Ännu en tur med barnkarusellen

Det låter ju som en riktigt bra plan, tycker jag. Ni har ju en del ägg i frysen. Men jag ska nog börja med att hålla tummarna för ivf:n i november först.

Jag funderar alldeles på egen hand (inte så konstigt att maken har svårt att följa med i alla svängningar att vi får ställa oss i adoptionskö för säkerhets skull.

När jag skriver nu kommer jag dessutom på att jag känner mig fullständigt livrädd för plus efter ivf. Det finns knappt i min föreställningsvärld, och om det skulle bli så tänker jag först på missfall, tidiga som sena. Tala om katastroftänkande, får nog hälsa på en psykologtant om det skulle bli så.

Men först ska vi få fram några ägg och sedan embryon som är livsdugliga *gömmer huvudet i sanden och det fungerar *

Frejis - ställer i kö i januari! Ni betalar per år så ett par månader hit eller dit spelar ju ingen större roll.

Det är en bra idé, vi ska nog göra det.

Dags för lunch, alldeles snart. Ska gå och titta på en cardigan från Odd Molly, de verkar ha mycket snyggt i år.

Eftersom Frejis har gått ut för lite shopping tänker jag tillägga ... ni lär aldrig behöva ställa er i adoptionskö i januari för det har lyckats innan dess ska du se!

Tinga - fy och usch för magsjuka! Finns inte så mycket värre bland "vanliga sjukdomar" än att känna sig så svag och ständigt illamående. Och tack för omtanken! (gäller även till dig start september ) Än så länge är det ingen som har föreslagit el. erbjudit psykologhjälp. Det finns säkert, men jag tror nog att man får betala för det själv. Vet inte ens om det ingår i högkostnadsskyddet. Tack och lov är jag och maken duktiga på att prata om saken och jag har även fantastiska vänner som lyssnar. Och när jag känner att jag behöver extra förståelse för vår situation så kommer jag hit och häver ur mig. Det är nog faktiskt det som gör att det känns så ensamt, att ingen i vår närhet är el. har varit med om samma sak som vi. Vi har ett kompispar som nu gör IVF, men de har redan ett barn sen tidigare (som förvisso har visat sig vara ett mirakel), så jag tycker inte att vi kan jämföra situationerna och frustrationen. Även om jag förstår att deras sorg också är stor.

Själv känner jag mig rätt sansad just nu, även om tårarna ligger nära ytan. Som Freijs skriver här ovanför, det kanske inte skulle vara hela världen om det bara blev vi två i fortsättningen... Men vi är långt ifrån beredda att ge upp. Dock vet vi ju att vi begränsar våra möjligheter i och med att vi inte vill adoptera.

Lappis - jag följer med spänning din akupunkturresa. Jag har mailat med henne på Barnhusgatan och hon skriver: "Det finns en god chans att dina FSH-värden blir normala om du börjar gå på akupunktur. Det finns också kinesiskt kosttillskott som hjälpt många av våra pt att normalisera värdena. Det kan bli ägg som är av bra kvalité. Det finns inga hopplösa fall som vi ser det och vi får ofta höra att "detta är vårt sista försök"."

Jag känner mig dock lite skeptisk, men det kanske är värt att prova iallafall... Ska fundera tills vi vet när det blir spraystart.

Som vanligt ett långt inlägg fullt av egoprat.

Vill bara förtydliga en sak: det här att ingen i vår närhet är el. har varit i samma situation som vi. Det är klart att jag inte önskar NÅGON samma upplevelse som oss, men ibland kan jag sakna någon att prata med som till fullo kan förstå frustrationen och sorgen.

Vi har vänner som varit med om detta och som precis fått ok på sin andra adoption. En liten pojke (de har redan en tjej) från S:t Petersburg. Träffar dem inte ofta då det egentligen är min brors kompisar men om vi vill fråga eller prata så vet vi var de finns.

gosnosen - gällande akupunktur, vad har du att förlora? Tror knappast äggkvalitén blir sämre för att du går på akupunktur. Dock bör man ge akupunkturen mer än ett par gångers försök innan de ger resultat.

Nej, precis, jag har ju inget att förlora. Måste bara "övertyga" mig själv först. Hon skrev också att jag bör hinna med minst sju behandlingar innan ÄP.

När det gäller shopping har jag svårt att gilla någonting som jag tycker tillräckligt mycket om för att köpa. Kommer förmodligen att behöva en ny aftonklänning till två större födelsedagsfirande i oktober och har sett ut ett par kandidater (klänningar alltså). Totalt OT är det, men ett kärt ämne ibland

Gosnosen - jag skulle nog resonera på samma sätt som Lappis, vad har ni att förlora (förutom pengar)? Kan vara värt att prova akupunktur. Om man är en skeptiker kan man ta ett FSH-värde efter en månad eller två för att se om det har förändrats till det bättre.

Vad jag undrar över är hur det kommer sig att ni inte vill adoptera. Du behöver absolut inte svara om du inte vill.

Gosnosen - har också hört det magiska talet 7 behandlingar men jag tror de är väldigt individuellt precis som allt annat. En tjej på akupunkturtråden på FL sa 3 månader innan kroppen kommit i balans. Själv har jag en kropp med många blockeringar och en tempkurva som åker jo-jo efter ÄL men resultaten såg redan något bättre ut efter 4 behandlingar men inte tillräckligt bra för att köra en ny IVF.

Frejis - jag har varit en suveränshoppare till att numera blivit jättekräsen eller snål. Vet faktiskt inte vilket?!