Såg precis att vår tråd hade stängts 
Vill ju inte "förlora" er mina vänner. Ska vi fortsätta här?
Vi diskuterar vikt, träning, peppar, ojjoar oss, glädjs med varandra och ibland slinker det in lite andra ämnen än vikt och träning oxå! 
Fler som vill hänga på?! Välkommna!!
Det är en hel vetenskap att gå ner i vikt!
haha.... du har så rätt mikabella!
Frågan är ju också om man inte blir mer än lite vilseledd ibland efterom alla "vetenskaper" ser så olika ut?
Ja jag är helt snurrig. Man får så många "goda" tips öreallt ifrån. Gör si, gör så, ät detta, undvik detta, täna, träna inte...Blir helt yr! Verkar finnas 10000 olika varianter. Några säger till mig att äta som en häst, andra att inte få i mig mer än 1000 kcal per dag. Ibland svälter jag tydligen o ibland överäter jag?! Åhhh!! 
Jag är 100% säker och går inte att rubba i min övertygelse om att kaloriintaget är det primära att hålla koll på vid viktnedgång. Dvs, du måste äta mindre kaloriinnehåll än du förbränner för att gå ner i vikt. Om du rör dig mer kan du äta mer och tvärtom.
Alla andra tips tolkar jag som sätt att öka effekten av ett kaloriintag som är mindre än det du gör av med. Dvs, genom att tex äta mindre kolhydrater så bränner du mer fett, men absolut inte om du äter 3000 kcal av proteiner och fett samtidigt. Alltså, i grunden måste du ha ett sunt kaloriintag kombinerat med motion för att kunna gå ner i vikt. Resten är bara små tips och tricks för att få till det lilla extra. Och personligen aktar jag mig för alla sådana tips och tricks. Jag tror att ämnesomsättningen och kroppen mår bäst av att äta så normalt som möjligt. Framför allt eftersom att kroppen ofta kompenserar när man ska gå över till normal livsstil sen...
Jo självklart blir det så att man måste hushålla med kaloriintaget, men jag (eftersom jag bara kan tala för mig själv i detta fallet) får ju en helt annan mättnadskänsla och blir dessutom snabbare mätt om jag äter proteiner, kontra om jag äter kolhydrater...
Men proppar inte i mig korvar, majonnäs m.m. ändå.
Det handlar ju trots allt om att ändra på ett skadligt beteende o en skadlig livsstil, och det lär man ju inte komma ifrån med kopiösa mängder räkor, majonnäs o ägg t.ex.
Så förstår precis vad du menar sommargrönt.
Min fråga kom bara av att jag på flera ställen läst inlägg från personer som tycks veta vad de pratar om men som ändå säger att man hamnar ur ketos om man äter mer än 500kcal om dagen...
Det enda jag hört är att om man äter 500 kcal om dagen (eller mindre än 1300 kcal för att vara exakt) så ställer kroppen in sig på svält. Gör du så en längre period så kommer kroppen att suuuuuuuga åt sig näring och energi en LÅNG tid framöver efter att du börjar äta normalt igen för att det tar tid för den att inse att den inte måste hushålla på allt. Jag vet, för vikten jag försöker bli av med nu drog jag på mig när jag fick diagnosen glutenallergi för drygt tre år sedan. Äter man gluten när man är allergisk mot det så skadas tarmarna så att kroppen inte kan ta upp näring. Det innebär att man inte ökar i vikt hur mycket man än stoppar i sig, dvs kroppen känner det som att den svälter trots att man äter. När jag fick min diagnos och började äta glutenfri diet gick jag upp 20 kg över en två år lång period. Det var alltså ingen snabb viktuppgång utan det tog så lång tid för min kropp att få tillbaka normal ämnesomsättning igen efter "svälten". Jag skulle aldrig sätta mig i den situationen igen, hur mycket fett man än förbränner för stunden. Man betalar i månader framöver sen...
Alla tips du får hjälper dig att gå ner i vikt. Men vissa är kortsiktiga och andra långsiktiga, vissa är hållbara och andra inte. Om ett normalt kaloriintag för en stillasittande kvinna är 1500-1600 kalorier per dag så är det ganska lätt att inse att man går ner i vikt om man äter 1400 kcal per dag. Och att den viktnedgången är långsammare än om man äter 1000 kcal om dagen. Men man måste ju samtidigt inse att kroppen lever, så den reglerar sig efter förutsättningarna du ger den. Till en början minskar du alltså snabbt i vikt av en diet på 1000 kcal per dag men sedan vänjer sig kroppen vid det och så planar viktminskningen ut. Man måste alltså hålla sig över den nivån som gör att kroppen upplever det som att det är matbrist. Så enkelt är det, och den nivån är lite olika för alla. Sen tror jag hellre på att öka ämnesomsättningen med t ex styrketräning än att minska den med dieter...det är inte långsiktigt hållbart enligt mig....
Tur att jag börjat äta mer nu då...;)
Låter ju verkligen inte som något trevligt du har varit med om!
Det kan ju vara lätt att missförstå mina inlägg. Är inte "kalorifixerad" utan ska försöka hålla mig på en relativt låg kalorinivå. Jag är snarare för tillfället "ketosfixerad" eller ja... inte fixerad, men vill reda ut begreppet lite.
Är inte och har aldrig varit intresserad av självsvält!!
Det tror jag inte heller...för då hade du verkligen varit i fel tråd. :)
Tack Sommris! Det du säger stämmer ju verkligen! Jag är bara sååå förbannat trött på att stå på denhär jäklans platån nu. Måste göra en helomvändning tror jag. Att sen gå upp 2 kg istället för ner 1 kg gjorde ju inte saken bättre. Uppgången kan dock bero på att mina jäklans tarmar havererat...som vanlig när jag stressar/stressat. Får så ont och allt stoppar upp. Blir som en stor klump i tarmen som inte bryts ner. Jag är såååå trött! Äter proteinpulver så att jag kommer upp i 1500kcal per dag. (tror det är sånt som bla cancerpatienter äter. Jag har fått det utskrivet av doktor.)Funkar ju inte att äta 1500kcal i ett mål o sen vara utan hela dagen. Blodsockerfall!
Så nu får jag följa min kropp och min magkänsla. Så länge jag känner mig pigg och fräch i kroppen tänker jag fortsätta träna, äta ett mål riktigt bra näringsrik mat o ersätta de övriga 5 målen m dricka dvs frukost, lunch och mellisar. Vill kunna äta men min magen vill inte Ush vad jag är inne i en dålig period just nu. Förlåt mig för min negativitet och mitt gnäll. Jag är såå tacksam för att ni finns. Tack gulliga ni som bryr er. Det värmer.
