In vino och cappuccino

Amelle: Den största skillnaden... är nog att min kropp är så schysst ;) Nästan likadan som tidigare. Det där var en av mina största rädslor, att bli degig och ofräsch och sunkig och bitter och deprimerad. Baby blues slash mammamonster.

Och så en trötthet som går så på djupet och gör en tio år äldre och man går på någon sorts konstgjord andning... och den har inte släppt än. Men ändå funkar man för man är så otroligt mycket starkare än man tror.

En dum grej är att jag och mannen i stor utsträckning tappat intresset för varann. Alltså vi har fortfarande en bra relation men mycket kretsar kring monstret. Och då har vi ändå betydligt mer gemensam tid än de flesta par, skulle jag tro, eftersom vi ätit middag tillsammans varje kväll från första början.

På det stora hela har saker förändrat sig mycket mindre än jag trodde. Även de grejer jag HOPPADES skulle förändra sig. Jag har inte blivit en godare, mer barnkär person. Jag har fortfarande samma valhänthet och dåliga självförtroende, senast idag skrek monstret eftersom jag höll henne så klumpigt att hon trodde att hon skulle ramla. Och vid ett tillfälle under lunchen vrålade hon som en besatt, när jag skulle byta blöja, och då blev jag plötsligt läskigt passiv istället för att stega in och agera, kände plötsligt så himla starkt att "ja ja, såhär gör hon ju för hon har genomskådat att jag är en så dålig mamma. Hon skriker för att hon inte är trygg med mig." Då skrek hon såklart ännu mer.

Såna svarta stunder har jag dock väldigt mycket mer sällan än jag hade trott, innan jag fick barn... Har nog överraskat mig själv genom att vara en hyfsat bra och engagerad mamma. Sen har man ju onekligen sina gränser.

Nu tröstäter mannen och jag choklad för vi är jättedeppiga, jag för att jag är en misslyckad mamma och han, för att han med all sannolikhet inte fått det där jobbet. Och bara för det deppar jag lite till - inte nog med att monstret har en mamma som nästan tappar henne och inte kan trösta, hon måste dessutom ha det i en toxisk miljö för obestämd framtid.

Vi varvar marabou mjölkchoklad och Michel Cluizel och det är mycket, mycket effektivt.

Stålis, läser dina gamla inlägg från januari. Du är så sjukt rolig! Var är du???

Och era otroligt söta inlägg efter jordnötskläckningen... minns att jag satt där på sjukan och var SÅ rörd.

Ser att du har en sentimental kväll i Kina och läser gamla trådminnen. Skickar en liten hälsning från Stockholm. Ska rusa hem för att förbereda kvällens middag med svärmor, mamma och sambo. Börjar känna mig sliten... och vill helst av allt vara själv, lägga mig på soffan, blippa med fjärrkontrollen mellan kanalerna och bara vara. Nu har svärmor varit här i 5 dagar dvs 5 dagar återstår!!!

Deppkvällar har vi väl alla lite till mans ibland och då är choklad en perfekt tröst. Fast jag äter faktiskt choklad (mörk) varje kväll ändå - får alltid några rutor av mannen när han fixar mig en kopp te efter maten.
Tråkigt med ev. negativt jobbbesked men det kan bara betyda en sak - att någontin bättre väntar runt hörnet!

Det där med att man tappar lite intresset för varandra när man får första barnet är det absolut vanligaste och kanske inte så konstigt när det plötsligt dimper ner en hel ny varelse som kräver en massa uppmärksamhet. Viktigt då att inte glömma bort att klappa på varandra, gossa, kela osv. Och betydelsen av en snabbis ska inte underskattas!

Midsommar känns redan långt borta! Den firades mycket traditionsenligt i skärgården med stång, gitarr och dragspelsmusik, sill, nubbe, grillning, jordgubbstårta, janssons och slutligen fotbollsmatch mellan barn/ungdomar och vuxna. De vuxna förlorade trots ihärdiga försök att meja ner alla dessa småknott som hänsynslöst kastade sig mellan våra ben och tonåringar med såväl kondis som teknik. Surt...

