In vino och cappuccino

förhoppning - din cykel låter fullt normal om än något tidig. Själv ligger jag normalt mellan 28-31 dagar men efter alla hormoner så är det mer 28 + 7 dagar dvs vääääldigt lång. Var glad att den är så regelbunden. Och förresten varför är det så knepigt? (jag fortsätter fråga... )

För är den inte prick lika många dagar varje måndag så är det klart störande för mitt ordningsinne. Hur ska jag då kunna räkna månader framöver?

28+ 7 dagar, betyder det att den flexar 7 dagar framåt ibland? Oj vad jobbigt, fast det låter positivt då har du ju statistiskt sett mindre chans att pricka in mens på semester mm.

Räkna med 27 dagar och sen vet du ju hur lång din mens är så får du undvika dessa veckor.

förhoppningsis, vad härligt med en ny säng och perfekt timing att bli sjuk nu! Är det lite mysigt eller bara blä? Får man fråga varför du räknar mensdagar? Jag har aldrig haft den blekaste aning, inte haft anledning att bry mig... förrän mensen försvann i två år, då blev jag orolig. När den kom tillbaka var den klart lynnig, vissa månader uteblev den helt, ibland dröjde det fem veckor, ibland sex... så när de frågade om min ägglossning hos barnmorskan hade jag inte den blekaste aning. Verkar som om man förväntas ha järnkoll.

Idag duggregnade det och luften var ren och smutsen bortblåst av ystra kastvindar. Tränade i morse (dock inte på lyxgymmet, ni vet mitt gamla mellan Tiffany's och Hermes som jag trodde hade flyttat men som tydligen stängt igen och snott alla medlemmarnas pengar), sen kom mannens VD:s fru för att umgås med monstret. Hon var väldigt rar när monstret var precis nyfödd och överöste henne med presenter från Frankrike, plus att hon erbjöd en massa stöd och barnpassning åt mig, så nu passade vi på att bjuda henne på lunch på favvofiket. Hon är så skön, damen, åt monstrets ratade köttbulle och allt, och jag ammade obehindrat och lät monstret sprattla naken på soffan mellan oss, naturligtvis fontänbajsade min dotter över vår gäst men trebarnsmor (till tre pojkar) som hon är, så var det inga problem. Efter det blev monstret så högljudd och speedad att vi tvingades ut i regnet på en lång parkpromenad, då somnade miss M genast i babybjörnen och vi kunde diskutera vårt osäkra men spännande expatliv på längden och tvären. Även om min franska är så kass som den kan bli, numera... Resten av kvällen har jag fokuserat på mina vanliga göromål, ni vet - mata med morotspuré, torka soffan, bordet och golvet + monstret rena från morotspuré, låta monstret sprattla naken på sängen, tvätta samtliga plastade frottélakanena eftersom allihop hade monsterkiss på sig, bada och massera speedat monster (hon är inne i en fas när hon absolut inte vill sova på hela dagen för allt är så spännande) och lägga henne prick åtta, mikrovärma tre dagar gammal fläskfilé... glamour, mon amour! Men ändå så skönt och så mysigt. Och - framför allt - myggfritt. Gick en lång myggrunda ikväll och hittade inte en enda. Förhoppningsvis för att de inte finns.

I helgen fortsätter jag botanisera bland monstrets olika kroppsvätskor, morotspuré och kanske rentav stavmixade ärter. Det ni. Men jag tänker även storhandla, luncha med Manhattanväninnan, vara ledig fem timmar på söndagen när ayin kommer och leta klänning på lilla designgatan och därefter bege mig på mingelparty i manhattanparets sprillans nyrenoverade art deco-våning, två kvarter från oss, där det bjuds champagne och nyligen hemanländ - mannen! Japp, han kommer söndag eftermiddag. Ringde f.ö. idag och var måttligt nöjd med den första av de tre intervjuerna, han hade helt enkelt blivit lite ställd för att den var på franska och inte engelska, som han trott (och är mest van vid, från jobbsammanhang). Han tror helt enkelt inte att han får jobbet och i ärlighetens namn tror jag nog inte heller det för det handlar om ett av världens absolut mest eftertraktade företag med skyhöga löner och kontor, som sagt, på Champs Elysees. Men det är i alla fall en häftig upplevelse för honom och en kickstart i jobbsökarkarriären.

Nu ska jag lägga mig med nya, svenska Elle och bara gosa, ensam i sängen.

Kram, G

Jag inser att det är lika bra att jag är tydlig med varför jag räknar mina dagar så att ni inte får för er massa saker =)Det är nämligen precis tvärtemot vad ni förmodligen gissar på...

Drar hela storyn, som ni vet vid det här laget har kompiskretsen formligen stprutat ut barn senaste året, som sagt ca 1 i månaden förra året och iår har det kommit ytterligare ett.
Jag om mannen har flera gånger haft ämnet uppe om när det är dax för oss att börja försöka få en liten vi också. Slutade med p-piller när jag kom hem från bröllopsresan förra sommaren för att få ut alla hormonerna ur kroppen. Vi var eniga om att jag skulle få examen och jobb först. Det har jag nu, även om jag inte trivs så spec bra och det än så länge bara är en provanställning så är det ett jobb. Semestern vi åker på nu i sommaren är tänkt att bli en "babymoon" dvs en ordentlig långresa innan vi försöker få barn. Så långt är allt frid och fröjd. Det lilla problemet är att jag vill vänta ytterligare ett par månader sen, närmare bestämt till efter första helgen i december.

Mannen har förklarat att han vägrar ställa upp på något räknande av dagar och kravmässigt sex vid vissa tidpunkter. Så chansen att jag blir med barn vid de 2 tillfällen som skulle kunna vara möjliga är alltså inte så stora. Mannen har dock ingen som hellst förståelse för min vilja att vänta tills efter den helgen så jag funderar på om det vore superhemskt av mig att räkna lite och bara öka möjligheterna för att det inte blir barn de 2 gångerna.
Ja jag vet - ärlighet och uppriktighet osv osv

så kom igen tjejer - är jag superhemsk?

jag kan inte räkna 3 tillfällen är det...

förhoppningsis: Du är inte alls hemsk. Måste kännas lite som att stå på stupet och din man håller en hand på ryggen och vill putta dig. Men alltså det låter så dramatiskt, babymoon och allt... ni kan väl resa även om du skulle bli gravid, eller om ni har barn för den delen? Helt ärligt, livet blir inte så pjåkigt och möjligheterna är ungefär lika många som innan, de ser bara lite annorlunda ut. Njut av livet, bara!

Tillägg: Du är ju SÅ bra på det (njuta av livet) så du har dessutom rejäl marginal, vad som än händer.

Nu ringde mannen från Paris, det hade tydligen gått liiite bättre under dagens två intervjuer. Han hade dessutom fått tummarna loss och frågat: "Var någonstans är tjänsten?" Varpå de svarade: "Var vill du vara?" Han föreslog Stockholm eller Paris men inte, som jag innerst inne alltid vill, London. England är och förblir en ö.

Izunia: Stackars, jobbigt att det gör så ont. Har du förresten blivit garanterad snitt eller vet du inte än?

Anna W är en trogen följeslagare, en del av hennes idéer är lite skumma, typ att man ska börja med mat när de är 3 månader (i typ alla länder utom Sverige säger man numera 6 månader), men hennes filosofi har ändå gillats av både mig och Miss M.