Ännu en tur med barnkarusellen

Känner att jag bara tjatar om mig själv, men eftersom jag nästan aldrig är inne har jag svårt att hålla koll på er.

Har i a f förstått att Lappis väntar BIM. Är det en "vanlig" omgång nu?

Och Cissi har oxå plussat, GRATTIS!

Hmm, undrar om det var nåt mer jag såg när jag skummade igenom...

Jaha, så fick man kasta sig iväg från jobbet efter lunch för att hämta Iris som var ledsen. Hela dagen hade de försökt med allt men det gick visst inte längre, inte ens muta med vällingflaskan hade fungerat. Antingen var hon övertrött eftersom hon sover så dåligt på dagis eller så höll hon på att bli sjuk. Precis när jag kommer dit så har hon bajsat och hade tydligen diarré men sedan blev hon på bättre humör så hon hade väl ont i magen. Det värsta är att igår och likadant idag så har hon bajsat något väldigt frätande bajs som helt trasat sönder typ hela underlivet på henne, jag har aldrig sett sådant hemskt blöjexem, huden är i princip helt avskalad, salvan fäster inte ens eftersom det vätskar. Imorgon måste jag ringa någonstans, frågan är bara vart, barnläkare eller bvc?

Först tänkte jag att de slarvat på dagis och inte bytt i tid men jag litar faktiskt på dem när de säger att de bytt på en gång, de känns väldigt noga och att man kan lita på dem. Tydligen har ett par andra föräldrar haft problem med att deras barn haft frätande bajs som heller inte luktat helt normalt nyligen så det är väl någon skum maggrej som går kanske?

Hej hej

Vad gulliga ni är som engagerat er i mitt "frosting-problem" (snacka om i-landsproblem!)! Alla tips har mottagits tacksamt och problemet är nog snart löst

Ang diskussionen med ÄD, insemination, adoption osv, så är jag nog positivt inställt till allt. Fantastiskt egentligen att det går att få så mycket hjälp ändå. Tänk vad många som kan bli föräldrar idag jämfört med förr. Tycker det är suveränt. Sen känns det tungt att veta att många som skulle vara superlämpliga som föräldrar ändå inte får det att funka. Men utvecklingen går ju framåt och i framtiden hoppas jag metoderna ska bli fler och ännu mer lyckosamma.

BS - Matilda reagerar precis så när hon ätit något hon inte tål. Får sådant bajs och tillhörande blöjeksem av persika, jordgubb och passionsfrukt. Det kan inte vara att Iris ätit något hon inte tål???
Det är superjobbigt för det brukar hålla i sig i minst en vecka med eksemet och diarrén upp till 3 veckor. Behöver jag tillägga att jag är väldigt försiktig med att låta henne testa "nya" frukter?

Morrn morrn!

Fortfarande förkylt här Är det någon stockholmvän som vill gå på ansiktsbehandling ikväll kl 17, Zinkensdamm? Har en tid som jag nog inte bör använda, synd att nysa för mycket på snälla terapeuten.

Blä värre eftersom jag väntat på tiden i en månad, och tyckte det var en fin present till mig själv.

Utöver det har vi inte fått tag i bilverkstaden, och maken står och sniffar med näsan i väggen - på väg rakt in i den. Det känns som att det blir en härlig födelsedag i år.

Ynk ynk!

BS - stackars Iris. Vet inte om vår supermousse skulle funka på hennes stjärt heller - vätskar det sig så är det svårt. Ring rådgivningen!

Liten - är också förkyld och har min ansiktsbehandling bokad inom två veckor så nej tack. Jag ska nog hem och bädda ned mig efter jobbet.

Saffranin - grattis! Om jag kunde läsa rätt så är du gravid! Hoppas allt kommer att gå bra på måndag och vad otroligt skönt att du känner dig lugn och harmonisk. Alla får inte ont i bröst och mår illa. Symptomen här inne på tråden har varit så spridda och individuella så ingen känner sig riktigt som den andra.

