In vino och cappuccino

God morgon! Kokar ägg och lyssnar på senaste Indetendences, FNACs regelbundet återkommande samling av fransk alternativmusik och ett konstant inslag på shoppinglistan till mannen när han drar "hem". Han hade bara en halv dag att handla och jag är grymt imponerad av att han hann med exakt allt, det vill säga:

-Ekologiska myggmedel (kulor och olja med citrongräskoncentrat som myggen tydligen inte gillar)
-Insats till Sangenic-blöjhinken (den var en riktig rysare att hitta)
-Enormt stora mjuka hakklappar till särskilt glupska monster
-Champagne (såklart! Blev två flaskor Demoiselle)
-Färgglad greppvänlig bok till monstret (jättejättefin med olika djur som "känns" olika när man tar på dem)
-Tuggummi (de kinesiska tappar, som allt annat som tillverkas här, smaken efter bara ett kort tag)
-Michel cluizel-choklad från flagship-storen på Rue St Honoré-Faubourg
-Macarons från Ladurée (aaaaaaah! Är helt tokig i dem, om ni inte redan besökt en av deras butiker så gör det. Satte konsumtionen i system redan efter middagen igår, det blev en knastrig hallon och en smörig kola, så färska att de föll sönder när man satte dem till läpparna)

vår gemensamma helg hann inte bli så lång, mannen anlände hem från flygplatsen kvart över fem, sen hoppade han in i duschen och så vips iväg till manhattanparets champagnemingel, med en medhavd presentflaska och en låda macarons till väninnan (hon sms:ade att hon hade ätit en till frukost idag!).

Nu ska jag ägna de tre ayi-timmarna åt att göra backuper, sen kommer en väninna med sin lille son från pudong och så ska vi rulla iväg och käka lunch.

Amelle, pundare med hund - ahhh, ljuva sverigeminnen. Not. Kom en gång hem till lägenheten i Malmö (den pundar- och våldstätaste staden av dem alla) bara för att hitta en ung kille som satt och rökte heroin i vår pittoreska lilla trädgård. sånt saknar man INTE när man bor i Kina.

Har inte hunnit titta in på ett tag och som ni har skrivit! Har inte hunnit läsa ikapp och kommer inte att göra det heller men har förstått så pass mycket att Izunia inte fött ännu men att det närmar sig. Spännande. Jag satt med benen i kors och stickade (!) och hade massor av sex för att påskynda det hela. Men det är som sagt en hel del myter kring detta med att sätta igång. Med sonen gick jag 2 dagar över tiden medan dottern kom 1 vecka tidigare än beräknat.

Nåväl, nu är svärfar begraven och det blev en ljus och fin ceremoni. Borgerlig begravning med mycket musik. Min första profana ceremoni och det kändes lite märkligt att inte ha de vanliga riterna. Nu väntar bouppteckningen...

För övrigt är allt som det brukar - en massa jobb. Men om två veckor börjar en låååång semester på 6 veckor! Jag har så pass mycket sparad semester och dessutom en massa mertid att ta ut att jag tänkte ta ut hela årets semester på en gång. Jag vet ju hur svårt det blir för mig sedan att hinna vara ledig. Ska verkligen bli så otroligt skönt med en så lång ledighet. Enda nackdelen är att jag bara har 3 veckor tillsammans med maken så halva tiden får jag roa mig själv under veckorna. Vi kommer troligen att stanna i Sverige hela tiden, har ingen längtan till utlandet just nu. Ska passa på att läsa en massa. Har beställt "Damernas detektivbyrå" och "Shantaram" t.ex.

Dottern är hemma från universitet - ska jobba i stan i sommar. Hon har ockuperat sitt f.d. rum (som numera är ett vackert gästrum med Joseph Frank tapeter) och jag känner redan hur irriterad jag blir på stöket. Måste det se ut som ett knarkarkvart där hon är?? Och måste hon ta alla mina saker? Mensskydd, kläder, smink, shampoo... Ja, ja, jag hoppas att hon en vacker dag får en dotter som är precis likadan som hon själv!

Vad roligt Gemma att monstret gillar riktig mat. Tänk att hon redan blivit så stor...

Någon nämnde Sex and the City... Ska se den på bio på måndag!

Ankan, fint att höra att ceremonin gick bra. Det är så viktigt att en begravning känns ljus och "trevlig". Kommer boupptäckningen att gå utan problem tror du?

Jag kan tänka mig hur du känner det när din dotter kommer och ändrar om hemma! Man skaffar ju egna rutiner när man inte har "inneboende". Det är precis som när vi har gäster här.. ganska ofta.. det är så skönt och RENT när de äntligen åker och jag kan städa upp!

Gemma vilken bra make som lyckas handla rätt också!

Idag har jag haft jättemkt ilningar neråt.. känns inte riktigt kul. Igår fick jag verkligen panik då jag började tänka på att jag faktsiskt SKA åka in till sjukhuset... och FÖDA! Bara jag inte får totalskräck när jag är där.

