Barnkarusellen 2

Lapinette, oj, vilken dramatik!! Hur kommer det sig att det blev så? Hade de beräknat vinden fel? Annars brukar de väl veta vart de kommer att landa och skicka ut transport dit? Men det blev luftballong till sist i alla fall! Vet inte om det låter som en upplevelse för mig dock! Var det något för er?

Det var en upplevelse. Är endast besviken över att vi inte flög över Stockholm men sånt är ju svårt att råda över pga vindarna. Detsamma gäller ju landningsplats. Planen var först Gärdet men vinden gick inte riktigt vår väg så vi hamnade ju norr om stan istället, Lidingö men där gick vi aldrig direkt över någon gräsplätt (två av fyra ballonger lyckades landa där). Så det blev att fortsätta. Det går ju liksom inte att styra och svänga en ballong. Men som sagt otrolig upplevelse och jag tog så mycket kort (kommer att lägga upp några på FB när jag får tid).

Gällande kostnaden så fick ju vi dubbelt så lång flygfärd mot man normalt brukar få samt en färjetur etc så jag tror att vi verkligen gjorde skäl för pengarna. De måste ut till Tynningö och hämta kort + ballong som står kvar där. Korgen väger nästan ett ton så den rubbar man inte i första taget.

Lappis: Äntligen blev ballongfärden av alltså! Tycker också att det lät lite väl dramatiskt, men ändå... Såg några luftballonger i bakgrunden igår på allsång på skansen.. Var det månne ni??

Sweet: Hoppas att ni hade det supertrevligt!

MesB: Här var det heller inget roligt väder på förmiddagen... Men nu är här skönt..

Cicci: Tänker mycket på hur det är med dig och hur det blev! Hoppas att allt är bra oavsett!

Nu ska jag skruva upp musiken och gå ut i solen och virka filt!

Är det för att alla är utflygna på semester som det är så lite som händer här i tråden??

Jaja, jag undrar om ni har läst "Att föda" av Gudrun Abascal, funderar på att läsa den, det står juh överallt att man ska läsa så HIMLA mycket om förlossningen för att vara förberedd.. Så det känns som att jag borde läsa något mer.. Och den nämns överallt i de böcker jag har läst.. Känns det som..

MSW,
jag började läsa Att föda och tyckte den var väldigt bra!!
Jag hann dock inte läsa klart den, och eftersom jag fick snitt så gjorde det inte så jättemycket. Fast jag minns att jaghade lite nytta av det jag läst om värkar samt om när vattnet går för tidigt...
Jag fick ju värkar och då försökte jag använda mig av det jag hunnit läsa.

TACK FÖR TANKAR!

Ni kommer inte tro det ni läser nu, men så här är de3t fär tillfället.

Har haft ÅNGEST from hell, och beslutssvårigheter.
Åkte till sös i går och hämtade tabletterna och vann lite tid för jag behövde inte ta dem förrän 5 i morse.

Grät hela dagen i går och visste varken ut eller in, var inte redo för aborten men pushade mig själv då vi åker till Nice i morgon.
I natt har jag varit vaken, klockan ringde 05 och jag skulle ta tabletterna som framakallar att livmodern mjukas upp o man får sammandragningar.

Ringer sös 05.12 i panik och säger att jag har ångrat mig....

Tar 2 panodil....

Gör i ordning tabletterna ändå och sen i en reflex sköljer jag ner dem...

När man har tagit dessa är det ingen återvändå och det är farligt för att man kan skada fostret om man int genomför aborten...

Ringer sös i panik och säger att jag tagit tabletterna men ångrat mig och vill ha barnet...

Börjar stoppa fingrarna i halsen o spyr allt vad jag kan för att få upp skiten...

Inte lätt på fastande mage och allt sögs ner - ordentligt, såg inte ngra tabletter komma upp, men kände medicinsmaken i munnen...

Åker in till sös med maken och victor vid 07, jag var tvungen att komma in så klart efter inmundigandet....

Gråter hela tiden hysteriskt....

Pratar med läkare och barnmoskor och en störd kurator, inget hjälper och jag var när att lägga mig på britsen, men jag kan bara inte - det går inte!

Så nu är jag hemma o har skjutit upp det till nästa torsdag, nya tabletter med mig hem och information.

