In vino och cappuccino

förhoppningsis,
Byt jobb - helt rätt! Hoppas att det gick bra idag - om inte, fortsätt bara tills du hittar ett som passar dig bättre.

förhoppning - grrrr vad förbannad jag blir när jag hört sånt där. Fy fasiken vilken rutten arbetsgivare. Hoppas att du snart hittar en som åtminstone har ett hum om hur man behandlar sina anställda på ett schysst sätt.

Rosen - helt rätt att klaga i efterhand som du gör. De som är måna om sitt rykte är förmodligen bara glada att de kan få en möjlighet att förbättra sig. Och visst är det tufft att jobba i servicebranschen, har själv jobbat inom restaurang ett antal år innan jag till slut märkte att jag inte stod ut med en enda sur kund till, och slutade tvärt. Alla kan ha en dålig dag, men den här snubben var bara för mycket- dryg, otrevlig i tonen och osympatisk mot hela sällskapet. Inte direkt vad man tänker sig när vi spenderade dyra oengar på mat och mycket vin (som visserligen var bra).

Hej på er! Fjärde tolvtimmarsnatten för monstret och jag börjar känna mig riktigt, på djupet utsövd. Ja, lagom till jetlagen nästa vecka, om det håller i sig...

Japp, ni har verkligen anledning att vara missnöjda. förhoppningsis, coolt att du lyckats fixa anställningsintervju så snart. Jättejättebra att du inte bara sitter och tynar bort utan att du försöker ändra din dåliga situation. Nu har det ju gått väldigt lång tid utan förbättring så det lär inte vara frågan om någon inkörningsperiod utan att du helt enkelt inte trivs.

Amelle, vilken bajsrestaurang, rent ut sagt. Med femstjärniga priser måste man ha femstjärnig service. Har för övrigt alltid undrat över servicepersonal som ger dålig service, snacka om att välja fel yrke.

I Kina får vi alltid bra service. Kanske för att kulturen är sådan, kanske för att vi betalar bra. Och eftersom det är ett barnälskande folk får vi nästan fäkta bort servitriser och övriga gäster från vårt barn. Ju gladare hon är, desto större är deras glädje. Lite bank piggar bara upp och försvinner i det omgivande sorlet.

Säg mig, är det svårt att gå ut med sina barn i Sverige? Måste man sitta och vara rädd för att folk ska bli upprörda över att de inte är knäpptysta? Vi har ju tänkt oss att monstret ska vara fortsatt mobil, och eftersom hon är en del av familjen vill vi självklart att hon ska följa med oss när vi går ut. Då blir det ju lite som med franska barn, visst hörs de en del men generellt är de ändå väluppfostrade eftersom de är "vana" vid att gå på restaurang. Okej, en ettåring kan man kanske svårligen uppfostra sådär jättemycket, men ändå. Kanske är det därför så många av dina föräldrakompisar, förhoppningsis, menar att det inte "går" att göra saker med bebisar? Eftersom samhället är byggt för att man isolerar sig i sin mammaledighetsvärld i ett år, varefter man sätter bebisen på dagis och börjar jobba igen? Eller har jag fel? Själv trivs jag bäst när jag får leva ungefär som vanligt, men ha dottern med mig. Ska kämpa på så gott det går. Om Sverige inte passar oss (och då menar jag även monstret), flyttar vi helt enkelt någon annanstans.

Sen har jag några undringar om amning. Ni skrev att en del kaféer förbjuder amning. Men här ammar man ju aldrig så att tutten sticker fram, utan man har en tunn filt eller sjal över bebisen. Kan de ändå förbjuda en att amma då..? Har ni någon aning? Det är ju rätt svårt att gå ut annars, om man inte ens får amma med täckt bebis.

usch, regn igen. Ska snart försöka hitta en taxi och åka iväg till en annan del av stan där jag och en mammaväninna från Schweiz ska käka lunch. Fast jag önskar nästan att jag hade ställt in...

Kram, G

Gemma
Lite snabba svar på dina frågor ur dels mitt perspektiv och så vad mina väninnor berättat.

Även här använder de flesta filt eller sjal för att amma lite mer diskret, har nog inte varit på några cafeer där det protesterats mot detta. Däremot de som glatt tar fram bröstet låter det hänga ute när de lyfter upp barnet ur vagnen, ammar utan sjal över och sen lägger tillbaka barnet utan att stoppa in bröstet först så det hänger ute och dessutom rinner mjölk där kan det påpekas.

Restaurengerna är väldigt olika, även beroende på klientel. Många föräldrar låter sina barn springa runt och skrika och störa andra gäster vilket inte brukar ses med blida ögon av varken personal eller medgäster. Vet inte om ni andra håller med mig men ju dyrare restaurang desto mindre tollerant.

