Ännu en tur med barnkarusellen

Telis - spännande med ÄD-samtal. Vill gärna höra efteråt. Hur länge har ni stått i kö?

Lappis - jo, man flyttas upp i kön om man har egen donator, men fortfarande är kötiden ca 1 år. Dessutom rekommenderar dem (tror jag har skrivit det tidigare) att man mixar donatorer. Dvs. vår donator ger till någon annan anonym och man själv får från någon anonym. Tror att den psykologiska pressen både på givare och mottagare kan bli extrem. Detta gäller nog både om det lyckas, men även om det misslyckas. Jag har vänner som har sagt att de kan tänka sig att donera till oss, men bara till oss och det går inte. Dessutom är de flesta av våra vänner själva i barnafödelseåldern och då kan man ju heller inte donera.

Muggles - jag tror också att man knyter starka band till ett adopterat barn, precis som man gör med ett biologiskt. Och kanske, i framtiden känner vi att ETT barn är viktigt.

Piggelin - jag är "bara" inne på mitt 31 år (fyller 31 i december ), så ännu har vi tiden på vår sida. Däremot känner vi nog båda två att någonstans måste vi bestämma oss för hur länge vi ska försöka. Även om vi nu lever livet på ett betydligt bättre sätt än vi gjorde för kanske ett år sen, då jag upplevde att livet verkligen var i pausläge, så finns ju tankarna där hela tiden...

gosnosen - precis så känner jag också. Jag behöver ett sistadatum. Typ den 30 juni så är det STOPP med IVFer och FET, då är det över, slut, over and done! Gå till posten - gå vidare!

Försök att hitta donator! 1 år är ingenting i denna oändliga väntan ... däremot känns 2 år som en evighet! Jag har en trådkompis på FL som fått donator just genom FL. En tjej som inboxade henne och erbjöd.

Att mixa donator - absolut! Förstår till fullo och jag skulle själv tycka det var konstigt om t ex Telis kom med ett barn som ser ut som mig (om jag nu hade fått donera).

Lappis - ja, jag tror att det är viktigt att man sätter en gräns för hur länge man ska försöka. Det är lättare att orka då också. Läste någon intervju med Åsa Jinder apropå hennes nya bok om deras sorg över att inte kunna få barn. De bestämde sig för att göra tre IVF och sen fick det vara bra. De hade ju varandra!

Ahhh... hade ingen aning att Åsa Jinder är en av oss!

Ska nog köpa den boken och gråta en skvätt.

Ja, tyvärr är det ju inte alltför ovanligt, även om man emellanåt känner sig väldigt ensam. Framför allt när alla kompisar runt omkring blir gravida bara genom att titta på varandra...

Mm, jag vet inte om jag känner mig så ensam när det gäller barnlöshet, har nog aldrig tänkt på så sätt, fast jo, det kanske jag gör. Däremot vet jag att jag har känt mig sur och irriterad på alla gravida magar och barnvagnar på gator. Då håller man på att bli knäpp så jag ogillade mig själv den dagen.

Lappis - det står mer om Åsa Jinder på DN. Intressant läsning.

Sats känns bra och jag förstår att du saknar träningen. Jag kör med stillastående (nja, nästan) träning just nu eftersom jag känner av äggstockarna just nu. Minns jag rätt att du fortfarande går på cykelklasser? Jag behöver någonting nytt att börja med som är skonsamt för kroppen (särskilt efter ÄP) och då kan ju cykling vara det. Hatar cykling förresten!

Hm, att donera ägg i frysen går inte, det blir ju fel make.

Lappis igen - känner igen "vandringarna" i stan när man försöker hitta snygga kläder. Min man kallar detta betende för jakt (efter uttrycket på jakt efter...). Jag kommer iaf att gå runt i butiker under ruvningstiden, bara för att ha någonting att göra och slippa tänka.

Izzie, tur i alla fall att jag inte behövde prata av mig hos min BM efter förlossningen eftersom jag tyckte att hon var helt värdelös! Snäll men värdelös.

I Sverige får man väl inte donera ägg från frysen, dumt tycker jag. Visst, fel make, men det kan ju finnas par som har problem med den biten också och det skulle ju minska alla andra köer.

Jag skulle absolut kunna tänka mig att adoptera, det blir ju inte ett barn, det blir ju vårt barn.

Telis, kul att badrummet börjar bli klart, vårt drog ju ut på tiden något otroligt och vi var tacksamma när vi inte behövde ha halva huset inklätt i byggpapp längre och allt var klart.

Nu är vi på Öland och har det skönt, trevligt med en semestervecka så här på höstkanten.

hejsan tjeje¨r
vad himla trist det är att läsa om er som inte fick den förlossning eller tid direkt efter förlossningen som ni efterlängtade. Förstår att det måste vara både jobbigt och kännas som en sorg. Jag fick ju nästan panik när borren satt i säte och vägrade vända sig trots att jag stod på huvidet i soffan på kvällarna. Jag var helt desperat inför vändningsförsöket och kände bara att det mÅSTE funka. Jag vägrade bli snuvad på förlossningen: jag hade ju dock turen att det funkade och jag fick min förlossning men jag kan lite förstå er. Prata det tror jag verkligen är lösningen. och gråta, fast den tiden kanske är förbi.

gosnosen. Vad betyder FSH värde?

hoppas det löser sig för er alla med äggplock, ivf osv. TElis. Var i processen befinner man sig om man kommer på intervju? är man nära att få ett ägg då?

hoppas de onda ryggarna mår bättre.

Angående äggdonation så skulle jag kunna tänka mig det personligen. Allt för att få vara gravid och förlossningen. Men maken vill inte det... av nån konstig anlednign....Adoption är jag också för.

hmmmm intressant, så det är inte alla som blir gravida direkt med nr 2... faktiskt så känns det tröstande av nån anledning. Då är det vel bara de runt om mig som blir det. Dags att samla kraft alltså och plocka upp mig ur deppträsket. Svårt.
vad var det AM hade köpt förresten? bidrottning gele? var hittar man det?

näe nu måste jag krypa ner i bingen, hann inte kommentera allt jag velat men åter i morgon'
kram