Har även "fryst" mitt gymkort i 2 månader idag. Ingen mer Body pump för mig nu tror jag!

God morgon!

Izunia, hang in there. Oavsett om du får panik eller ej så har de garanterat sett ALLT på sjukhuset och du är i de tryggaste händer som finns. Innan du vet ordet av så har bebisen kommit ut och du kommer snabbt att glömma allt som eventuellt känns jobbigt under tiden, trust me. Det är nu det är som värst, väntan.

Och när det väl blir dags, andas - för kung och fosterland. Försök att inte prata för mycket utan om du kan, gå in i dig själv och koncentrera dig. Men vill du inte det så kan andra som sagt ta hand om dig.

Ankan, jag har bestämt att monstret aldrig ska bli stor. Framför allt ska hon inte bli tonåring. Tjugofem-plus är OK, den där åldern då ens barn, om man skött sina kort rätt, motvilligt erkänner att åtminstone en del av allt det man predikat och haft för sig stämmer. Men under perioden tolv år till tjugo-nånting tänker jag mig att antingen hon eller jag ska sova djupt. Är säker på att du är världens coolaste mamma, rolig och snäll men ändå bestämd plus i takt med tiden (speciellt det senaste är rätt viktigt för en, minns jag).

Monstret håller på att få tänder och är JÄTTEgnällig! Vaknar en gång i timmen hela nätterna. Idag ska vi dessutom till sjukan och få del två av 5 in 1-sprutan; sist - vet inte om ni minns - så grät och skrek hon i TRE dagar efteråt. Det blir en härlig combo... kronan på verket hade varit om vi precis nu hade 14h flygresa framför oss, men så är det ju tack och lov inte. Men om mindre än två veckor åker vi, två månader i Europa, kan inte fatta det!

Nu ligger stackarn på ryggen och skriker och tuggar på sin bitring. Ska gå och kärleks-attackera henne nu, en stund.

----

Stackars städayin, benet helt uppskrapat, kinden stor och blå och så en fläskläpp. Igår blev hon påkörd av en moped på trottoaren. själv har jag numera lärt mig att alltid se mig för innan jag går ut genom grinden till trottoaren, där kör de som dårar och tutar och ja, i Kina gäller inofficiellt djungelns lag. Den svage måste se sig för annars får han eller hon skylla sig själv. Här är människorna för många och har för bråttom för att kunna vara artiga mot en miljard andra medborgare. När man väl accepterat detta (även om det är svårt) så blir livet aningen enklare och mindre riskabelt. Barn är undantaget. Eftersom det går ungefär sex vuxna på varje knodd (mamma, pappa samt far och morföräldrar) så njuter de obegränsad status. Men det vet ni ju redan.

Kram, G

Originalrosen: Hade ingen aning om att det låg så mycket jobb bakom kimchi. Här vimlar det av koreaner, både människor och restauranger. Mannen äter ofta koreanskt med sina koreanska kollegor, själv har jag fortfarande aldrig testat. Får passa på här där det är så billigt (och bra).

Gemma
Tycker din man lyckades bocka av en imponerande lång lista på saker att köpa.

Rosen
Att cermonin blir som man vill är väldigt skönt, jag vet inte hur ni känner det men jag kände att efter begravningen så var det som ett tydligt avslut i första delen av sorgearbetet. Tror du att det blir en krånglig bouppteckning? De flesta bouppteckningarna går både fort och smidigt att göra, det är de 10 veckornas kö för registrering som är jobbiga och långdragna.

izunia
Låter som att det börjar bli dax snart. Förstår som du är orolig men snart får du träffa ditt pyre för första gången.

Gemma
Åh tänder! Har hon haft feber? Kanske lika bra att få tänder och spruta avklarat samtidigt så blir det gnällfritt sen...

Loggar in mig samtidigt som en riktig åskknall ljuder över Östermalm! Bra att så mycket regn som möjligt kommer ner nu innan Midsommarafton.

Förhoppninsvis: Nej, bouppteckningen blir inte jobbig tror jag. Däremot är det nu vi ska upplysa svärmor om att hennes ekonomi drastiskt försämrats sedan svärfar försvann, att han gjort slut på det mesta av deras besparingar, att radhuset är belånat och att hon egentligen inte har råd att bo kvar. Ska hon göra det så måste hon tära på det sista av kapitalet som då kommer att vara helt slut om max 5 år. Därefter måste hon ändå sälja och flytta till ett billigare boende. Och under tiden gäller ett mycket sparsamt leverne. Man kan säga att hennes balansräkning inte är lysande!
Allt detta ska sägas till en 75-årig dam som aldrig befattat sig med ekonomiska frågor och som fått använda hela sin pension till fickpengar att slösa på nöjen och presenter. Hon vet inte ens hur man betalar räkningar! Vi har nu tvingat henne att ringa banken och skaffa gireringsblanketter i varje fall... Helst vill hon att vi ska ta hand om rubbet (och helst ta över lånen också) men där går gränsen. Just lånen blir också ett problem - samtliga är i svärfars namn och banken såg direkt att hennes ekonomi egentligen inte tillåter att hon ta över dem. När hon fick det beskedet började hon hyperventilera och vi trodde alla att hon skulle dö på fläcken. Så banktjänstemannen backade och sade att det nog skulle ordna sig bara för att få henne lugn. Nu går hon omkring och tror att det hela är utagerat, att det inte längre finns några problem! Jag tycker oerhört synd om henne eftersom hon är en snäll och rar dam, men samtidigt blir jag urförbannad över att man kan segla genom livet utan att ta ansvar för sin egen ekonomi.
Det blev ett långt utlägg! Stackars maken är lika frustrerad som jag. Och som lök på laxen så har vi storebrodern utomlands som tycker att "alla" ska göra allt för att inte lilla mamma ska behöver ändra på någonting i sitt liv! Hum, undrar vem som ska hjälpa henne att fixa allt det praktiska med radhuset? Just det - det blir ju vi!

