Ännu en tur med barnkarusellen

...och ja just det, nu kom jag på en till, en tjej som gjort insemination alltså. Plus att jag har en annan kompis som också funderat väldigt seriöst på det. Gemnsamma nämnaren är väl att alla varit ganska mkt singel, börjar se att åren rinner iväg, men har ingen man i sitt liv som de kan skaffa barn tillsammans med. ...och eftersom jag också varit mkt singel genom åren, så är det ju inte konstigt att dessa tankar farit mkt genom skallen även på mig & att det faktist är ngt som det pratats om en del bland kompisarna som varit i liknande livssituation.

Har också en väninna som väldigt gärna vill ha barn men blir bara äldre och äldre och har ännu inte träffat mannen i sitt liv. Jag vet att hon absolut skulle tänka sig insemination eller adoption för hon vill absolut ha barn. Själv har jag mer varit ute efter att finna min livspartner och sen får vi liksom se om det funkar eller ej. Alla har olika drivkraft och mål här i livet.

Japp, Lappis - samma här Ute efter en livspartner & sen se vad det förde med sig, barn eller ej.
Sen att jag funderat i inseminationsbanorna var ju ganska logiskt/naturligt med tanke på åldern & att "alla andra skaffar barn", men i mitt fall kom jag alltså ganska snabbt fram till att det inte var ngt för mig.

Vad kul med visningarna & intresset, Nenne! Hoppas de slåss ordentligt om lgh så att priset rakar i höjden!

piggelin - jag tror att det ligger mkt i vad du säger -dvs att ÄD fortfarande är rätt så ovanligt- jag tror att många som kanske egentligen är positivt inställda till det känner att de inte orkar mer efter alla invf etc och därför går direkt på adoption (OM de väldigt gärna vill ha barn) eller lägger ned (OM de bara kunde tänka sig helt biologska barn eller inte har råd etc.)

sen tror jag oxå som du säger att diskussionen o tankarna om insemination är ngt som kommer om man hamnar i den situationen själv och inte förr. jag har inte varit mkt singel alls i mitt liv, max ngn dag sen jag var 17 (har dock bott mkt själv samt varit tillsammans m tveksamma val för framtiden )men visst har jag velat haft ett syskon till min stora tjej men inte mer än att jag först lever i en bra stabil relation.

Jag kan förstå att man kanske är mer sugen på insemination om man själv personligen inte har upplevt att vara ensamstående mamma, man har då inte samma referensramar och tycker sig då bara ha rätt till ett barn o ser inte barnets rätt till två föräldrar (icke att jämföra m dem som blir lämande, pappan dör etc då detta inte var självvalt) jag kanske ser detta tydligare som har upplevt detta på samma sätt som Tubbies, Nenne etc är mer för ÄD än mig för det är aktuellt/kan komma vara för dem.

sammanfattningsvis så baserar vi vårt tyckande o tänkande på det vi känner till - precis som vanligt alltså

nu ska jag sluta hänga här o gå o möte upp min stora tjej i receptionen - vi ska sen iväg o fixa m vacciantioner o så inför vår utlandsresa här i jul

ha en bra dag/kväll allihopa!

Jag har absolut inget intressant att tillägga gällande ÄD-diskussionen (och det borde egentligen stoppa mig från att lägga mig i, men men...), så jag skriver ned mina tankar i enkätform.

1. Kan du tänka dig ta emot ett ägg? Svar: Ja.
2. Kan du tänka dig ta emot sperma? Svar: Ja.
3. Kan du tänka dig att donera ägg? Svar: Ja.
4. Kan du tänka dig ha en surrgoatmamma? Svar: Ja.
5. Kan du tänka dig att bli surrogatmamma? Svar: Nej.
6. Kan du tänka dig att bli inseminerad utan att ha en partner?
Svar: Ja.
7. Kan du tänka dig adoptera? Svar: Nja.

Fast å andra sidan så är det så jag känner innan någon av sakerna är min realitet.

Angående dejten. Om den blir av vore det snällt om ni kan skriva tiden och stället i tråden, så kan jag kanske smyga förbi.

Oms
nej, jag tycker inte att ensamstående mammor är sämre föräldrar, det jag menade var att såna som inte vill blir gravida *knäpper med fingrarna* men jag vill jättegärna och är inne på försök 24. Jag tycker det är jävligt orättvist att det fungerar så lätt för dem som inte ska ha eller vill ha (eller om mannen inte vill ha och kräver abort, jepp, inspirerad av FL), men inte för oss som verkligen vill (nu vet jag att även om man blir gravid fort så vill man ha barn, men er blandar jag inte in här ).

Jag tycker inte att att bli gravid är någon prestation, däremot är en graviditet något jävligt fantastiskt häftigt att få vara med om. Synd att du inte tycker det och har det något att göra med att det inte var så big deal för dig att bli gravid?
*********

Men jag kanske är dum i huvudet som fortsätter försöka och inte har ställt mig i adoptionskö än. Men jag mår gärna illa i 9 månader bara jag får bli mamma. Men det verkar vara fel sätt att tänka. Man ska ju inte tänka så mycket. Händer det så händer det. My ass.

Visst är det så att alla våra ståndpunkter utgår ju från var vi står i livet och har varit med om. Hur mitt problem löser sig vet jag inte, eftersom vi ännu inte vet exakt var felet ligger och har inte börjat med ivf än.

Jag känner ingen som adopterat eller blivit inseminerade i min närhet, men eftersom jag är inblandad i den här jävla soppan som jag helst hade sluppit så ser jag ju ÄD och adoption i horisonten (nu blir det ju insem med min mans spermier då). Det är ju en helt annan sak när man är där än om man inte ens behöver reflektera över det.
Fan, det här blev bra blajigt. Jag förstår ju hur ni alla resonerar och varför. Just nu blev jag bara så ledsen att det kanske är min längtan som sätter käppar i hjulet...

Jag tycker också att om nu möjligheten finns att bli inseminerad eller få ett ägg - så varför ska man avsäga sig det bara för att "andra" tycker att det är jättefel och förkastligt. Ingen ska väl bry sig om hur och varför - då finns det väl värre saker att förfasa sig över.
Hittade en annan tråd på fl som gjorde mig förbannad, där någon skrev att Gud hade en mening med vilka som skulle få barn och att man inte skulle rubba på det (ang varför endel aldrig blev föräldrar).
Så dem som Gud ansåg vara meningen att få barn var alltså (om man utgår från den teorin):
Josef Fritzl dotter, i en mysig källare utan ljus - 7 stycken också - oh vilken salighet.
Bobbys mamma - vilken välsignelse.

nej, nu orkar jag inte rabbla fler.

nu byter iaf jag spår.

Fy fasen vad irriterad jag blev på mig själv när jag vid kassan på Åhlens insåg att jag lagt ur 50:- rabattsedeln som gick ut idag, som legat i plånboken i flera månader... Jomenvisst, den ligger på bordet här hemma. Jättebra!

nenne - tio djupa andetag!!!

Så klart du inte är dum i huvudet som fortsätter att försöka... annars sällar ju jag mig också till den skaran . Själv har jag dock aldrig längtat efter att vara gravid så det är inte därför jag försöker om och om igen utan jag vill bilda familj. Sen har jag alltid sagt att barnet gärna få "ploppa" ut i typ 3 års ålder för det är då jag börjar förstå mig på dem.

När går ni vidare till IVF? och är alla tester genomförda?