In vino och cappuccino

Härligt med lite one-on-one-action mellan Lappis och Gemma. Och jag får också läsa, vilken lycka!

Lapinette, dansar du något nuförtiden? I så fall, vad?
Jag dansar som en trebent, men vals har pappa lärt mig, så den sitter iaf!

Gemma, jag vågar nästan inte fråga, men när åker ni tillbaks?

Jag ÄLSKAR nöjesparker (Och djurparker)! H blir bara åksjuk, så jag brukar åka med syskonbarnen och väninnorna.
Var ute och körde den dagen i veckan då åkattraktionen Rainbow på Liseberg kollapsade, och såg ut över Liseberg och sa längtande till H att vad skulle jag inte ge för att vara där just då! När jag kom hem så insåg jag att det måste ha varit vid ungefär samma tidpunkt då den åkte i backen. Skrämmande!

Idag mår jag mycket bättre, febern är över och jag har varit i hemstaden med H och styrt upp lite bland deras bokföring då deras tjej som sköter det är på semester. Sen tryckte jag in några kramar med systern och även ett besök hos mina två äldsta syskonbarn som fyller 22 respektive 20 i dagarna. Två stiliga grabbar som är åtminstone en decimeter längre än mostern sin. Då känner man sig både liten och gammal på en och samma gång!

Fick idag reda på att fyra av våra gemensamma vänner har stora nyheter; Ett par har förlovat sig, och ett annat väntar barn. Så spännande! Ska träffa alla imorgon, då vill jag gärna veta mer om detaljerna. Speciellt om frieriet som tydligen utspelade sig under en vandring i Andorra förra veckan. Mysigt!

NU ska jag sova. Godnatt flickor!

Stålis, vi åker tillbaks i slutet av augusti. Och till dess är det evigheters evigheter, nästan som att vi aldrig ska göra det. Längtar såklart efter mitt liv där, men så fort jag tänker "shanghai" så får jag en äckellukt-hallucination. Lukten är faktiskt det i särklass värsta. För det inbegriper ju sopor, avlopp, trafik och toxiska ångor. Men inte tänka på det nu.

Idag var vi i Malmö, hos en väninna som har en liten stuga i en fritidsby. Det är så lustigt, folk flyr stan för att tvångsmässigt pynta sin trädgård, man köper ett semesternöje bara för att förklara krig mot naturen. Ja, så tänker då jag som är trädgårdsfobiker. Väninnans trädgård var väldigt vacker och naturlig, hon hade dessutom större förståelse för omgivningens pyntmani: "De tycker att det är roligt".

Vi åt utegrillad lax, drack flädersaft (monstret gillade bägge, men mest flädersaften. Hon är jätteduktig på att dricka ur glasglas och en hel massa annat som är "vuxet") och pratade under det dignande äppelträdet, sen promenerade vi runt fritidsområdets utkanter med en hisnande vy över kossor och rullande åkrar. Under vandringen mötte vi flera gemensamma vänner, typ folk som bodde i kollektiv för tio år sedan och höll på med musik men idag har de stor hyreslägenhet på Möllevången, barn på genusmedvetet dagis och chic fritidsstuga köpt för en spottstyver. De flesta klär sina barn uteslutande i second hand-kläder, noga utvalda sjuttiotalsoriginal, de mest konsekventa kör också omkring i vintage-barnvagnar. Jag var som sagt kompis med det gänget när vi bodde i Malmö, mannen också, men vi befann oss definitivt längst ut till "höger", med vår stora köpelägenhet som låg mitt emellan snofsiga centrum och alternativa Möllevången (vi gillade båda områdena, ville inte välja). Intressant ändå att tänka sig hur lätt livet hade kunnat bli ganska likt deras, om vi bara hade låtit det ske. Å andra sidan hade det kunnat bli på hundra andra sätt också, beslut känns sällan självklara för oss.

Efter kaffe under äppelträdet körde jag hem, den längsta hemfärden någonsin. Det var skyfall och vattenplaningsfeeling hela vägen och är det NÅN som vet hur man avstyr vattenplaning i en automatväxlad bil, utan koppling? Pappa och jag bråkade om det när jag kom hem. Han sa "bromsa", vilket ju är precis vad jag fått lära mig att man inte ska. Monstret ville dessutom inte sova och skrek av och an hela den 1,5h långa resan, om jag inte sjöng i högan sky. Så nu är jag bra hes. Ska lägga mig om en liten liten stund med en bok.

Stålis: Ja det är nog inte så mycket att berätta om när man väntar barn, eventuellt går man in på själva produktionen, troligtvis inte.... men friaren var i sanning modig. Tänk om den ena parten hade tackat nej? Ratad på en bergstopp i Andorra, tillsammans med den som just har ratat en... hu. Med andra ord inget för min man som under sju års samboende ideligen ställde frågor av typen: "Alltså om jag hypotetiskt skulle fria till dig, skulle du hypotetiskt svara ja då?". På fullt allvar! (att det tog sju år hänger förvisso ihop med att jag faktiskt aldrig svarade på frågan haha.)

