Barnkarusellen 2
Hej alla barnkarusellsåkare!
Hoppas att ni ursäktar min dåliga fantasi när det gäller nytt trådnamn, men min fantasi går just nu åt till att namnge de små!
Välkomna alla gamla och nya anhängare!
Hej alla barnkarusellsåkare!
Hoppas att ni ursäktar min dåliga fantasi när det gäller nytt trådnamn, men min fantasi går just nu åt till att namnge de små!
Välkomna alla gamla och nya anhängare!
hbgbrud, var bor du eftersom det inte verkar fungera så bra att skaffa barn?
I eftermiddags var vi och lämnade katten hos mina föräldrar, eller ja hos mamma får jag väl säga eftersom pappa inte är hemma, och det gick ju inte så bra. Oj vad de slogs! Så nu vet vi inte om vi borde åka och hämta honom eller om de kommer att vänja sig, vi ångrar nu att vi inte lämnade honom för flera dagar sedan för att testa hur det gick.
ojojoj vilken action! Cicci, har du slarvat igen eller är det samma tummar vi inte ska hålla som sist?
Hur som helst, var glad att det (om det skulle vara ett pyre där inne) att du slipper gå igenom ÄL-test, rosenrot, bisolvon och *visar med överdriven armrörelse* BORAGO! för vi vet ju alla vilket jäkla meck det är...
Ja, igår låg jag raklång i soffan hela dagen och deppade ihop som fan, men idag käns det bättre igen. Det är ju dessa förhatliga dagar mellan mens och ÄL där man inte ens kan hoppas lite utan allt är bara nattsvart och meningslöst. Barn känns så himla långt bort!
Angående insemination, det är på en privat klinik vi ska göra dem, men landstinget betalar, så oavsett hur vi gör så är det på samma ställe. Dock har jag bett min man ringa och kolla om vi kan göra det direkt efter semestrarna om det inte har fungerat före dess (yeah right). Får se vad de säger... Undrar om det är Pergon som jag blir så nere av? (känns ju skönt att skylla på nåt annat)
Idag har jag iaf skrattat en hel del men det berodde mest på säsong två av Little Britain - MOOAAHAHHAHAHA fy fan vad roligt!!
Cicci - renoveringen går strålande eller åtminstone ständigt framåt. Idag har jag tömt tre flyttkartonger sedan det sista skåpet i köket blev färdigt för inflyttning. Garderoberna i sovrummet har blivit användbara den här veckan, så nu ligger inte mina kläder i resväska på golvet längre. NAJS!
Hbgbrud - ååå nån att nojja tillsammans med!!! Just nu är jag i ett läge där jag inte orkar diskutera saken med maken. Han verkar inte fatta hur världsomvälvande jag tycker att oskyddat sex är och jag är för sliten (läs: i behov av semester) för att orka förklara. Alltså håller jag mig undan sex, vilket inte är likt mig. Hoppas nog nånstans att han ska fråga vad som är fel... men hm... det lär nog dröja.
Annars grubblar jag över frågan i stort sett dygnet runt. Är SJUKT less på det och kommer ändå inte fram till något. Så jag antar att det bara är att blunda och hoppa... dvs ha sex utan skydd. Tror att jag ska gå på Brudsommars idé om att ta några glas vin före så kanske jag vågar... gaaaaaaaaaaaaa
Saffrarin - huset som maken och jag bor i ligger på åsen nedanför sjukhuset. Precis lagom avstånd till busstationen, stranden vid Näset och närmsta pizzeria som numera serverar sushi!
Lappis - nästa steg skulle kunna vara att ringa din stadsdelsförvaltning och höra med dem hur lång tid det tar för att påbörja en utredning. Har hört att det kan vara upp till ett års väntetid. Vi funderar ju på att ställa oss i kö hos samma organisation som ni har gjort. Jag kan dock känna att jag inte riktigt vet om jag orkar med ännu en process, visserligen en byråkratisk sådan, men det är nog påfrestande. Sedan kan de här utredninsprocedurerna och resultaten av dem se olika ut... det beror nog på vad det är för människa som man träffar i det skedet. Men men, det är alltid bra att stå i kö för att ha ännu en möjlighet.
