Barnkarusellen 2

Snabbt inlägg innan nattning av Victor.
Gjorde ultraljud i dag och kollade ju så klart på skärmen, men bad dem kasta kortet Det känns fruktansvärt.
Är i vecka 8+3, dvs 9e veckan. Fostret är redan 16 mm och har utvecklats. Ja ja...
Ringt allt abortkliniker som finns idag, både de som är kopplade till stora sjukhus och mindre. FATTA ingen svarade!
Ska prova med SÖS igen i morgon bitti.
De flesta har sommarstängt v 29-30 (snacka om otur).
Jag har 2 dagar på mig att lösa detta, sen är det för sent för en medicinsk abort o jag måste således in på kirurgisk, med allt vad det innebär med att bli sövd etc... kommer dessutom antagligen ej få tid än på ett par veckor
Jag har kännt efter och kommer till 95% göra en abort med andra ord.
Funderingarna går fram och tillbaka, men magkänslan säger att det är fel timing och jag är inte redo... samtidigt som vi vill ha ett syskon till Victor, men inte riktigt ännu...
Jag tänker på allt praktiskt, sådant som man kan lösa som nytt hem och barnvagn etc, men ser bara problem o hinder hela tiden... så det verkar som jag inte kan se på det positiv o behålla den lilla.
Som ni förstår så mår jag skit, detta är fruktansvärt och jag är såååå otroligt rädd att jag ska fatta fel beslut... och att jag sen ska få problem att blir gravid igen...

Tack för alla fina ord!

Kramar tillbaka till er!

Jag är en tjuvläserska som följt er tråd ett tag och känner att det är dags att ge sig tillkänna! Cicci, vill bara säga att jag känner igen mig helt och fullt i din situation. Jag brottades med samma kval (tror jag) och såhär gick det för mig:
Efter sex månader efter första barnets födelse blev jag gravid på nytt. Misstänkte och fick det bekräftat på utlandsresa, var i v 8 då. KAOS, helt oplanerat (antagligen trasig kondom), efter två nära anhörigas plötsliga död, jag skulle börja jobba igen bara en månad efter, vårt förhållande var inte kalas. Många sömnlösa nätter, ny mammaroll/papparoll, irritation, gå från ett jättefritt liv och karriär till bebislivet. Mycket var jättehärligt men inte allt! Dock hade vi någon sorts grundkärlek och vi visste att vi ville ha syskon, senare. Jag bestämde mig för att göra abort. Det var så mkt jag ville fixa innan, ge barn ett trygghet, finna tillbaka till vårt förhållandes lyckligare tid. Min sambo lät mig få sista ordet och höll med. Timmarna innan ingreppet hittade jag ett foto på min färske nyfödde i plånboken och mindes känslan. Jag kunde inte göra det. Innerst inne fanns det något som skavde, mitt barn. Det skulle inte komma tillbaka senare. Det var ingen stormlycka trots detta dock. Under månaderna som följde lärde jag mig att komma till ro med tanken på ett nytt barn, vi jobbade med vårt förhållande och gick till botten med alla känslor. Vi fann åter tillbaka till grunden.
Vår dotter föddes, det var underbart och jobbigt men jag ångrar mig inte. Det var värt det, såklart. Idag är barnen bästa lek och bråkkompisar och vi har ett bra förhållande.
Vill med detta absolut inte ge dig råd, bara berätta hur det var för mig. Lycka till hur det än blir!

Cicci - *kramar om jättelänge och hoppas att du finner styrka att hantera det här* Jag önskar dig kraft att hantera det här och att din tillvaron och relationerna omkring dig får utvecklas så att du får må bra på alla sätt!!

Nenne, passa på att rejsa landet runt i bil medan ni kan!!!

Vad det gäller snö så vill vi hitta en stuga där vi, lill-Iris, mina föräldrar och eventuellt min bror med sambo och liten sexmånaders kan bo, vi kommer att åka pulka med Iris och eventuellt lite längd, någon slalombacke tror jag inte att någon utom möjligen min bror kommer att vilja vara i närheten av. Mest vill vi att Iris ska få åka lite pulka i någon liten slänt!

Cicci, du måste göra det som känns rätt och om det vet jag inget. Hoppas du fattar ett beslut du blir nöjd med. Fast det låter ändå som att du kommer att bli lite ledsen om du avslutar det? Är du då inte säker på att ni kan få det att fungera med en liten klimp till?? Kram i alla fall!