Sista arbetsveckan innan ett 6 veckor långt sommarlov! Håller på att rekrytera och har beslutsvånda. Två perfekta sökanden med utmärkta referenser men med lite olika personligheter. Vem välja?!

Izunia - var beredd! Med så mycket förvärkar så kommer ungen att komma ut lika snabbt som en champagnekork!

Lapinette: En av mina bästa vänninor har nu två adopterade söner från Korea. Att det blev Korea berodde på mycket snabbare "leverans" än från andra länder. Andra vänner har en dotter från Kina, som i sin tur var snabbare än Indien. De fick henne när de båda var över 40.

Har nu sett SATC filmen och tycker att jag fick valuta för pengarna. 2,5 timme gick snabbt och även mannen var hel nöjd med kvällen. Ibland undrar jag om han är en man... Fast jo, det är han, väldigt mycket t.o.m.!

Gemma inte deppa. Tycker att du är en toppenmamma just för att du inte tappat bort dig själv. Den du var innan monstret! Det kommer din dotter att älska dig mkt mer för än om du håller henne exakt rätt. Och du kommer knappast att tappa henne!

Jag hoppas ju på en likadan unge då jag också med mina åsikter tror att man kan fixa allt med rätt inställning och teknik..

Har varit och fikat med mammagruppen nu och 2 av oss har redan fått barn och det var så kul att se dessa små monster! Känns totalt overkligt att man själv bär på en sån och att min faktiskt är STÖRRE nu än vad dessa var... hmm..

Ankan: jag hoppas verkligen att du har rätt. Har läst om fler nu som haft mkt förvärkar/sammandragningar och "menssmärtor" inte känt värre värkar under förlossningen.. Hoppas det stämmer,men då hoppas jag ju också att vattnet går så att jag vet vad som händer!!

Jag vill också se SATC filmen men kommer aldrig att få maken med. Igår såg vi 3 filmer hemma! The bucket list, Things we lost in the fire och Hostel. Alla bra, den första bäst! Hostel var väldigt "intressant".....

gemma igen.. har samma kroppsrädsla. Dock äter jag alltid choklad och idag är inget undantag. Hoppas bara att min kropp återställer sig. Är iaf glad att jag inte fått en enda bristning! än..

Izunia, jag fick heller inga bristningar. De flesta jag känner har inte fått det och nästan alla har återfått sin kropp mer eller mindre intakt efter 3-4 månader. Så det där med att man blir stor och degig hänger nog mest ihop med att man går upp väldigt mycket under graviditeten för att man äter som en besatt. Önskar att jag visste det innan, då skulle jag inte ha varit orolig.

Om man gillar att träna har man ju sååå mycket gratis!

Izunia igen: Jag vill bara tillägga att jag gått upp en storlek, från 36 till 38. Det är ett val jag har gjort, för att jag tror att man behöver ett överskott för att kunna producera mycket mat till bebisen. Men de futtiga tre extra kilona går jag lätt ner när lillans näringsförsörjning är säkrad.

Gåtfullare är det med alla dessa män som puffar till sig under föräldraskapet...

ankan, min man är precis som din! Har dubbelt så många parfymer som jag. Måttbeställer kläder, kollar sex and the city, desperate housewives och diskuterar senaste Prada-kollektionen med sina killkompisar. Han snor mina Laura Mercier-krämer och frågar om han kan få låna min secret brightening-range mot mörka ringar under ögonen. När han fick välja museum i paris valde han - Yves Saint Laurent-museet. han älskar att shoppa och drar ofta in mig i Hermes-butiken och vi går på pedikyr och manikyr tillsammans. Han är, kort och gott, min bästa tjejkompis. Det märkliga med din man är nog att han är - svensk. För, som manhattanväninnans pedikyr- och massagevägrande man säger, om min man: "Well, he can get away with it, he's French."

Izunia, bucket list såg vi i helgen, visst är den bra??