Gemma: jag tror inte att svenskar generellt klagar över skrikande barn. Det finns ingen "barnkultur" i Sverige där man tar för vara och OFTA tar med sina barn på restaurang (enligt min mening). Folk "vågar" nog inte för att de stressar upp sig själva men en massa "tänk om" och gör det besvärligt för sig själva. Iaf många av mina vänner.
Vi vill också ha ett mobilt barn som man kan ta med överallt och då gäller även andra restuaraunger.

Människor har överseende med ungar som låter. Helt annan sak när man låter ungar gallskrika och gapa av ingen anledning.

Amningsförbud??????????????? Har jag aldrig hört!? Själv kommer jag att använda filt/sjal för min egen del. Det där med tutten utanför har jag sett..och tycker det är grymt osmakligt.. även en kvinna som bytte blöja på sitt barn på soffan i ett café... jag är fortfarande förbannad över att jag inte sa nåt.

Förhoppningsis: vad bra att du letar intervjuer!!! Du ska absolut inte nöja dig med att gå till ett jobb som främst får dig att må så dåligt och sen dessutom inte betala för det jobb du utför. Hoppas verkligen du får nåt annat!!!

Jag har som vanligt värk.. Den hinner säkert inte komma innan torsdag så jag får fråga BM då om den där hinnsvepningen..

Amelle - trist med dålig service. Det förstör hela besöket speciellt då min make blir så jäkla förbannad så det inte går att prata med honom.

förhoppning - så det har inte blivit bättre på jobbet? Det är så viktigt att man trivs på sitt arbete. Har själv varit på ett ställe där jag vantrivdes och tillslut blev jag sjukskriven. Trodde faktiskt aldrig jag skulle vara med om något sådant då jag har väldigt lätt för att aklimatisera mig. Hoppas du finner något bättre väldigt snart!

Gemma - brukar faktiskt inte märka av barn när vi är ute och äter men det kanske mest beror på att vi äter fransk och inte svensk tid dvs typ 20:00. Så några springande barn på restaurang är jag inte van vid.

Äntligen, regnfri dag. Dammig, smoggig, het och på det hela taget inte alls särskilt trevlig, men ändå - inget regn! Tog taxin till Xin Tian Di, det lilla restaurerade området med gråa Shikumen-hus av tegel och lunchade med min schweiziska väninna. Våra prinsessor, ganska jämngamla, uppförde sig exemplariskt. Lekte och skrattade för sig själva i vagnarna och sov sedan medan vi åt. Vaknade, lekte lite till... tänkte än en gång att, "vilken snäll dotter jag har". I alla fall för det mesta. I tre timmar hängde vi där och sedan promenerade jag hela vägen hem, en dryg timme med monstret sovande i vagnen. Kände åter det där gnagande samvetet över den trögflytande bilmassan som omgärdade oss, hela tiden. Hon borde ha träd och djur att titta på istället för bilar. Men människorna! Ideligen folk som lutar sig in i vagnen och vinkar och ler, vinkar och ler. Säkert blir man väl en gladare person av att få växa upp så? Ingen som säger ett knyst när man skriker, tvärtom flockas glada ansikten som försöker muntra upp en. Visst gnäller jag en massa över kineser med bristande hygien som tar på ens barn, men de kan helt enkelt inte bärga sig - de älskar barn och står inte ut med att höra dem gråta.

När vi kom hem, lekte vi en stund. Bland annat fick monstret rida på mina axlar och det gjorde hon, lyckligt och storögt. Sen nappade vi båda en stund och nu ska jag snart sätta igång med kvällsmaten.

Kram, G

Tack för era svar om amning och skrik och stök. Nu känner jag mig lite lugnare inför resan till farliga Sverige, haha! Och att låta tuttarna slänga och hänga fritt på restaurang går BORT!

Sitter och läser mina gamla inlägg från mitten av januari, om min ångest över en jordnöt som aldrig tycktes vilja komma ut.

Och samtidigt var jag så beskäftigt övertygad om att amning bara är en teknikfråga och att man minsann kan lära sina bebisar att sova om man bara gör rätt.

Vilken tur att jag fick rätt, eller - att lillan GAV mig rätt. Annars hade jag onekligen tappat ansiktet, vilket ju är det absolut värsta skräckscenariot för en kines hehe.

Konstaterade åter, tillsammans med schweiziska väninnan - när vi nu för ovanlighetens skull stöter på någon enda här som har problem med amningen så har de ALDRIG varit på just vårt sjukhus. Undervisning från första stund, och sedan i flera dagar tills det sitter, är verkligen helt avgörande. Trist nog för alla blivande shanghaimödrar så är skotska amningskonsulten just nu på väg till något annat hörn av världen.

Hmm Gemma, jag kommer också ihåg att du var rätt bombsäker Men du har väl fått rätt i det mesta! Vilken är den största skillnaden mot hur du trodde att du skulle bli som mamma?

När jag jobbade på restaurang/kafé var det inte helt ovanligt att föräldrar bytte på sina ögonstenar i sofforna, för att sedan dumpa den välfyllda blöjan på brickan som fick stå kvar på bordet. Jättekul för personalen och de andra gästerna!