In vino och cappuccino

och förhoppningsis, ha en underbar resa! Kram!

Gemma.. det var hemskt.. jag hade ju grym rädsla innan och jag fasade just för utdrivningsskedet. Och det var ju värst för mig. Öppningsskedet var en baggis. Nemas problemas. Men jag hade nog inte tyckt detv ar lika hemskt om allt bara gått fortare. Utdrivningsskedet tog ju ca 4 timmar.. brukar ta 15-60 min normalt. Så jag baserar hela förlossningen på de sista timmarna - tyvärr. Men annars gick det ju bra.

Upp på hästen.. hmmm.. i don´t think so! (right now!) Jag vill heller inte skjuta upp det för länge, men det finns inte på min lista just nu.

Izunia: Menade såklart inte upp på hästen NU, men kanske typ... inom ett år eller så hehe.

Utdrivningsskedet tog en timme för mig, för en förstagångsföderska är det absolut inte särskilt långt. Men det kändes som en evighet. Fyra timmar... kan bara säga RESPECT. Och, tyst för mig själv: "Usch!!!"

Izunia: Nästa gång far den ut som en champagnekork och vi spricker inte en endaste millimeter, någon av oss. Låt oss bestämma det nu, ja?

Izunia igen: Í motsats till dig hade jag knappt ägnat utdrivningsskedet en tanke, det såg ju så lätt ut på alla förlossningsfilmerna, två tre krystvärkar, lite lustgas och så var de ute. Var med andra ord totalt oförberedd, både mentalt och fysiskt (hade liksom redan gjort slut på de flesta av krafterna i samband med att jag gick från 7 till 10 cm, det var det jag TRODDE skulle vara värst men det var det ju inte). Snacka om snopet. Och jobbigt.

Onsdag morgon och jag är inne på femte dagen som riktigt, riktigt förkyld. Febertoppar, näsan rinner och jag kraxar så att H har svårt att hålla sig för skratt. Tur (?) att man har semester.
Spenderar dagarna med att göra så lite som möjligt; Kolla på gamla SATC-avsnitt, organisera om i dator, garderob, skåp, slösurfa. Men snart ska jag må bättre- helgen är ju fullbokad!

Förhoppning, jag är AVUNDSJUK! Vill också till Aruba! :)

Izunia, jag hänger knappast med i dina och Gemmas förlossningsförloppsberättelser (Jobbigt ord), men det låter smärtsamt. Tur att det är över! Är hon fortfarande världens snällaste, lilla Jaqueline?

Gemma, din lilla tjej är så skojig med sin starka vilja. Tror att hon får det från mamsen!
När planerar ni att flytta- när mannen landar ett annat jobb, eller tidigare?

Gemma jag har också tänkt mig... inom ett år! Det ger mig väl god marginal!?

Skönt att det "bara" tog en timme för dig. I wish! Men nu var ju situationen lite annorlunda än normalt så så fick det bli. Tittade på videon som mannen spelat in under öppningsskedet där jag är hög på lustgas och bara skrattar och pratar i telefon hela tiden. Då inser jag att det var ganska bra i alla fall.

"Nästa gång".. Jag tror verkligen på det man hört alla andra mammor säga - Man glömmer. MEN... Jag kommer att vara desstu mer rädd OM det blir en andra gång då jag vet vad som kan hända. Men som du säger, de kommer säkert att fara ut som champangekorkar! Eller genom kejsarsnitt!
(nej fy... tänk så ont det gör efteråt!!)

Jag vill absolut inte skrämma er som inte fött..det är såååå värt det!!!

Stålis - Hon är världens snällaste - oftast! Hon kan om hon vill, men max 20 min sammanlagt på en hel dag.
Hon tappar humöret lite innan hon ska sova, mendå swaddlar vi henne och somnar på 10 sekunder.
Vad synd om dig att du ska bli förkyld nu när du har semester..

Gemma igen - Hur ofta swaddlade ni monstret? Och hur länge?

Nu ska vi till första BVC mötet. Får se hur mkt hon gått upp. Hon äter ju som en häst!
Därefter blir det sushi följt av ett nytt café i stan som säljer de mest makalösa bakelser...!! Me like!
Har gått ner ytterligare ett kilo idag men har fortfarande 8 kvar. Men magen är nästan helt borta.

Lapinette - TACK för bilderna! Maken har just kikat igenom dem och kvittrar som en lärka. Bilder på cyklister som svischar förbi på andra sidan ett solrosfält har man sett förrut, men bilderna på fotograferna vid solrosfältet var humor, klass högre!

Vi sitter nu och planerar en tripp till Köpenhamn, blev klart i eftermiddags då vi hittade ett pensionat som kunde ta hand om guldklimpen. Vi åker på fredag.

Tidsplanen är självklart baserad på att maken vill vara hemma i sitt eget vardagsrum och se etappen i Touren som går till Alpe d'Huez nästa onsdag.

Hotellet är självklart valt för att de med säkerhet har Eurosport och bra TVapparater så det blev Radisson Scandinavia. Tips på mat, shopping och äfventyr i Köpenhamn - någon? Har ju varit där många gånger men då mest på jobb.

