Barnkarusellen 2

Nu har jag läst i fatt och det är verkligen en dyster tråd för tillfället!

Tinga: Jobbigt att det krånglar, allt som varit så bra hittills!! Hoppas de kommer på vad som är fel och att det är något 'lätt' att göra åt det! Bra att det finns psykologer tillhands när det behövs!!

Lappis: Skit med tanten, men skönt att du kan se något "positivt" iaf, att hon är 'back on track' igen..!!

Cicci: Vilka idiotiska saker som kommer ur din man! Oavsett vilket beslut du/ni tar så måste han juh stötta! Jag håller annars med Nenne och BS, vad är det som ska vara förändrat om sex månader? Och hur skulle det isf gå till?

Jag var heller inte särskilt glad över att vara gravid först, även om det var medvetet beslut att inte skydda oss.. Men jag var beredd på att det skulle ta lite längre tid innan det "tog" och vi hade juh egentligen bara tänkt tjuvstarta lite, och inte dra i gång hela karusellen förrän efter Thailandsressa och mjältoperation.. Och nu när jag äntligen hade blivit smal, och skulle njuta av det, så skulle jag bara bli tjock igen!
Vissa dagar/kvällar fick jag tanken att det skulle vara lika bra om det blev missfall, och att jag ändå inte skulle bli lessen om det blev det.. (Och att jag hade dåligt samvete för hur jag kände, "för så ska man juh inte tycka/känna när man är gravid!!") Men ännu så länge har juh allt gått bra, och efter ett tag kom jag ändå på något vis "ifatt" med graviditeten och bebisen, och alla tankar på det..
Men som sagt, vi gjorde juh ändå ett medvetet val att inte skydda oss, vilket ändå gör en rejäl skillnad!

---

BS: Vad skönt att pappa opererats och att det verkar ha blivit bra!

Nu har jag förövrigt bara EN dag kvar att jobba! Känns så jäkla skönt!!

*Pussar och Kramar till alla*

Jaha, här packas det febrilt för att bege sig på första längre trippen med lilla tjejen. Och då blir jag utan internet i ett läge när det finns så mycket man vill säga och följa med i hur det går.

Cicci, många säger mycket klokt. Beslutet är svårt och kommer att behöva fattas troligfen av dig. Kanske är det viktigt att få gråta ut hos din mamma eller annan som känner dig och er väl. Det viktigaste sedan för er allas skull måste vara att ni försöker tänka framåt TILLSAMMANS. Är det svårt - ja då måste äktenskapsrådgivning vara steg ett. Du ska inte behöva bli behandlad sådär! Du förtjänar bättre och Victor behöver en glad mamma och en glad pappa. KRAM!

Tinga, stor, stor kram. Inte konstigt att du mår dåligt. Låter jättebra att du fått kontakt med psykiater och att du kan få lite hjälp på traven.

BS, vad skönt att operation är gjord och att det verkar ha gått bra.

Välkommen till godisråttan!

Om jag inte hinner in mer idag så ha det så bra det går alla. Jag tänker på er, men blir nog borta härifrån månaden ut.

Gruppkram!

Glömde säga välkommen till godisråttan.. Så välkommen!

Tinga, hann inte skriva till dig förut eftersom vi skulle iväg men jag chansade på att jag skulle hinna in här före dig igen, vet inte om det blivit så men skickar en kram i alla fall! Det låter ju inte värt ett öre i sammanhanget men om några år när de springer omkring och tjattrar hemma kommer det här eländet inte spela någon roll... Kan det blir så illa att ni får hem en före den andra tror du?? Hur stora är de nu?

Godisråttan, vad mysigt med vovve, vi fick ta bort vår precis nu innan semestern.

September, nu har du väl redan dragit härifrån men trevlig semester.

vilka är ni?Kan inte alla 0presentera sig lite snabbt så jag har lite koll allafall

Cicci, det klart att Victor känner att du inte mår bra men Iris skriker, gnäller, är frustrerad och otålig och kastar mat och andra saker hej vilt omkring sig utan att vi bråkar! Tror det är en sådan period, suck!!! Hon har slutat sitta i stolen tillräckligt länge för att vare sig hon eller vi ska hinna äta upp innan hon blir vansinnig. Hur kan en sådan liten varelse ha en sånt jäkla humör!!!!!!

Hej,

Tusen tack föra alla kloka ord, AM, nenne, Bs och ni andra som fint fyller i....

Min man o jag kommer vara tillsammans om 6 månader, jag vet inte om han just hade kunnat tänka sig barn då, han hävdar att jag inte har pratat med honom ordentligt om att skaffa barn nr 2 efter sommaren, han hade kunnat tänka sig att vänta längre.
Vi är inte osams pga graviditeten. Båda tycker att det är dålig timing och jag tror att snarare mitt humör o hans känslor har bidragit till sura uttryck. Han stövlar till mig och jag har gjort mitt innan...
Hur som kan jag absolut tänka mig äktenskapsrådgivning, men oftast så löser vi saker och ting själva, tyvärr blir dt risigt igen av olika anledningar mellan varven...

Jag ska åka till GBG i morgon och ska till Marstrand etc, så jag har tid att fundera nu i helgen.

Precis som Nenne säger, känner maken (han har uttalat det) att han kommer få sig en känga om han säger ngt om abort eller ej. Jag har tydligen vid tillfälle tidigare sagt att " du ville ju inte ha tvillingarna, det gjorde du klart för mig", så han är rädd att han ska få sig en ny känga så klart.

Det är faktiskt maken som har sagt att det är knäppt att ta bort det på sätt och vis för att sedan komma om 6 månader och då går det bra, han tycker jag är skit ego, med alla rätt...

Jag vet bara inte varför jag känner så här..... kanske har jag målat upp hur det skulle bli, så blev det helt omvändt och jag har svårt att acceptera det...

Livrädd att jag ska ångra mig, men jag känner hela tiden att jag vill vänta med syskon... kan inte tänka positivt och det har inte med äkteskapet att göra, jag vet att maken stöttar mig i vad jag än beslutar.

Ikväll är han lite trevligare IAF...

Tusen tack för att ni finns!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag är så glad att ni ruskar om lilla mig - utan att säga varken bu eller bä
TACK!

Välkomna alla nya!

Cicci - antar att ni tänkt tanken på familjerådgivning men det hänger på att båda känner att relationen är tung och att båda tror att en sådan rådgivning kan förbättra läget... och det är ju inte givet att man tror...

Tinga - alla STÄRKANDE kramar i världen!!!!!!!!!!!!!