Barnkarusellen 2

Hej Izzie, hur är det?

Har fastnat här medan Iris sover förmiddag, maken har åkt till apoteket för att hämta ut mer antibiotika, det är tydligen färskvara så vi fick inte ut allt på en gång.

Iris tycker förresten numera att det är trist att gå, nu ska man småspringa! Så ramlar hon desto mer också. Lekparken är kul och när hon vill gå ut så går hon och hämtar sina skor och kommer bärandes på! Hon har snabbt sett sambandet mellan skor och att få gå ut!

Hej BS! Jodå, det är bara fint! Vad kul att hon har blivit så stor Iris! Även om man ska njuta av varje stadie de är i så kan jag inte låta bli att längta lite tills dess att M är stor nog att prata och förklara vad som rör sig i huvudet på henne.

Är det ingen mer än jag som fastnat för serien "Nannyn ser dig" på tv 4 kl 10? Jag sitter som klistrad varje dag. Man får följa tre familjer i en vecka som bor i ett speciellt barnanpassat hus med sina små barn som är allt annat än änglar. De har sov-, mat- och/eller beteendeproblem. En psykolog följer dem under veckan och jobbar med olika metoder för att få familjerna att fungera igen. Jag tycker det är jättebra och har lärt mig massor och satt igång rejäla tankeprocesser ang barnuppfostran. Det är nämligen föräldrarna som är problemet. VARJE gång. Läskigt egentligen hur man kan förstöra små barn. Det härliga är väl att det för det mesta går att rätta till.

Förresten, för er som slutat amma... Hur gjorde ni? La ni bara av en dag och lät det vara? Eller fasade ni ut? Någon som fått mjölkstockning? Jag är livrädd för att få det igen. Jag har bara ammat på morgonen nu ett bra tag, och nu är jag nog uppe i att amma varannan dag ungefär.

Dessutom har jag en liten önskan ang galleriet. Kan inte alla skicka in en ny bild på sina små pluttar? Vi pratar ju om dem hela tiden och det vore kul att se hur alla utvecklas. Vi kanske skulle kunna uppdatera med nya foton var 3:e mån eller så? Fast det kanske är krångligt att underhålla? Men vi skulle kanske kunna dela på ansvaret? Var bara en tanke...

Stor kram till dig Cicci. Tråden är till för dig och din situation nu också. Ni känner säkert vad som känns rätt. Det här beslutet påverkar ju en lång tid framöver oaktat vad ni väljer och att känna sig tygg io familjesituationen är nog viktigt. Sen är det så kalrt jobbigt att det blir så bråttom till beslut nu.

Vissa säger ju att efter en graviditet är kroppen helt annorlunda än innan, det som var lätt eller svårt då kan var tvärtom sedan. När man kämpat för att få till den första så känns det ju konstigt att det kan gå så lätt nästa gång, men vad vet man.

Izzie, jag ska kolla in det programmet tror jag. Låter spännade, än så länge tycker jag det är läskigt att tänka på uppfostran, men vi kommer väl dit.

Jag är pigg!!! Vår lilla tjej överträffade sig själv i natt. Somnade efter lite knorr vid 22 i soffan, och vaknade mär jag skulle sova vid midnatt. Somnade om i egen säng 00.30 och vakande sedan 5:45 för mer mat!! Hönsmamman vakande dock själv av bara farten, men somnade förundrat om. Efter mer mat och lite vaken stund somnade vi både om i vår säng vid 06.45 och sov sedan till 10.00 då jag vaknade av mig själv. Mer än åtta timmar!! Jag hann till och med duscha innan hon vaknade. Sedan har hon varit en sol fram till nu då hon somnade om. Trist att väcka för att åka till BVC, men så får det bli.

Grattis September till lite härlig nattsömn! Visst gör det skillnad!

Ang programmet, så är det tyvärr snart slut på serien. Kunde ju tipsat om det tidigare... Men det kanske kommer fler säsonger?

Själv var jag uppe och matade vid sex-tiden, och somnade om sen. När jag vaknade vid halv nio, hade jag legat konstigt och är trött, stel och ont i hela nacken.

Det är första dagen på vår "semester" och maken är borta hela dagen för att spela golf. Själv vet jag inte alls vad jag ska hitta på...

Absolut - sömn gör jättemycket. Tänker på BS som ju verkar haft det tufft länge, låter jättebra att du fick eget rum iallafall vissa nätter på er resa!

Vår tjej är ju så liten att hon ska äta på natten och jag har varit tacksam för att få sova 2* 3,5 h med matning i mitten men det här var superlyxigt!!

Prickarna var enligt BVC hormonplitor, jätteskönt att höra så att man slipper grunna på vad man stoppar i sig så mycket.

Izzie: Jag jobbar(vikarierar) som "outbildad barnskötare" (står så i anställningsavtalet), vilket innebär att jag sedan i höstas har jobbat på (mestadels) fritids på en skola..
Om inte annat har det hjälpt till med lite "eftertanke" på hur man vill/hoppas reagera i olika situationer med sitt eget barn (även om de jag mest träffat juh är lite större).. Och hur man absolut inte vill bli..
Och att jag ska märka ALLA kläder osv när de börjar dagis och skola.. Det är så mycket som kommer på villovägar..

Vickan: Tycker att det låter som ett jättebra första försök, när det åtminstone finns en teoretisk chans att det kan ta sig.. Lite lagom skrämmande, så det inte känns lika läskigt nästa gång!

Cicci: Vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig, för att det inte ska bli fel, jag har alltid känt att jag aldrig skulle klara av att/vilja göra abort själv (jag har juh heller aldrig varit i en situation där jag på allvar har behövt fundera på det, som tur är, kanske skulle jag då tänka annorlunda).. Men jag tycker att det är helt upp till dig och din man (eller de det handlar om i generella situationer).. Kände att jag ville förklara innan jag "lägger mig i" och kommenterar (nu och senare) då jag är rädd att det kunde skina igenom ändå, och att du då skulle ta illa upp (för det är inte alls min mening)..
Men som sagt tycker jag att det är helt upp till er två och att ni är ett jävligt svårt beslut att fatta.. Och jag hoppas att vad ni än kommer fram till känns rätt för er! *Stärkande kramar*

Tack för era värmande ord...

Jag har varit på mödravården i dag och har fått en tid för UL i morgon, så jag åtminstonne får veta vilken vecka jag är i, men jag tror jag gissar rätt på 9 faktiskt.
Sen har jag fått telfon nummer till abortkliniken på Karolinska, det ska tydligen få fort där... hmmmm blir det att vi tar bort fostret så vill jag göra det bums, det är ju hemskt att bara veta att det redan har ögon o ansikte etc.... fy fasen.
Jag har gått igenom detta innan med min man, då med tvillingar, och då svor jag att jag aldrig skulle göra det igen. Men när man inte har en bra familjesituation så är det inte rättvisst mot någon att sätta ett barn till värdlen, sen är jag inte redo alls. Jag hade inte reagerat så här om jag vore redo.
Tyvärr hinner vi inte tänka så mycket. Jag vill få det överstökat.
BS, jag "vet" att det är en tjej, jag mår mer illa denna gången och sen halsbränna och massa annat nytt som jag tillåtit mig känna idag när jag fick det bekräftat. Känns annorlunda, även om symptomen som är lika sen förra gången finns där med...

ja ja

Tack för att ni stöttar!