In vino och cappuccino
...och så en skvätt modersmjölk därtill (fast de samvetsgranna låter bli att blanda). Låt vätskorna flöda, så följer orden automatiskt.
...och så en skvätt modersmjölk därtill (fast de samvetsgranna låter bli att blanda). Låt vätskorna flöda, så följer orden automatiskt.
Nu har jag sett! Ögonen är alltså fortsatt blå - häftigt. Hon är väldigt söt med sina små gummibandsarmar!
Lapinette - vilka asiatiska länder är det som adopterar till Sverige förutom Kina och Kambodja?
Amelle - Thailand, Indien, Korea är dem jag kommer på så här spontant.
Lapinette kul att svärmor och mamma hittade en gemensam nämnare! Det är alltid svårt när man inte talar samma språk. Det är samma sak för min mamma och svärisarna. Mamma pratar inte så mkt engelska alls, men hon förstår iaf lite.
4 år är lång tid men det kanske går fortare! Dessutom borde 4 år vara det allra längsta tiden, eller? Bra att ni ställt er i kö redan nu.
Själv hade jag velat adoptera från Polen. Men det har ju sina anledningar.
Ringde förresten farmor idag och hon är helt överlycklig. Hon ska bli gammelfarmor för första gången!
Lapinette: Kambodja verkar läskigt och häftigt. Har en massa vänner som återvänt hem efter en semester dit och varit lite småkonstiga, alldeles tagna. Kul att du redan nu har en preferens.
Den där väntan ja... du kommer visst aldrig ifrån den. Själv skulle jag nog kolla upp hur struligt det är i varje enskilt land... mannens syster har väntat i ovisshet i fyra år nu eftersom det tydligen är jättebökigt att adoptera från deras valda land: Lettland. Kina har visst blivit lite svårare, nu är det nog något afrikanskt land som är enklast.
Amelle, jag vet: vi håller tummarna för att ögonen förblir blå, nu när jag vant mig vid dem, äntligen.
Äntligen slutade regnet! Gick en liten promenad runt kvarteret och köpte frukt, med monstret i babybjörnen. Min har också ryggplatta men aj aj så ont det gör ändå. De är onekligen bäst för riktiga minisar. Nu väntar jag på att mannen ska massera klart odjuret så att jag kan mata henne och sen nattinatti och middag för mannen och mig. Och kanske en halv film, innan jag som vanligt stupar i säng.
Rosen, Smakrike var visserligen bra, men inte SÅ bra som de nog har ambitionen att vara. Vi åt väldigt gpott, men framförallt så hade vi en superskum och dryg kypare ? bland annat så tillrättavisade han 1-åringen direkt och överlägset för att denne råkade klappa händerna lite hårt i matbordet, med orden ?du ska nog akta bordet lite?. Obs för att vi just då var ensamma i restaurangen och att bordet var ett vanligt träbord i IKEA-style med en linneduk på. Alltså inget glas eller antikt eller så? Dessutom drog de fel belopp på allas kort när vi skulle betala - och då hade vi för enkelhetens skull bara bett dem att dra samma summa från alla kort. Ibland fattar man inte hur de tänker när de anställer i servicebranschen, särskilt inte om man vill vara en finkrog.
Gemma ? det är ju superhäftigt om din lilla sötnos får blå ögon for life! Fast bruna är ju också väldigt fint förstås, hrm, host, harkel.
Åter från NK rean med ett par kassar och ett tommare kreditkort, förstår inte folk som orkar köa för att komma in prick kl 7 då det öppnar. Vi var där ca 7.30 och då var det bara att traska rätt in, plocka med sig frukosten och shoppa lite innan nästa nivå släpptes in vid 8.30
Har nu haft 2 kompisar på lunch och lyckats skära mig riktigt illa på en konservburk.
Ska snart iväg på jobbintervju
Ha en bra dag
Förhoppningsis lycka till på jobbintervjun!
förhoppning - intervju, jag tror jag har missat något?!!
Nja, lite kort har jag tröttnat på mitt jobb. Jag får inte heltidstjänst, får inte betald övertid, är underbetald så det stänker om det och sitter regelmässigt över många timmar per dag, så mycket att det täcker för en vanlig arbetstid + lite till ibland. Dessutom insåg jag att något var galet fel när jag har ont i magen och står och gråter i en port under lunchen. (Måste tillägga att det hittills bara hänt en gång, jag brukar hinna hem innan jag gråter)
amelle,
dryg service ogillas verkligen och jag har travat iväg från ett otal etablissemang - till min mans förtret. Han är lite mer blyg än jag och "vill inte ställa till besvär". Men då?!
När jag travar iväg missnöjd så brukar det vid hemkomsten dokumenteras i ett förhållandevis sakligt mail till ställets ledning. Detta så att de får chansen att bättra sig. Förvånansvärt många tar till sig kritiken på ett bra sätt samt ger god respons tillbaka till oss.
En och annan dummar sig även från ledningens håll och då blir det ju bekräftat att stället är galet genomgående, bara att stryka från listan.
Dåliga dagar hos personalen slår hårt om man ger service, lite lättare om man jobbar på kontor att gömma sig bakom datorn hela dagen.