lapinette!!!! Välkommen hem! Större bröst, va? Hehehehhehe...
Frullan
Har tantarslet kommit?
Ang ÄD - fasen vad bra skrivet telis! Nu blev jag ju helt plötsligt FÖR! Inte för att jag var särskilt emot det förut men rent personligt trodde jag inte att det var min grej - har inte heller tänkt så mycket på det. Dock har jag alltid tyckt att hellre att P får bli pappa än att jag ska få barn. Men sen är jag väldigt törstande efter just själva graviditeten också, jag vill klappa mage och sjunga, spela Mozart och bli beundrad för att man är så fin som gravid!
Och Omsan skrev väldigt bra också!
Men samtidigt är det så svårt att jämföra adoption och ÄD. Har man inte behövt vara i situationen att kämpa för att bli gravid så är nog alternativet adoption, om man skulle försöka sätta sig in i situationen, ett naturligare (farligt ord) steg. Men om man nu har väldigt svårt för att bli gravid (särskilt om det är äggen som spökar), varför ska man då förväntas vara den goda, oegoistiska människa som adopterar - längtan efter att få vara just gravid är väl det som iaf driver mig att försöka hitta alla sätt det går att få bli det. Det är vi värda lika mycket som alla andra. Samtidigt måste jag dock säga att jag har sett så himla många fantastiskt söta, adopterade barn så jag hade kunnat röva bort dem allihop.
Och det ÄR en god gärning. Men det är äggdonation också, vilken gåva! Och vad tycker ni om spermadonation, det är väl vanligare?
Och som Sweetie säger, hon har ju samma gester och kroppspråk som sin mamma - så i båda fallen (ÄD och adoption) så kommer ju barnet att präglas av föräldrarna oavsett vems gener som är inblandade.
Jag är ju så inkletad i skiten att bara få ett plus, så jag tänker nästan inte längre på vad som kommer sen - ett barn. Jag vill ha ett PLUS!! Få följa med varje vecka som går, lyssna, gissa, längta, få mage... Och visst, barn är ju målet. men just nu känns det så jävulskt långt bort.