Ännu en tur med barnkarusellen

Angående nummer två - har också vänner som har fått kämpa för nummer två. Hon gav upp (typ hade försökt i nästan ett år) och då tog det sig. Frullan, det är säkert ingen tröst (I KNOW) att höra det men ni har ju precis börjat försöka. Få inte panik redan för det gör saken bara så mycket jobbigare.

Själv låg jag i sängen igår innan sovdags och läste Adoptionstidningen som Adoptionscentrum ger ut. Intressant att läsa lite om barn och föräldrar som adopterat samt en psykolog som skrev om barnlöshet. Att 50 % av alla kvinnor som är ofrivilligt barnslösa lider av depression. Säger bara en sak - tur att man inte tillhör en av dem.

Telis - lät som härlig shopping! Jag har så svårt att shoppa på beställning och har numera blivit så jäkla kräsen. Kan spendera flera timmar på stan och komma hem tomhänt. Lägger ju pengarna på akupunktur istället.

Frullan
Jag VILL också ha en tjej och jag skämms inte för att säga det, får jag ännu en till pojke kommer jag först att bli besviken men sen älska honom så som jag älskar mina andra pojkar.

Malte älskar äppel och päronmos och Max lever nästan på röda äpplen(!) så idag ska vi hem till mina föräldrars hus och plocka lite äpplen.

Muggles
Har alltid frysta hallon i frysen och dem gillar Malte, men jordgubbar tyckte han var sådär.

Telis
Välkommen hem!

Men frullan, älsklingen, självklart får du önska dig en tjej!!!! Jag menade inte den delen av resonemanget, utan den där du trodde det var hopplöst för er att få en tjej för att det inte gick blixtsnabbt att bli gravid och bad om tips på "hur man gör en tjej".

Jag var skitsvår att få till för mina föräldrar och jag är ju bevisligen tjej.

4 nära vänner till mig har fått 5 söner (sammanräknat) på första försöket. 2 är gravida igen (gick fort även denna gång) och vi gissar söner nu också.

Andra vänner till mig har en ivf-dotter och en son som kom till på naturlig väg.

Men nu orkar jag inte skriva mer, måste vila, har migrän...

Lappis - ett sent svar, vi har inga ägg i frysen. Ett litet snopet slut på processen, men man ska inte ha så höga förväntningar. Kan vara lite tufft, måste jag medge.

Telis - välkommen hem! Trevligt att shoppa bra och billigt.

Frullan - du får ge det hela lite tid (lätt att säga, jag vet). Det tar kanske på tredje försöket *håller tummarna*

Frejis - vet att jag inte ska vara pessimistik för visst kommer det att lyckas för er denna gång men har ni diskuterat fortsättningen OM det tyvärr inte tar sig?

Lappis - det är en realistisk fråga, tänkte själv igår att en ivf har dryg 30-40% chans att lyckas så att det är som vanligt en högre chans att det inte fungera. Lägg till missfallsrisken och annat "gott"... ja, jag har svårt att tro att det kan fungera. Sedan att min läkare och maken talar om försvarsmekanismer etc... mm det vore skönt att ha fel i alla fall en gång. .-)

Men jag skulle ju svara på din fråga. Vi har som vanligt ingenting bestämt. Själv lutar jag åt ännu en ivf eller flera fast på närmare hål, typ Fertilitetscentrum eller St Göran. Vi har också funderat på enskild adoption från mitt land; adoptionsprocessen känns dock så pass påfrestande och krånglig att jag inte vet om jag riktigt vill och vågar kasta mig in i den. Det är kanske inte så fel att vara två och fortsätta leva våra egoliv. Det skulle vara skönt om man kunde se in i framtiden och få en liten facit i sin hand.

Frullan skit med tanten!!

Tinga: Magsjuka är för j*vligt! Jag och maken låg däckade i det i höstas (innan graviditet som tur var) och jag minns att jag tänkte att det är en väldig tur att vi inte har ett barn att ta hand om dessutom! Men hoppas du är pigg nu, och att resten av familjen slipper!

Muggles: Japp det gjorde vi.. Var och åt buffé i "källaren" med några vänner och sen tog vi en drink på Vertigo, och då "förstod" vi att vi var tvungna att förlova oss där också.. Så ett par dagar senare åkte vi dit själva och tog en drink och växlade ringar.. Så det är ett av vårat favorit ställen i Bangkok också..

Nenne & lappis: vet inte om jag skrivt det redan, men tycker verkligen det ät häftigt med akupunkturen, och hoppas verkligen att det är det som får rätsida på allt!

Jag funderar förresten hur det funkar med mensen, håller den sig borta även om man börjar med ppiller eller något vid efter kontrollen, vill juh inte ha tillbaka tantskrället snabbare än nödvändigt...

Har kommit på att jag har ont av tiden jag missade i början när A föddes och jag åkte och opereras.. Missade juh vägning, mätning och den berömda brickan, och sådana saker... Hade ont av det från början.. Men nu blir det nästan värre och värre.... och det inte för a's skull utan helt och hållet för min skull..

Ja, det är ovissheten som är värst. Därför tycker jag adoption känns enklare för i slutänden så leder den ju någon vart. En IVF har man ju ingen som helst säkerhet på att den går vägen. Jag har lagt en plan, helt på mitt eget bevåg, men det är ju också jag som får utstå det mesta och maken säger att vi lägger ned när jag inte vill längre.

Jag tyckte nog först att adoptionen kändes enklare än ivf, men just nu har jag nog bytt spår. Tycker nog att ivf är enklare än adoption eftersom man t ex slipper olika myndigheters inblandning i sitt liv i många år framöver. Vid adoption är det ju först utredning och en massa annat som man skall göra, sedan ska man skriva uppföljningsrapporter... jag kan känna att det blir för mycket, att man får lämna ut alldeles för mycket av sig själv, efter alla dessa något tärande försök att få barn. Dessutom vet man inte hur det kommer att fungera när man väl fått ett barn. Hellre tar jag risken för ett minus vid ivf än hela den processen.
Men sedan orkar man inte med hur många ivf:er som helst. Jag kan nog tänka mig att göra några till om ingenting oförutsägbart inträffar.

Vad är din plan?

Min plan är att köra den tredje och sista IVF'n om två månader och funkar inte den blir det förhoppningsvis ett FET i februari, en i april och en i juni (beroende på hur många ägg som överlever upptiningen). Sen lägger vi ned!!! och går helhjärtat in för adoption.

Kommer att kontakta socialtanten igen i dec/jan om IVF'n inte funkar för att ta upp utredningen och gå kurs.

Gällande akupunkturen vet jag inte hur länge jag ska fortsätta med den men det blir åtminstone fram till nyår.