Trött, trött, trippelt trött. Lillan började jollra på klassiskt bebisspråk igår kväll: "Bababa, angangang, nönönö, iiiiih!!", ja ni fattar. Det var urgulligt och jag och mannen lyssnade fascinerat i närmare en timme (han, via telefon). Sen var hon så uppfylld av storverket att hon vrålade som en besatt, innan hon däckade. Vid fyra på morgonen var det dags igen: "Mamamama, anggggg!", till en början försynt och prövande, sedan med en tilltagande skärpa; vid fem-tiden gav jag upp och gick in i hennes rum bara för att mötas av entusiastiskt viftande armar. Hon ville helt enkelt att jag skulle "share the fun". Klockan sex fick jag äntligen sova, i fyrtio minuter tills väckarklockan ringde och det var dags för min vanliga svenska morgonritual: Brygga kaffe, fluffa mjölk, göra fruktfat, plocka ut diskmaskinen (i övrigt lyfter jag inte ett finger utan blir bara serverad lunch och middag och hembakt frukostbröd). Hade en lat morgon och såg klart tvångssteriliseringsfilmen "Den nya människan", snaskade i mig en av pralinerna som vi köpte i Helsinborg igår, mörk choklad fylld med hallonrabarber-ganache och toppad med salta solrosfrön, skojfriskt och riktigt gott faktiskt, och stuvade sedan in monster, babybjörn och en liten, lätt skötväska i bilen för en tur till Malmö. Mötte en av mina bästa väninnor på Victors vid Lilla Torg, beställde dillkött men fick mest potatis (snåljåpar, hatar sånt), tur att jag min nya vana trogen stoppat ner en skiva riktigt grovt bröd i skötväskan så att jag ändå blev mätt. Avslutade med en jätteglass på Lejonet och Björnen, plus en fantastiskt god cappuccino på italienska Nesta. Eftersom väninnan är utbildad modedesigner gick vi mest i affärer och kollade kläder, möbler och - eh - pekböcker. Förutom bebiskläder lägger jag de flesta av mina pengar på just pekböcker och nappar just nu, de är vanebildande på samma sätt som luktisar, suddgummin och annat jag samlade på när jag var en smula yngre än idag (men uppenbarligen inte så mycket yngre). Monstret var som monstret brukade, storögt blickande, vilt sparkande och oerhört rar och förnöjsam. Hon är verkligen med på allt! I bilen hem sjöng vi tillsammans, fast hennes stämma låter som någon sorts rossligt ylande än så länge, men väldigt mysigt är det i alla fall med sällskap på den tröttsamma färden jag åkt hundratals gånger (om inte tusen, jag pendlade under en period dagligen mellan nordvästskåne och sydskåne).

När vi kommit hem fick monstret sprattla naken på en filt och blev så yster vid åsynen av sin morfar att hon rullade ett helt varv, sen låg hon bara och försökte hämta sig från chocken en lång stund. Det händer så mycket att hennes hjärna inte riktigt hänger med och därför skriker hon väldigt mycket på kvällarna, men i kväll var hon mest lite speedad och konstig vid läggdags, bara.
Till middag njöt vi av inget tjafs alls (för ovanlighetens skull) samt ljummen varmrökt lax med pepparrots-gräddfil, nypotatis, haricots verts, sallad och sedan svenska hallon - sååå gott!

Nu ska jag lägga mig med nya Damernas Värld som min mamma köpte idag, själv väljer jag hellre Elle men som man säger, gratis är gott. Och eftersom det andra gratis alternativet är Svensk Damtidning så är det inte så svårt att välja.

Izunia: Super att hon är så snäll, ofta håller personligheterna i sig, mer eller mindre. Låter sjukt kul med en video där du är hög och pratar i telefon, vilka var de lyckliga som fick bevittna det? Alltså, vilka ringde du till och vad, ungefär, sa du? Kan man få en liten, liten godbit?

Swaddling: Vi har slutat gradvis när vi märkt att hon ändå kunnat sova. Målet är ju liksom att de ska kunna vara trygga ändå. Omkring 2-3 månader slutade vi swaddla henne till en liten kokong, då svepte vi mer in henne så att armarna var nedåt men hon kunde komma loss om hon kämpade en smula. Ofta blev hon upprörd och skrek och viftade då; när vi sedan kom in så vek hon självmant ner armarna och somnade direkt när hon blev invirad direkt. Omkring tre-fyra månader kunde hon ändå sova, trots att hon trasslade ut sina armar. Sedan jag kom hit har jag bara lindat ner hennes armar en enda gång, och då skrek hon verkligen hysteriskt, gång på gång. Det var det enda som hjälpte. Men numera vill hon helst inte ha filt alls, hon sparkar med fötterna när man försöker lägga på den, däremot vill hon absolut ha en rullad handduk (jag gör den till en rulle med hjälp av breda gummimand runt ändarna) att orientera sig efter, annars känner hon lätt att hon "flyter ut" i den stora sängen. Hon suger på handduken och vill ligga nära den. Hon har också en gosedjurskossa som varit med henne sedan födseln. Den suger hon gärna på eller också kramar hon den i sömnen medan hon suger på¨tummen. Det här med kossan är helt nytt men handduken har hon haft sedan BB (de la henne så och då fortsatte vi när vi kom hem).

Hoppas att detta var till någon hjälp. Tror absolut inte att alla bebisar behöver swaddlas, på en del har det nog motsatt effekt, men för monstret har det varit super. Om man tänker efter så påminner det ju om att bli "omstoppad", som ens föräldrar ju kanske gjorde när man var lite äldre.

Stålis: Vi är på det hela taget... inte missnöjda med Shanghai så flytten får bli när mannen får nytt jobb. Men hittills har han i alla fall blivit kallad till intervjuer precis varje gång han har sökt något (även om han alltså inte fick sitt drömjobb i Paris); bland annat ska han träffa lite folk nere i Skåne nu när han kommer hit, så det lär förhoppningsvis inte dröja alltför länge. I värsta fall vill de behålla honom i Shanghai, åtminstone fram till februari 2009 så vi lär inte stå på bar backe eller så.

Natti natti, alla!