Ännu en tur med barnkarusellen

JOO förresten! Vi har nu haft 4 par (eller en äldre man, en äldre kvinna, ett ungt par och en 30-årig kille)som tittat på lägenheten, och alla är intrsserade! 100% som vill ha vår lägenhet! Ny visning på måndag, hoppas att fler hakar på då. Men vi är nöjda bara vi får utgångspriset (försöker vi intala oss ).

Heja nennes lägenhet! Må de kämpa tappert och göra av med mycket pengar, intressenterna.

Jo, angående bilen - verkstaden har inte svarat på hela dagen när maken har ringt. Jag vet inte om han tog mitt råd och prövade att byta telefon med någon, ifall de nu undviker just hans nummer... Skitstövlar!

nenne - bra skrivet av dig med! jag tänkte på det där m spermadonation och nej jag är inte för det heller, jag har tex mkt svårt för de kvinnor som åker till andra länder o inseminerar sig bara för att de vill ha ett barn - ledsen men där tycker jag att det är ett för stort egobeslut faktiskt.

lite intressant, vi pratade om det här på jobbet idag och jag måste bara få säga att det inte var ngn som var för ägg- eller spermie donation framför adoption, jag tänkte innan att det kanske bara var jag som tänkte så men det visade sig att de flesta tyckte som jag och av samma andledning. De flesta av oss har biobarn men det var 2 ofrivilligt barnlösa par och 3 st som adopterat som tyckte likadant (vi var totalt 13 pers)en av dem har dessutom en syster som låtit inseminera sig utomlands för 3 år sedan - hon är 47år och ensamstående karriär kvinna som kom på att det här m barn skulle vara kul... idag jobbar hon minst lika mkt men har en Nanny till barnet.

nu är ju de flesta äldre och det kanske inte fanns ÄD som alternativ när dem senaste prövade sin lycka (ca 12-15 år sen)och visst kan det spela in, men ändå.

Nenne - jag tror nog att det spelar inte väldigt mkt om man kan få biobarn eller ej när man sen ska fatta beslut om adoption, ÄD etc. Jag har ju sagt från barnsben att jag ville adoptera för att göra en god gärning samt att jag inte ville vara gravid o föda barn o så, nu blev livet annorlunda men jag tycker fortfarande inte att grav o förlossning är ngt märkvärdigt, snarare opraktiskt faktiskt.

hade jag varit i er sits hade jag nog inte tyckt annorlunda om ÄD men andra människor hade kanske gjort det.Däremot vet jag att jag hade ställt mig i adoptionskö så fort vi skulle börja m IVF just för att vara ute i god tid (jag är så med allt).

Oms
Jo, men att ta en spermadonator om man är singel jämfört med om mannen man älskar och lever med saknar spermier är ju helt skilda saker.

I slutändan handlar det väl ändå om hur man är som förälder, inte om hur det gick till. En del blir gravida trots att de inte vill, kan eller vet hur och lever i destruktiva förhållanden, blir lämnade, bryr sig inte nämnvärt om barnen eller tar droger under graviditeten (ni märker att jag smygläser på FL, va?). Om nu någon som längtat sig halvt fördärvad äntligen blir gravid, med någon annans ägg eller spermier, så tror jag att det blir en kanonförälder som vet vad det innebär och ser fram emot detta lilla knyte.

Shit, nu måste jag sticka! Ska på akupunktur om en halvitmme!

Synd mitt i en intressant konversation!!!!

Jag drivs inte av någon längtan efter att må illa i 9 månader, få ond rygg, svullna fötter etc så för mig är adoption ok.

nenne - jag får emellanåt större bröst vid BOM så det är säkert bara normalt. Sa till maken att vi borde fota dem så jag kan kolla in hur de ser ut nästa gång jag tycker de är stora (tror att jag är gravid).

Nenne - ja visst är det så ang föräldrarollen- "fel människor" får ofta barn och man önskade mågna gånger att det skulle vara körkort på barn - såväl teoritiska som praktiska test för att se om man är lämplig! men det innebär inte att de som lever ensamma o har satt karriär före barn tex blir en bättre mamma bara för att just dem har längtat. Att bli ensamstående under en grav är en sak men att medvetet låta inseminera sig som ensamstående är en annan sak. Då jag har varit en ensamstående mamma under några år kan jag helt ärligt säga att det ska inte vara ngt man ska kunna välja!

fast om man är i en relation och maken inte har några fungerande spermier ja då e det väl bra m spermiedonation eller vad det nu kallas, men jag har samma syn på det som på ÄD, men det är min syn det

Intressanta diskussioner idag!

Ang ÄD så är det nog så att jag sådär spontant vid första tanken var lite skeptisk, dvs lite inne på Omsans tankar om att det är en annan kvinnas ägg/vem är "mamman" osv, men sen när jag läste Telis långa intressanta inlägg så är jag inte alls lika säker längre.

Min spontana kommentar till att folk är skeptiska till ÄD (tänker nu på Omsans kollegor): är inte det för att detta fortfarande är ngt väldigt okänt & ganska ovanligt? Adoptioner har ju funnits i alla tider, medans detta är ngt nytt som iaf jag inte hört talas om förrän i denna tråden. Nya saker som är okända är ju alltid/ofta lite skrämmande, iaf för ganska många människor. Om det var vanligare, så tror jag inte att folk skulle vara lika skeptiska.

Ang att åka till Danmark för insemination så kan det förvisso vara en ego-grej, men jag vet minst en tjej (en bekants syster) som har gjort detta. Hon är ungefär lika gammal som jag (kanske ngt år äldre), har träffat & haft relationer med flera män genom åren, men inte träffat ngn som hon vill ha som far till sina barn. I hennes fall så har hon haft en väldigt stor längtan efter barn, men ingen man som funnits där & jag kan inte tycka att det är fel att göra en insemination i så fall. Jag har själv funderat i de banorna, för några år sen, innan jag träffade mannen med stort M, men kom fram till att min längtan efter barn inte var tillräckligt stor för att våga ta detta steg. På ngt vis är ju detta mer "fair" (iaf i mina ögon) att ta ett aktivt beslut & göra en insemination än att träffa en man, se till att bli gravid & sen tar det slut. Den pappan kommer ju aldrig ifrån sitt ansvar, i inseminationsfallet finns det bara en förälder, punkt.
Sen har jag två andra bekanta som också varit i Danmark för insemination, i deras fall handlar det om att de är två kvinnor.
Så insemination tycker jag faktist är väldigt bra att det finns.
Hmmm, nu när jag tänker på det - kan det vara så att jag är positivt inställd till insemination, just för att jag själv varit i ett skede av livet, då detta skulle kunna vara aktuellt? I såfall stämmer det ju med mitt resonemang ovanför att jag är positiv till sånt jag känner till & har funderat över, men detta med ÄD var nytt & jag har inte haft behovet av att fundera i de banorna.

Oj, det blev nog svamligt detta - hoppas ni fattar!