Ännu en tur med barnkarusellen

Telis - det där med badrummet låter fint

ÄD- besök, står ni också i kö?

Frejis, ja vi står i kö.

gosnosen: jag tror jag förstår lite hur ni resonerar (med "vårt" barn inte "ett" barn). Det är ju så olika vad man tycker. För min egen del hade det nog varit viktigare med "ett" barn, iaf så som jag känner nu. Paradoxalt nog var det viktigare med "vårt" barn innan vi fick Moa. På ngt sätt tror jag att jag romantiserade bindningen man skulle få med sitt biologiska barn men nu tror jag fullt och fast på att man får lika mkt anknytning till ett adopterat. En sak man inte kommer ifrån med adopterade barn är ju blandningen av ens gener, dvs att man är lite nyfiken på hur barnet kommer att se ut. Men eg är det ju inte så viktigt, en väldigt ego grej är det Fast kan vara viktig för många ändå...

Var inte Page inne och erbjöd sina ägg som donator el har jag drömt det??? Hade jag haft en kompis som behövde ägg skulle jag kunna tänka mig att donera (jag vet att kompisen inte får just mina ägg men för att hon skulle få kortare kö). Men när jag läste hur meckigt det var att donera ägg så kom jag fram till att jag inte orkar gå igenom det bara för att vara snäll mot okända (förlåt!). Dessutom är jag antagligen för gammal ändå (37)...

Ska till SATS, passar på att njuta av min sista höst som student Vilket underbart väder det är i Stockholm idag!

Låter fint Telis! Förutom röd glasmosaik och badkar låter det lite likt vårt (är väl därför jag tycker det låter fint haha)

Spännande det här med akupunkturen... Hoppas att det ger de resultat ni önskar i slutändan!

MSW - Jobbigt att du sörjer den där första stunden med A. Jag kan absolut förstå det. Jag gjorde ju samma sak själv eftersom jag mådde så dåligt efter akut-snittet. Hamnade på uppvaket på IVA istället för att följa med maken och Matilda tillbaka till förlossningen efter operationen. Sedan dåsade jag bort en stund på uppvaket och när jag vaknade var jag helt ensam. Full med slangar och en bedövad kropp som inte gick att röra. Känslorna och tankarna rev runt i skallen och jag hade ju inte ens fått träffa den bebis som vi till slut fått efter det senaste dygnets slit. Minns att tårarna rann och jag kände mig ensamast (inget ord va? men du fattar ) i världen.

Så småningom kom ju maken med Matilda till IVA och jag fick träffa henne. Sedan hade vi fullt upp med att komma upp på BB, få amningen att funka, kunna röra sig igen efter op osv. Det fanns inte tid att tänka på det som varit i detalj.

Efter några veckor el tom månader började jag fundera kring hela förlossningsförloppet och tiden efteråt och tyckte mig blivit snuvad på hela grejen. Jag slet och slet, men ändå fick jag aldrig vara med om det där som alla talar om. Dvs få upp en liten hal slinkig bebis på bröstet och se den ta sina första andetag och välkomna den till världen.

Mycket av det handlar om de förväntningar jag hade innan, och de skilde sig från hur det sedan blev. Det sörjer jag fortfarande. Många undrar om inte jag tänker satsa på snitt direkt om M får ett syskon, men jag kommer nog att försöka satsa på en vaginal förlossning iaf om jag får chansen. För att på något sätt kompensera det som uteblev nu.

För mig har det hjälpt att prata med vänner, BM och skriva av mig här. Har du svårt att släppa det, tycker jag att du ska ta kontakt med den BM som följde dig under graviditeten och se om hon kan hjälpa dig att bearbeta det för att sedan gå vidare. De har ju kuratorer som kan hjälpa till om man behöver.

Så småningom kommer du säkert att kunna släppa tankarna på att det inte blev som du förväntat dig och bara njuta av att du faktiskt har all tid i världen att umgås din fantastiska son. Kram på dig!

Underbarsol och lång lunch med gammal vän !

Frejis - ha så jäkla skönt på SATS, saknar den biten enormt . Din shoppingrunda låter ungefär som mina. Jag försöker verkligen hitta något men kommer hela tiden hem tomhänt. Ska göra ett nytt försök idag efter jobbet. Får ju inte träna så jag lullar runt på stan innan det känns ok att åka hem.

Telis - härligt med badrummet och att golvet fortfarande duger! Spännande med ÄD-samtal men tjejer, du och gosnosen borde väl kunna hitta några potentiella äggdonatorer. Sorry, girls jag är definitivt för gammal annars skulle jag kunna tänka mig att skänka dem som finns i frysen OM denna IVF går vägen.

Har inte så mkt att tillägga i ÄD-diskussionen, men spännande läsning. En liten nyfiken fråga till Gosnosen - hur gammal är det du är? Apropå det där att ha möjligheten att tänka om i framtiden, om ni skulle vilja det (ang adoption). Själv är jag alldeles för gammal för att ha ngn betänketid & skulle vi bestämma oss för en nummer två & det inte funkade naturligt, då är jag nog på gränsen till för gammal även för ivf med (jag är ju 38 nu), definitivt landstingskön är iaf körd.

MSW - fasen vad jobbigt!!! Säger som Izzie: prata, prata, prata & ta till den hjälp som finns att få. Kraaaaaam

Telis - jag mindes rätt! Vårt ena badrum kommer att se liknande ut, med skillnaden att vi inte kommer att ha en kommod i ek.

En till som inte har tid att tänka OM! Det är bara att köra på i alla köer som finns .