Själv fick jag örter mot min förkylning igår hos min akupunktör samt order att dricka en kopp te precis när jag skulle gå och lägga mig och sen klä på mig en massa för att svettas ut. Shit, sov skitdåligt i natt! Så inte känner jag mig bättre idag men förhoppningsvis blir jag av med förkylning en gång för alla. Har ju haft något i kroppen sen i augusti.

Och idag dippade min temperatur något vilket innebär att tanten är på gång. Det är inte mycket men ligger helt rätt i tiden, en liten dipp idag, säkert något upp imorgon och på söndag kommer den. Tänk att man aldrig slutas att hoppas.

Godmorgon från en tröttis!!!!!!!!!!! zzzzzzzzzzzzz

Numera vaknar Malte 05 och det är verkligen inte roligt. Nätterna har funkat ok i ca 3-4 veckor nu fram tills för två nätter sen då började allt igen. Antar att det är hostan och förkylningen som spökar men han verkar ha ont på nätterna så kanske att det är fler tänder på g.
Första natten skrek han i en timme, gav honom sedan hostmedicin och sen sov han ca 4,5h så det var ju ok. I natt skrek han i en halvtimme (av smärta?) sen gav jag honom Alvedon och sen sov han i ca 5 h.

Han sover följande:
ca 19-23, sen skrik och gnäll
ca 00-05, sen är han klarvaken

Vad ska man hitta på?????????????
Funkar inte att hålla han vaken på kvällen för han är alldeles för trött.

Nenne
Hoppas visningarna går bra och att ni får en bra summa för lägenheten. När ska ni flytta????

Har pratat med min kompis nu och så här gjorde dem:
Åt Pergo, hände ingenting, gjorde ny undersökning och då upptäcktes det att hon hade lite högt prolaktin (de såg det via blodprov). Sen fick hon Norprolac och sen åt hon Glandin 25 (hälsokost). Det sista trodde hon var det som gjorde susen.
Nu är hon som sagt i v 19 och beräknas föda i början på mars.

Händer en hel del nästa år:
Grannflickan ska få ett syskon i januari(föräldrarna hade försökt i 2år, inseminering).
Min kompis här ovan i mars.
En annan kompis i maj (mf i sommras).
Och sen ett bröllop i juni.

Nenne - nej det har inte ngt att göra med att jag blev gravid fort - jag tycker bara inte att vara gravid är ngt speciellt - att få barn däremot DET är speciellt! jag har aldrig velat vara gravid, förstår inte glädjen i att inte känna igen sin kropp o så alla krämpor och alla nya kläder som måste köpas osv. magen är ivägen, man är mer sårbar och har svårt att hitta bekväma ställningar, foglossning som får en att gråta om man glömmer av det, myrkrypnignar i benen varje natt så att man inte kan sova, illamående på mornarna, känslosam, huvudvärk, trötthet, svårt att andas o kraftig halsbränna om bebis liger högt o ständigt kissnödig om bebis ligger lågt osv osv.

Jag ser faktiskt inget positivt i det men självklart förstår jag att det måste ta tiden det tar för en bebis att utvecklas men kunde man få biobarn utan grav hade jag hoppat på det direkt!

jag har väninnor som älskar att vara gravida då de får så mkt uppmärksamhet från folk och att deras män behandlar de som princessor - den anledningen tycker jag känns konstig faktiskt. jag tycker nog att jag har det lika bra gravid som ogravid men visst är det bra för dem som inte känner sig uppmärksammade annars att få känan så under en grav för en grav är mkt påfrestande för kropp o humör om det vill sig så.