Lapinette: Ja, jag njuter av att vara i samma tidszon som du och en hel drös andra, samtidigt är det skönt också att veta att man har de där timmarna till godo. Om man till exempel ska lämna ett jobb "måndag kväll", då har jag ju till midnatt på mig. Å andra sidan kan jag ju inte delta i ert kvällsmys. Och på sätt och vis kan jag väl inte det nu heller för jag är mycket kvällströttare än ni. Klockan är nio och det är i sanning läggdags nu. Kram, G

Gemma du menar den 25e? Klart att vi kan ses för en snabb fika. Jag skriver till dig på FB.

Lapinette: ohh vad jag önskar se dig dansa i fin ballroom-klänning och allt!! Det var alltid min dröm som liten att göra detsamma. Kul att de på Let´s dance är dina vänner. Har du nån favorit bland dansarna förresten?

Idag har vi varit på kalas, och bönan hade fin rosa klänning på sig. Vi har precis kommit hem från min mamma och sprungit genom regnet... när ska det bli sommar...??? Detta avskyr jag med Sverige. När det väl är varmt är det 30 grader, men det varar i bara ett par veckor. Sedan är det drygt en månad av regn följt av en veckas sol. Hade man åtminstone fått 3 månader fint väder om året kanske man inte hade varit så deppig.. Det blir semester nästa sommar.

Lynnigt väder-dag. Fick kryssa mellan skurarna under vår lilla skogspromenad men när vi gluffade jätte-kakfat på Flickorna Lundgren så sprack himlen upp och blev jätteblå. Och på kvällen när vi åt renskav med kantareller och rönnbärsgelé på altanen så kröntes himlen av en mäktig regnbåge. Nu ska jag rulla upp till sängen. Trött och så MÄTT.

(Hoppas att den lilla också är det. Hon grät och klöste på mig när det var dags för kvällsmålet, det var så torrt tror jag. Varannan dag stolthet över att jag byggt en hel liten människa nästan uteslutande med av egen kraft och kropp, varannan dag ångest över att maten inte ska räcka. På senare tid har det inte blivit några tolvtimmarsnätter, den lilla måste vakna en gång och jobba hårt för att maskineriet inte ska stanna av. Få se om det bara är en växtspurt, som det alltid varit tidigare, eller helt enkelt dags för komplettering. Men hon vill ju inte ha mer än en matsked oavsett vad jag serverar.

Tror att hon får bestämma själv ändå, det blir bäst så.)

Gnatt, G.

('säkta att jag är så himla tråkig men det är svårt att känna att något annat betyder så särskilt mycket. Typ... var det svårt att dela mina föräldrars upprördhet över att en vinkork smulades sönder så att vi var tvungna att filtrera vinet genom melittafilter, när min lilla som sagt eventuellt inte fick i sig tillräckligt med mat utan somnade av utmattning istället för mättnad. Men sånt berättar jag inte för mamma och pappa, att jag inte håller måttet som livgiverska just nu.)

Vår helg i Söderköping har varit trevlig men lite annorlunda. Jag tror det är ca 20-25 år sedan jag var i min mammas hemtrakter senast och i sällskap med min mamma + sambo åkte vi runt till "historiska" platser och besökte släkt som jag inte träffat på länge. Det hela avslutades med en konsert i St Anna kyrka där mina sysslingar sjöng. De är så populära att trots 6 konserter så ringlade kön utanför kyrkan redan 2 timmar innan föreställningen började. Otroligt! Vi hade dock "VIP"-platser bokade åt oss .

På söndagen när vi satt och åt frukost så åskade det och hällregnade. Inte någon större idé att flanera runt i den lilla mysiga staden eller gå utmed Göta kanal utan vi packade in oss i bilen och åkte vidare. Hamnade på Kolmården. Det blev en heldag bland lejon, delfiner, hökar, björnar och zebror... och en MASSA barnfamiljer. Måste erkänna, det kändes ganska skönt att vara där utan barn.

Stålis - själva tävlandet la jag av med aldeles för tidigt, när jag var 21-22 år, men då hade jag redan avverkat 16 år med samma partner. Det var han som ville sluta och för att hitta en likvärdig partner eller bättre så skulle jag behövt flytta till Norge eller London. Bestämde mig istället för att leva ett normalt liv. Undervisade sedan i några år med min partner som utbildade sig till danslärare medan jag stack till franska alperna ett halvår och levde livet. Oseriöst, I know men jag var äntligen "fri" från dansen och kunde för första gången göra precis som jag själv ville. Numera dansar jag bara på SATS (funk) och det är helt på hobbynivå.

Hejsan,
Här har det hänt massor! Kul, jag ska läsa ikapp.

Tillbaka från Köpenhamn och några fridfulla dagar med maken. En lisa för själen, precis vad vi behövde. Gick på Tivoli för första gången på säkert ...hmmmmpf....40 år?! Det var riktigt trevligt! Nu ska vi bara packa upp och sjunka ned framför TV:n tror jag.

