Barnkarusellen 2

Godmorgon alla!

BS
Jodå, jag har en lista. Ska nog bara putsa till den först lite sen kan jag skicka ut den igen.

Sweet
Jag hade gärna velat jobba en dag i veckan för att få komma ut i det sociala livet utan barn , men i mitt fall funkar det inte med min mans jobb eller mitt yrke.
Tycker absolut inte att du är en dålig mamma för att du vill jobba.
För min del räcker det med att vara hemma 1 år, men har fått höra en del kommentarer över det. Många här omkring ink två dagisfröknar tycker man ska vara hemma minst 1 1/2 år eller mer med sina barn.

Idag regnar det här så vi får väl se vad vi gör idag.
Har varit iväg en del denna veckan så att bara vara hemma skulle vara skönt. Ev kommer en komips till mig hit i eftermiddag (var för bakis för att köra nu ) och ev ska Max leka med grannflickan.

Jag satsar nog på tvätt och en god bok.

Oj oj oj. Mycket som händer...

Maken tjatar på mig att jag ska få ändan ur vagnen och sätta igång och packa (vi åker till svärföräldrarnas sommarstuga som ligger utanför Finspång vid lunch), men jag måste ju läsa ikapp här.

Man känner ju med alla. Jag har läst och skrivit i tråden i snart två år, så det känns som man känner er - apropå Godisråttan kommentar...

Cicci - Ja du. Jag vet inte vad jag ska skriva som någon inte redan skrivit... Jag förstår att din sits är supertuff och att du verkligen behöver komma till botten med alla känslor. Sen är det ju faktiskt så att saker sällan är svarta eller vita. Att det finns ett rätt beslut och ett fel. Livet går upp och ner. Det finns för- och nackdelar med allt. Det är inte så att bara för att man blir gravid så är man själaglad för det.

Även om vi tog ett beslut om att vi ville ha barn, så hände det saker på jobbfronten för mig som gjorde att jag blev tveksam och ville vänta. Givetvis "tog" det den gången och efter ett par dagars lycka över pluset vände allt och jag kände mig jättedeppig och inte det minsta glad över att vara gravid. Jag skyllde på rädsla för missfall till maken och sa att vi därför inte skulle berätta något för någon, men en del av sanningen var att jag inte orkade spela glad över graviditeten. Vi berättade inte för folk runt omkring oss förrän v 14. Tiden innan dess var mest bara jobbig. Men det vände sen och nu, när vi har vår lilla gullunge, så är hon det absolut bästa som hänt oss.

Med det vill jag bara säga att bara för att du inte känner någon lycka över graviditeten nu, så behöver det inte alltid vara så...

Tog det lång tid innan ni blev gravida med Victor? Fick ni kämpa mycket? (jag minns inte) I så fall kanske det behövs en extra funderare över beslutet ifall ni vill skaffa barn redan om ett halvår.

Men att få barn sliter på relationen, och känns det tufft nu, så förstår jag att du vill ni jobbar på den, innan nästa barn kommer.

Som sagt, det finns inga rätt eller fel. Oavsett beslut så är det ert beslut och ni kommer att få leva med det. Jag är inte så mycket för att älta beslut efter de är tagna. När man väl valt får man stå för det och inse att det var det bästa beslut man kunde tagit utifrån de förutsättningar man hade då.

Ja det var inte mycket nytt under solen du fick från mig, men du ska veta att jag tänker på dig och stöttar oavsett vad du beslutar dig för. Stor kram!

Tinga - Jag förstår av ditt inlägg att ni genomgår en resa utan dess like... Jag vill bara säga att jag tänker ofta på dig och dina tre killar ich håller tummarna för att ni snart ska få komma hem och att allt ska bli bra till slut. Ni är såna kämpar!
*kramar om*

BS - Kunde inte låta bli att fnissa lite när jag läste om skon ... Visst är det så jäkla typiskt!

Sweet - Jag håller helt med Mrs B när det gäller jobbandet. I början hade jag velat jobba 2-3 dagar i veckan och vara hemma resten, men nu har jag vant mig och trivs att vara hemma på heltid. Men jag förstår fullt ut att du vill komma tillbaka till jobbet och bara vara dig själv ett tag, utan att vara någons mamma. Det ska man absolut inte ha dåligt samvete över. Så tycker nog de flesta. Åtminstone verkar det så bland de jag pratat med.

Måste vara lite speciella dagis när barnen är så små... Tex mycket mer personal. Hur gör de med matningar? Jag menar, vissa barn behöver kanske äta oftare än andra?

Apropå frekvensen i mina inlägg så har du helt rätt i att det skiftar friskt Jag läser i stort sett alltid, men periodvis har tiden inte alltid räckt till för att skriva inlägg. Men jag försöker skärpa mig...

Nenne - håller tummarna för dig ang intervjun!!!

Lappis - As med tanten. Jag är så trött på den kärringen.

MSW - Ha en trevlig sista dag på jobbet!!! Nästa vecka skulle det ju bli lite bättre väder med! Lite blött i helgen och början på nästa vecka - men då hinner du vila upp dig i soffan med någon bra bok eller film!

September - Lycka till på första resan med lill-tjejen! Går säkert bra ska du se!

Hej Izzie!!!!

Nähä. Bäst jag följer makens uppmaningar och börjar packa. Annars lär det väl bli sura miner i bilen upp...

Fasar lite för mötet med svärfar. Han är supergullig och snäll, men hans oro och beskyddande-instinkt vet inga gränser...
Jag hade Matilda på vår säsng igår när jag höll på att lägga in kläder i garderoben, och hon låg och lekte med några galgar när hon plötsligt kom för nära kanten och föll ner med huvudet före och störtade i golvet. Jag såg det men hann inte få tag på henne. Det hela resulterade i gallskrik och en bula som nästan var större än ungen... Nämen, det såg ut som hon hade golfboll inopererad i pannan. Nu har den gått ner något, men hon är helt blå stackarn. Jag har grymt dåligt samvete. Jag borde haft bättre koll, jag vet ju hur rörlig hon är, men det som hände har hänt och jag kan inte ändra på förloppet. Dock vet jag att svärfar kommer oja sig över detta resten av helgen, om varför vi inte åkte till sjukhus osv. När hon gnäller kommer han genast tro att det beror på huvudvärk osv. Ni fattar.

Dessutom ska det bli regn hela helgen och vi ska klämma oss in i en alldeles för varm (vi får inte ha något fönster öppet, det kan dra på barnen), övermöblerad stuga och inte ett skit finns det att göra. Hmm. Längar redan till söndag då vi ska hem igen.

Nä nu är det slut på gnället från min sida. Det är trots allt riktiga petitesser jämfört med mycket annat skit i världen...

Kramar till er alla! Ha en tevlig helg så hörs vi på söndag!

Hej Mrs B!!!