Cissi - Ang att jag tycker att det e ego med att låta inseminera sig för att man sent i livet får panik o plötsligt vill ha barn (japp, så är det i de flesta fallen). Jag sa tidigare att om man varit ensamstående mamma så vet man varför det inte ska vara valbart att skaffa barn utan en man. Ja jag är kristen och i min värld så behövs det en man o en kvinna för att det ska bli barn och en mamma o en pappa för att fostra det(sen om de bor ihop eller inte är en annan sak som vi inte behöver gå in på nu) ibland sker saker som gör att man får fostra ett barn själv utan en mamma el pappa och självklart klarar man av det - för man måste, men det är inte det ultimata. Att tex få en son och inte ha en manlig förebild till det barnet kan vara katastrofalt för vissa (japp - jag vet har vänner som gåt på Bup i evighet för att deras söner saknar en pappa).

Ett barn har rätt till sina föräldrar - det är inte vi som har rätt till ett barn! Däremot är vi skyldiga att ta vårt ansvar. att låta inseminera sig när man är singel är att göra en självisk handling, ja. - du ger ju inte det för att ta hand om och rädda ett utsatt barn utan du gör det för att du kom på att du ville ha ett barn - inte en familj utan bara ett barn vore praktiskt, du ser mer till ditt egna behov en till barnet behov av en mamma och en pappa. (OBS behöver inte var ngn biologisk pappa det är oväsentlgit)

Visst får vi alla tycka o tänka annorlunda i denna fråga, det är ju jätteviktigt! och självklart ska man se på olika lösnignar för olika individer och i vissa fall kanske det kan vara befogat - vad vet jag?

Men som sagt jag o alla de som varit ensamstående m barn och tycker som jag (de flesta gör ju det i den kategorin) baserar ju detta på erfarenhet av att vara ensam. De som har haft kontakt m bup och andra läkare/myndigheter etc får det ju alla berättat för sig hur viktigt det är för ett barn att känna samhörighet och att det därför behövs en mamma o en pappa (Barn som växer upp till lesbiska mår mkt bättre om det finns pappor m i bilden oavsett om dem är straighta eller homo så sexuell läggning spelar ingen roll!)

sen läste jag en forskarrapport att det här m insemination är mtk vanligare i storstäder och bland högutbildade karriärs kvinnor - detta då de är vana att starta projekt och fatta beslut som bara rör de själva - tror att det kan ligga ngt i det faktiskt. man är på ngt sett van att fixa o trixa så att man får igenom det man vill. det är ju lättare att "fixa" ett barn via insemiantion en en man via en datignservice - för en man har ju en egen vilja och kan välja bort dig och då måste du kompromissa medan ett barn kan stuvas in i ditt liv precis som du vill ha det - dvs du behöver igne göra några direkta ändringar - precis som du vill ha det o är van med.

Som med allt annat utgår man ju ufrån sina egna erfarenheter (vilket ni ju också kommit fram till redan), Men jag tycker ändå att det är viktigt att försöka sätta sig in i någon annans situation och tänka ett steg längre. Att bekräfta sin egen synvinkel genom att berätta hur många andra som håller med en tycker jag är onödigt.
Nog om det.

Välkommen hem lappis, tråkigt med tempen!!! Jag tempade en morgon, men insåg snabbt att det inte var något för mig, puckad som jag är hoppas jag hellre ett par dar extra och tar smällen när mensen kommer.

Blev väldigt besviken på besöket hos JÅ igår tyvärr, kommer inte gå dit igen. Allt ser bra ut, vilket ju är väldigt skönt. Men när jag började fråga om mina spottings, som har dykt upp igen och jag bara får före mens när vi försöker pricka äl, var han väldigt snabb att antyda att det låg psykiskt hos mig! Kände mig så jävla avfärdard! Försökte diskutera det eftersom jag tyckte det lät orimligt, men det gick inte. Får väl vänta några månader och se hur det fortsätter, sen går jag någon annanstans (antagligen odenplan, ciccis nya favvo).

Nu vaknade visst conny, så nu måste jag sluta. Ska iväg och leta födelsedagspresent till brorsan!
Kram på er!