In vino och cappuccino

förhoppning - härlig beskrivelse av maten. Kunde själv inte låta bli och tänka på vårt besök på Lux men guld åt jag dock inte där utan på den otroligt, underbara, härliga restaurangen i Lorraine.

Tack snälla för alla gratulationer!
Hon har nu sovit sin första natt hemma och allt går jättebra.
Vad trevligt att ni tycker om namnet. Det var typ det enda namnet vi båda gillade och v diskuterade inte ens nåt annat. Vi var ju inte riktigt inställda på en flicka..

Ska nu till apoteket och köpa mig lite smärtstillande.. Jag lovar att återkomma.

ciao!

Shit helvete förhoppningsis är det enda jag kommer mig för att säga. jag är i övrigt stum av avund. Och detta EFTER att jag ätit en middag bestående av ugnsbakad fjällröding, pepparrots-creme, dillkokt nypotatis och små, gröna ärter... följt av ostar samt jordgubbar och vaniljglass.

Så du förstår att jag menar det.

Idag gick jag en långpromenad längs havet, igen. Monstret börjar äntligen öppna sina små ögon inför den upplysta världen, mycket tack vare sin nya, fina denimhat med extra skuggande brätte. Hon fingrade på lönnlöv och glodde storögt på de yppiga badande damerna vid sandstranden, förfärades över det förbidundrande godståget och ignorerade helt en ståtlig häst eftersom hon satt djupt försjunken i - en tom läkerolask. På det stora hela, en väldigt händelserik promenad för henne, och avkopplande för mig.

Ägnade eftermiddagen åt att gallra äpplen och trösta mannen som har en oändlig räcka tröstlösa dagar på jobbet bakom och framför sig. Jobbsökeriet har dessvärre den effekten. Plus såklart att han saknar oss. Har i alla fall bokat min parisresa nu. Monstret får sitta i mitt knä, det blir första gången och spännande och lite läskigt. Hon vill ju bara när hon, vill så att säga.

Livet är osedvanligt lunkande lugnt och ändå så rikt av färger, dofter och ljud. Jo, för jag har äntligen lärt mig att skärpa öronen så att fågelsången kan tränga in.

Izunia, hur KÄNNS det då? Sprack du förresten, är det därför du tar smärtstillande? Och liksom... har du bytt blöjor och sånt än, eller kunde du det redan? Kram hur som helst! Vill veta mer!!! Men måste stilla mig för om det är någon gång man slipper skriva regelbundet här, så är det väl när man precis klämt ur sig en hel och helt ny liten människa.

Guld... har jag ätit på åtskilliga chokladtryfflar. Aldrig annars.

Och izunia: Precis som förhoppnigsis har jag barndomsminnen med just det namnet. Jag ville alltid heta det när vi lekte för i min storebrors klass gick en skitsnygg tjej (som numera är lyxhustru i LA!) som hette just det och hon var dessutom jättejättesnäll. Ja, jag ville ju inte bara heta som hon, jag låtsades vara hon.

Morning ladies,

Sitter här med min frukost som består av en kopp te + en alvedon. Borde ha börjat jobba för två timmar sedan men låter mig ta ut lite timmar här och där under sommaren. Det blev både mycket, aldeles för mycket, alkohol igår och sent.

Vi började kvällen med att möta upp min bror (som var 40 min sen pga att han absolut skulle köpa en jäkla mobiltelefon på vägen) + flickvän samt ett annat par i baren på Pontus by the sea. Vi beställde in en flaska champagne och pratade om vad som hänt det senaste halvåret (sen vi sågs över en middag på Riche) innan vi fick vårt bord. En härlig kväll att sitta på en terrass och se skärgårdsbåtarna komma in för kvällen. Pratade, åt och drack en massa vin. När det var dags för min bror att bege sig hemmåt undrade maken om vi andra inte skulle fortsätta i Gondolens bar. Japp, suverän idé (tyckte jag då, inte idag). Sen stod vi där tills dem stängde och drack cocktails.

Aj, aj, säger min kropp idag!

Iza - är också nyfiken på hur förlossningen gick. Du som var nervös för den innan och allt.

Ja, det var en helt fantastisk middag som ni alla stora gourmander borde uppleva!

Var är Margaux? Jag har en vinfråga jag behöver ett lite akut svar på. Eller finns det bland er andra vinälskare någon med bra koll på vita viner från Moseldalen? Har ettpar flaskor som gör sig bäst som dessertvin och nu behöver jag få lite tips om vad de passar till.

Izunia
När du har tid vill jag höra hela förlossningsstoryn, från början tills det att ni kom hem + hur ni upplevde första tiden hemma. Hade ni fyllt kyl och frys med färdiga rätter innan så ni slipper fundera på matlagning nu?

Nu ska jag försöka göra mig kortfattad..

Jag började känna kraftigare värkar fredag kväll 22.30 och kunde inte riktigt vara säker på om det var riktiga värkar eller inte eftersom jag haft så mkt pinvärkar tidigare så vi gick och la oss och jag kved lite under hela natten.

På lördagen kunde jag fortfarande känna värkarna och hade ganska ont i ryggen, men jag kände mig för dum för att ringa förlossningen. Värkarna har ju inte lett nånstans tidigare.
Så vi bestämde oss för att åka och träffa en kompis som köpt öl till oss och åka och köpa ny gasol. När jag satt i bilen på macken och väntade var jag tvungen att ringa in och de sa att det var fullt på förlossningen, så om jag klarade av att avvakta lite så var det bra.