BS, det skulle absolut fungera med en bebis till. OCh jag kommer så klart bli oerhört ledsen när jag har gjort aborten, det är ju inget kul. Grejen är att hela min kropp skriker nej nej nej, då är det kanske inte en hit att behålla det. Jag känner mig inte ens glad. Så jag är inte redo helt enkelt. Hade jag blivit glad och känns att shit happens, så hade det varit ett annat ljud i skällan, men jag känner ju inte alls så...
Vill hänga mig i ett träd just nu, man mår sååå dåligt o tankarna finns där hela tiden.
Jag har ångest och panik känsla, fy fabian. Idag önskade jag tom att fostret skulle vara dött, så jag slapp ta ställning, då är man knappast frisk....
Nåväl, jag ska ringa sös, first thing, i morgon bitti. Sen de andra klinikerna, beroende på vad som sägs och så, ser vi om jag kan få det gjort denna veckan. Går nu inte detta mot förmodan, så är det ju kirurgisk som gäller, då kan det ju ta sin lilla tid, som jag har förstått det och då har jag ytterligare tid att tänka, vilket kanske inte är så bra iofs.

Orkar inte kommentera ett smack, men tackar för alla inlägg som har berört mitt dilemma.

kram C

Cicci, det ordnar sig ju, du har ju fler chanser att skaffa ett syskon så även om det inte är roligt just nu så förstår jag så klart hur du tänker! Men varför känner du så starkt nej och att du inte är redo? Jobb, hus och sånt ordnar sig ju.

Strunta i att kommentera annat du, vårt pladder här finns ju kvar!

Å Cicci!
Stor kram igen!!!!!!!!!!!

Godmorgon!!!! (eller middag kanske?)

Skickar massor av kramar till Cicci!!!!
Vet inte riktigt vad jag ska skriva eller säga om din situation. Det är ju bara du och din man som kan bestämma er för hur ni vill ha det. Själv hade jag inte skaffat syskon eller barn om inte mitt förhållande hade varit bra. Har en släkting som skaffade ett syskon för att rädda förhållandet och det gick åt motsatt håll.
Hoppas iaf att du får tag i någon att prata med idag!

Izzie
Det går bättre och bättre med Maltes luncher och det är jag glad för. Visst han äter bara vissa sorter men han äter ju iaf.
Får väl stå ut med det ändå.
Morot är en favorit, kanske som du säger att den är söt och lättsmält.
Fruktpuré får Malte till gröten på morgonen och som mellis ibland.
Jag blandar vatten med päron eller äppeldricka som finns på bebishyllan. Gjorde samma sak med Max och det funkar bra.
"Nannyn ser dig" såg jag när det gick på TV4plus och tyckte det var ok ibland att se. Och lite tips fick man allt.
Jag slutade att amma i midsommar eftersom maten var slut, men innan dess hade jag rappat ner pga att maen började sina.
Nu efter några veckor har jag märkt att Malte gärna hade velat sutta men då sitter vi och gosar istället, närhet helt enkelt och det funkar.

September
Max har också haft hormonplitor till och från. När en infektion närmar sig får han en stor prick i ansiktet och några dagar senare bryter förkylningen ut. Dagis tror alltid att han fått svinkoppor men jag har kollat det många gånger hos bvc och de säger att det är pga infektionen eller bara hormonprickar.

Mamma ringde precis och frågade om vi ville komma på middag idag för de skulle ha kålpudding och det älskar jag, men gör aldrig själv, så vi ska åka dit senare och äta.

Mrs B - en till som älskar mammas kålpudding! I vintras gjorde hon speciellt extra kåldolmar till mig och maken när hon fick veta att även han är förtjust i detta.

Annars så har jag sett röda faran men hon verkar ta tid på sig att dra igång för fullt. Det enda jag blir glad över denna gång är att hon faktiskt verkar vara tillbaka i en normal cykel igen efter alla hormoner.

Cicci, hoppas du har styrka att orka med och att det har klarnat idag hur det blir. Det går inte att finna ord som tröstar, men skickar en stor kram.

Sweet, vår lilla är född dagen före er lill-skrutta villl jag minnas. Din blogg vad bland det första jag läste (efter en snabbtitt i tråden såklart ) när vi kommit hem från BB och oj vad jag grät när jag såg bilderna, det sammanföll med den stora hormonpåverkningsdagen när mjölken rann till...

Kram till Lapinette också, dumma tant. Låter bra att du ser något positivt och får lite koll på hur du cyklar.

Mrs B, aha, det kan alltså komma sådana plitor långt efter man slutar amma? Jag trodde det var mitt fel (hormonöverföring), det sa BVC.

Gillar också kålpudding, men fick aldrig det som liten. Mina föräldrar var inte mycket för husmanskost, men som vuxen har jag verkligen sett charmen! Fast att göra själv, det har jag inte orkar ge mig på.