Gemma: tonårsdöttrar kan verkligen vara urjobbiga, då är det lättare med tonårssöner. Samtidigt så är döttrarna, när de blivit vuxna, dem man har kvar medan sönerna lättare "försvinner".

Apropå tänder, tänk som fort man glömmer! Jag trodde att bebisar fick sin första tand kring 6 månader. Fast det kanske monstret är redan? Har helt tappat räkningen - och minnet!

Gemma, om du inte redan gör det så skriv dagbok om monstret! Jag lovar - man glömmer! Det tror man aldrig när man är mitt uppe i det, men så är det tyvärr. Dokumentera, dokumentera... Med ord och bilder. Ovärdeligt!

Ankan nu ska vi se monstret borde vara lite över 4 månader och 3 veckor, snart 5 månader omkring den 19-23 juni ungefär om jag inte har helt fel... Gemma stämmer det?

Jag börjar få riktiga vanor, igår var jag ute och nätverkade lite. Det blev drinkar på Gondolen, idag på vägen hem ringde mannen och föreslog middag på Restaurangen men då jag redan gått från jobbet möttes vi på Slussen istället och åt på Eriks vinbar och drack lite vin och myste istället.

Oj, det blir inte lätt. Klart den frånvarande brodern tycker det, då får väl han betala städerska och allt annat som behövs för att dra sitt strå till stacken.

Izunia
HUr har du det idag?

Ankan, vilken mardrömssituation med svärmor. Och samtidigt är det ju inte så mycket att göra, eller hur? Tycker att förhoppningsis förslag med att skicka räkningen för städfirman med mera, till brorsan utomlands, är lysande! Maken till fräckhet... mannen och jag har mer kontakt än någon annan med våra föräldrar, symptomatiskt nog. Ansvarskänslan ökar med avståndet. Hoppas att vi kan fortsätta känna så även efter att vår lilla familj har utökats med fler medlemmar.
Tack för tipset om dokumentation, det sker fortlöpande men kan alltid bli bättre.

Regn ja... här har någon öppnat ett stort blixtlås i himlen och vatten väller ner över staden, oupphörligen, sedan i går morse. Kan inte låta bli att imponeras av det osynliga avvattningssystemet, hur snillrikt planerad staden trots allt är. Det känns ofta som om katastrofen är nära men det är den tydligen inte alls. Ska snart vada över gatan till bassängen för att simma, min onda rygg vill inte ha någon annan form av träning. Håller på och roddar lite med våra hyresgäster, vår hyra i Stockholm har höjts en smula och det kommer även de att märka av. Men vi är snälla värdar, med minimala påslag.

Monstret har feber och är ledsen, men det beror på sprutan - inte tänderna. De rumsterar ännu så länge långt inne i käken. Ayin får komma varje dag den här veckan för att stackarn ska ha något roligt att se fram emot. Börjar allt mer inse poängen med det kinesiska sättet att bemöta barn - när de är ledsna och har ont ska man inte ojja och blåsa och hyssja, utan skratta, sjunga och vara glad. Sen är det onda raskt glömt. Märker det på monstret, nu när hon är så ledsen blir hon i gengäld TOKIGT glad vid minsta lilla stimulans, innan hon bryter ihop och gråter en smula igen. Ensam och passiv vill hon inte vara. Vet inte om det funkar även på äldre barn, men både jag och mannen strävar efter att bli "lite mer kinesiska", i motsats till hur vi instinktivt gör, visar medömkan och solidariskt ledsna ansikten. (Nu hör jag hur monstret skrattar högt i vardagsrummet åt ayins handklappande och vissjungande, härligt!)

förhoppningsis, som vanligt har du rätt: Fem månader är hon, den tjugonde.

Ikväll ska jag till the Bund och favoriten The Glamour Bar, för vad jag på eget bevåg har döpt till "the MILF bash". Mammagruppen ska träffas och dricka cocktails - utan män och bebisar. Manhattanväninnan och jag ska dela taxi. Jag har sagt att jag kommer efter åtta, när monstret är mätt och omstoppad. Har trots allt svårt att helt släppa mina moderliga plikter.

Kram på er, G.