Typ en timme senare när vi kom hem var jag tvungen att ringa in igen då det började göra kraftigt ont. Så jag fick åka in med misstanken att bli hemskickad. Men jag ville ju bara att de skulle kolla mig så allt var bra.

Vi kom in 14.30 och fick sitta i väntrummet till 15.30 då ett rum blev ledigt och de kunde konstatera att jag var öppen 5 cm och hade värkar var 3-5min.
Jag hade bestämt mig för epidural och barnmorskan tyckte det var bäst att sätta den med detsamma och narkosläkaren hade en massa akutfall och kom nån timme senare.

Jag och mannen sitter lungt och pimplar lustgas när en östtysk kulstöterska med flottigt hår rusar in på rummet och flåsar "jag ska sätta en epidural här!!"
Hahah jag och mannen tittar chockerande på varandra innan hon rusar ut igen. Hon var en riktigt tuff nöt!

Drygt en timme efter epiduralen (öppen 6 cm) var jag öppen 9 cm och satt lungt och fint och pratade i telefon med alla kompisar!
Tyvärr tog inte epiduralen så bra på höger sida så jag fick även lite sterila kvaddlar! aj aj aja!!!! F*n vad ont! Känns som getingstick i 30 sek!

Sedan gick det lite långsammare. Vid 22.00-23.00 var jag öppen 10 men mina värkar avtog och jag fick värkstimulerande. Jag började få krystvärkar men eftersom hon inte var tillräckligt långt nere kunde jag inte få ut henne.

Fram till nu hade allt gått på räls och jag var knappt bemärkt av nåt öppningsskede. Sen började helvetet..

Eftersom jag inte hade tillräckligt med värkar och hon hade fastnat kunde jag på egen kraft inte få ut henne och jourläkaren var tvungen att hjälpa till. Han sprang runt till en annan förlossning där barnet inte mådde bra och var tvungen att förlösa henne först.Så jag fick vänta..

Det tog 4 tim att få ut henne.. hade allt gått som det började hade hon varit ute före kl 24.00.. Men de fick dra ut henne med tång, det var 4 personer i förlossningen, en som fick trycka mig på magen och läkaren som drog och slet och jag som skrek att jag skulle dö, att allt var katastrof och att jag ville få kejsarsnitt...
Jag ville bara få ut henne oavsett medel för jag hade inga krafter kvar.. Men hon kom ut till slut och hon var så snäll och stillsam! Jag trodde hon skulle skrika och gorma men hon bara tittade och var sååå söt! Men vi var båda stensäkra på att det var en pojke!! Så när jag frågade barnmorskan skrattade hon bara!
Hon hade frågat oss tidigare vad vi trodde att det skulle bli och vi sa pojke, sa hon att hon också trodde det, men att hon alltid har fel!
Det roliga är att hon även förlöste min rumskompis på spec avd och sa till henne att hon hade flickmage, men att hon alltid har fel. Hon fick en pojke!

Vi kom hem i onsdags och vi har verkligen fått en snäll bebis. Hon är så nöjd och bara äter fint och sover!
Hennes sår i ansiktet efter tången har nästan försvunnit nu. Jag började gråta när jag såg henne direkt efter förlossningen för att jag kände mig så skyldig att de fick ta henne med tång pga mig! Det såg verkligen ut som ett blodbad i rummet och jag förstår int hur mannen klarade av hela sista förloppet.

Nu i efterhand är man ju bara så tacksam för att allt ändå gått så bra och att alla mår bra. Jag kommer ju att läka ihop fint men man hamnar lätt i en blues när man tänker på vad som skett med kroppen. Tar ju smärtstillande för jag fick också lite elaka stygn.

Hunden tycker om sin lillasyster och har sniffat och slickat lite, men annars struntar han i henne! Jag trodde han kunde bli lite avundsjuk men han sov gått mellan mig och mannen i sängen!

Det var ett långt inlägg...!

Iza - ska villigt erkänna att jag inte brukar läsa förlossningsberättelser men din har jag läst, vartenda ord ! Åter igen grattis till er bedårande flicka. Har sett fotona på FB.

Izunia, så skönt att det är över! Du som var så nervös och orolig. Stort grattis igen! Ska också glutta på bilder på FB nu, om jag har addat dig där? Kommer inte ihåg.

Jag har också varit ute och svirat som Lapinette, med min brorsdotter och H. Drack rosé och spelade sällskapsspel i solskenet på vår balkong igår och stack sedan ut på middag och efterföljande bio. Jag valde en dålig film (som vanligt) ; The mist. Helt sanslöst dålig med överdimensionerade insekter och ett sånt dåligt slut så jag inte trodde att det var sant. Imorses ringde servicekillen från Dell på redan halv åtta för att ordna ett problem med H:s jobbdator, så det var bara att masa sig upp.

Har goda nyheter, för övrigt! Blev antagen till det civilekonomprogram jag ville gå här i Göteborg, så nu ska jag bli student de närmsta åren.
Tänkte fråga er om råd angående det viktigaste inför skolstarten; Väskan.
Vill ha en i läder, svart eller brun. Plats för laptop modell mindre (Ännu ej inköpt), någon kursbok och lite annat smått och gott. Gärna med slingback.
Har länge sagt att jag skulle köpa en Bayswater om jag skulle börja studera, men tror att vår ekonomi hellre lägger de pengarna på annat, typ möbler. Så ett par tusenlappar får bli taket. Vad tror ni?