Maken är fantastisk och sa i går kväll att vi skulle behålla det, men jag visste inte hur jag skulle ställa mig då, men nu vill jag ju så klart ha barnet.

PROBLEM 1, jag har redan tagit tabletterna och missfallsrisken är hög, jag kommer sannerligen förlora barnet inom 2 dagar.

PROBLEM 2, förlorar vi inte barnet, så är det en risk förfosterskador (är vi beredda att ta den risken?? Ska vi göa abort ändå?)
Risken enligt läkaren är större att jag får missfall än att barnet ska få fosterskador...
kan jag leva med ovissheten i 7 månader till+ Hur kommer jag orka gå vidare med en chans att få ett skadat barn?

jag har läst studier, men de är från brasilien, så kanske missvisande, där det framkommit att barnen har fått problem med allt från njurar, till hjärnbalk etc...
I Sverige är det ett fall med en höft som har slagit fel...
Det finns inte så mycket forskning i Sverige, då inte så många göra en sådan vändning när det igentligen är för sen som jag gjorde (de pratar nog om mig i kafferummet idag)...
Överläkaren på sös har inte läst ngt om att det finns höga risker i sverige o chanserna är inte befintlig och därmed liten, men det finns trots allt en risk.

Den ångesten som jag känner inom mig och har gjort den senaste veckan är obeskrivlig. Jag hoppas aldrig att någon av er försätter er i denna situationen, för den är helvetisk!

jag vet fortfarande inte ut eller in, är helt slutkörd, men ser fram emot att iaf få sova i natt.
var på mammamia i eftermiddags för att få mer på fötterna och de gjorde ett UL på mig och fostret lever, jag tittade denna gången och den har allt nu, ben armar och låg där och såg ut som en minibebis...

jag vet int om sweetan kan läkemedel, men det jag stoppade i mig i morse (och spydde efter 10 minuter, men vet inte om jag fick upp det) heter CYTOTEC, det är en form av magsårs medicin som man använder vid abort med...

japp allt för mig, orkade inte komma in innan detta och vet inte om jag orkar komma in igen, men jag ska kolla om det är någon förrästen som vet något om riskerna med att jag taigt cytotec...

HJÄLP

kramar från lilla mig

Denna natten har varit jobbig!!
Tror den första riktigt jobbiga natten faktiskt. Lill-Skruttan vakbnar gela tiden o är hungrig. Inga "var 3e timme inte...." Snarare varannan eller ännu oftare. Hon kommer nästan bara till ro om man håller henne. Så jag försöker kånka runt på henne, men det är så svårt att göra saker m en hand... Puh!!!!!
Och däremellan sover hon så lätt. Och gråter och gnäller. Magproblem?? Tillväxtperiod? Utvecklingsperiod??
Jag vet inte men det är rätt påfrestande...

Men gårdagskvällens middag var suverän!!!
Otroligt härligt att få några timmar på tu man hand m maken också! Och maten var sååååå god!!!!
Om man gillar kött är Keens Steakhouse definitivt värt ett besök. Inte helt billigt, men absolut värt det!

Lill-snuttan hade iallafall varit väldigt lätt för våra barnvakter. Inte alls såhär fuzzy som nu under senare delen av natten.
Vilket var bra om man vill fråga dem igen såsmåningom...

ojojoj!!! mitt inlägg kom efter ditt Cicci! jag skriver så långsamt nu m en hand...

Cicci-gumman!!!!!
vet inte vad jag ska säga. Vilken hemsk situation du hamnat i. Skickar tonvis m kramar till dig!!! Förstår om du haft en helvetisk tid. Usch, jag började gråta när jag läste ditt inlägg. All ångest lyser om det. Och det finns inget jag kan göra för att hjälpa.

Tycker dock att om du kräktes 10 min efter att du tagit tableterna borde de inte hunnit ut i ditt system. Det tar ju ett tag för tabletter att hinna ner till mag- o tarmsystemet och sedan ut i blodet för att verka.

ok hittade detta online:

www.fda.gov/Cder/foi/label/2002/19268slr037.pdf

det ser inte så bra ut ang hur snabbt drogen administreras i kroppen, Cicci.
Enligt detta går det väldigt snabbt efter att man tar tabletterna. Sörkilt på fastande mage, vilket du väl gjorde??
Om jag fattar korrekt tar det i snitt 12 +/- 3 min. Och du kräktes efter 10 så det låter som ett gränsfall.