Vilka mysiga helger ni har haft - Söderköping och Tivoli. Själv har jag som gröt i huvudet, monstret har definitivt återgått till sitt nattätande men maten har också kommit tillbaka med besked, det var bara kritiskt en enda kväll. Puh.

När maten finns kan jag tänka på annat. Eller rättare sagt jag borde kunna det men eftersom maten finns för att jag måste vakna mitt i natten, och sedan en gång till för att monstret prompt måste öva konsonant-konstellationer klockan fem, så tänker jag mest på hur TRÖTT jag är. Alternativt att jag måste göra ännu en monstermugg espresso för att jag INTE ska vara trött.

Ändå är livet härligt. Tycker synd om mannen som känner sig lämnad, jag får helt enkelt inte ihop det med våra skilda tidszoner, klockan 15-16 varje dag är just då när man är som mest insnärjd i sina sociala aktiviteter, jag har trots allt en hel del vänner som jag vill träffa, typ nästan varje dag, och då måste jag än en gång ringa mannen bara för att säga att jag inte hinner prata. Så nu är han lite purken.

Idag var jag i Helsingborg hos en väninna med en liten tremånaders dotter, de är så söta och djurlika när de är sådär små. Vi käkade västerbottenpaj och sallad, följt av skogsplockade hallon med vaniljglass och den nya 85% Marabou - som var riktigt god! Har ni testat? Rundare (och fetare) än Lindts motsvarighet. Efter lunchen tjatade jag mig till den utlovade skogspromenaden, väninnan är precis klotrund sedan graviditeten och har alls ingen lust att ändra på detta så när vi väl nått skogen och det riktigt spritte i mina fötter av lust att powerpromenera så sa hon bara: "Här är en bänk. Kan vi inte SÄTTA oss?". Så då satt vi. Och väl vi trampat klart i skogen så var klockan jättemycket och solen höll på att gå ner. Man får onekligen lite perspektiv. Sedan minskade matchocken för två dagar sedan gör jag inget annat än trycker i mig mat, men jag är ändå förhållandevis energisk. I morgon blir det gym, igen. Funderade ett tag på pump men det känns lite meningslöst att bara gå EN gång när man inte kan underhålla det sedan, då får man bara galen träningsvärk till ingen nytta. Eller? Vad röstar ni för?

Nu ska jag gå och lägga mig för jag är... zzzz...

Kram, G

Själva var vi med om en annorlunda upplevelse igår. För er som läser resetråden behöver inte läsa detta. Har skrivit dubbelt men kan inte låta bli att berätta ....

Igår flög vi luftballong? ÄNTLIGEN! Gav ju O detta i födelsedagpresent i fjol och detta var femte gången vi bokade in en tid (varje gång tidigare har blivit inställd pga dåligt väder eller blåst). Det var verkligen en upplevelse. Tyvärr flög vi inte över stan då vindarna gick i östlig riktning. Vi startade ute i Vällingby på ett fält och gick över Sundbyberg, Solna, Hjorthagen, Lidingö. På Lidingö skulle vi ha landat med flög aldrig direkt över någon äng så vi fortsatte över till Värmdölandet. Där gick den sista ballongen ned, de andra hade redan gått ned på Lidingö? men vi fortsatte. Flög lågt då vår ?kapten? ville hitta en landningsplats så vi tog några trädtoppar med oss på vägen. Började bli lite nervöst för efter Värmdö så är det ju bara skärgården och sedan Åland på väg österut. Inte enbart jag var nervös utan även vår ?kapten? som redan efter Lidingö började svära tyst för sig själv. Gick lågt över vattnet, så lågt att jag trodde att jag kunde nå vattenytan med handen när jag försökte genom en av gluggarna. När vi flög så där över vattnet fick vi tillslut ett helt följe med båtar som följde efter oss och undrade om vi behövde hjälp (räknade till 9 motorbåtar). Tillslut tog vår kapten sikte på ett båthus, rättare sagt han ville att vi skulle gå in emellan två hus men vi hamnade PÅ båthusets tak, drog ned lite tegelpannor innan vi dunsade i havskanten. Blev blöta om fötterna men annars mådde vi bra. Boende på ön sprang ut och hjälpte upp oss på land, de fick dra i vår luftballong så vi kunde ?flyga? över kanten. Där stod öborna och sa ?välkomna till Tynningö?. Helt jäkla otroligt! Hoppade ur korgen, fick ned ballongen över den lilla slänt som fanns där och sen fixade vår ?kapten? med hjälp av öborna så att vi kunde ta färjan (som egentligen hade slutat att gå vid 22-tiden) över till fastlandet. Komiskt nog så när vi står där omtöcknade men glada så upptäcker jag en träningskamrat på SATS. Vad gör du här? Han bodde visst på Tynningö. Världen är liten eller ska jag säga ?när man får oväntat besök?.

Ikväll blir det en lite lugnare aktivitet, Mamma Mia med maken och sen tänkte jag föreslå lite mat ett glas vin nere vid Stureplan.