Min make fyller dessutom 40 i slutet av året. Det känns att man hamnat allt närmare den magiska 42 års gränsen jag känner nog olika vid olika tidpunkter, antingen yes, vi tutar och kör, eller nej, vi lever vårt liv, skaffar en hund och njuter! Får se vilket det blir.
Cicci - förstår att du inte vill veta. Håller tummarna att det inte är något även om det låter lite osannolikgt. Vi får se om två veckor eller hur?
Tinga - det låter jättebra att det har gått framåt med Puff & Piff. Du kan kanske skicka in en bild på dem till Muggles när du har tid för att vi ska få se hur mycket de har vuxit?
Telis - hur är det tänkt att ni ska fortsätta i höst? *nyfiken*
Brudsommar - hoppas att Iris kryar på sig och att du inte blir sjuk.
Vem är det som är näst på tur för att åka till BB?
Stora kramar till alla trådisar, nya som gamla?
Just ja Vickan, har faktiskt själv varit där när det gäller början på barnalstringen. Det är superläskigt i början, men om det inte fungerar de första två tre gångerna så blir det bättre. Vet inte om det är till någon tröst för oss har det ju inte fungerat på tre år (nja, vi har ju inte varit så supermotiverade och duktiga som Lappis så man kan säkert reducera siffran till ett år) och jag var hyfsat ung, 32 år, när jag började. Så det är bara att dricka några glas vin och sätta igång.
Frejis - jooo efter att ha hängt i den här tråden sen dess födelse så vet jag att paniken minskar om man BOMar några gånger för ett ev plus. Men TÄNK om jag är så där grymt knasfertil och blir på smällen direkt.....
....hur ska det då gå med tex mina föräldrars 60 årsfest i augusti.... jag är SÄMST på att hålla käften om saker som upptar min tillvaro...
... det där sista är sant, men just nu säger jag inte ett knyst till nån om alla grubblerier om barnalstring, jag grubblar bara nåt grymt mycket och skriver här i tråden... det kanske funkar sen också....
Hm, men om du tänker på alternativa lösningar på problemet... vad har du ytterligare för anledningar för att vänta med det hela? Jag minns att jag sade till en tjejkompis (var då 22) som var tio år äldre att "nu vill jag inte ha barn, men om tio år så går det bra" så svarade hon att jag kommer att säga samma sak om tio år och att det inte kommer att kännas lättare, snarare svårare. Och det stämde ju så det bästa är att ta ett rationellt beslut eller bara säga, nu gör jag det, punkt. Och inga fler varför när och hur.
*så svarar Frejis som också tenderar att grubbla för mycket *
PS Om man ändå inte kan få tillförlitliga svar på alla sina varför, finns det en rimlig anledning att ens ställa frågan?
Jag föll nästan av stolen ikväll när maken sade att han hade varit inne på Familjeliv och läst om adoption. Dessutom hade han hittat några knasiga trådar som han verkade ha gillat!
Min man läser på Familjeliv, herregud, vad är detta? *hur gör man nu en sådan varelse med rullande ögon?*
:- ?
=
Det är helt sant att det känns svårare att ta steget att skaffa barn nu jämfört med när jag var yngre, men samtidigt hade jag ju inte hittat prinsen då... så hm... det var det där mig timing..
Det som talar för att vänta är BARA att jag har så SJUKT skoj på jobbet att paus därifrån bara känns besvärande. Maken är i ett helt annat läge eftersom han varit åtta år på samma ställe och inte "hotas" eller "störs" lika mycket av att ta en paus.
Sen är det den gamla vanliga visan med att jag pendlar till mitt drömjobb, vilket inte känns optimalt med småbarn och att det är långt till våra resp föräldrar och div annat tjafs som bara är undanflykter mest.. eller orosmoment.. välj själv...
*sovdags i min värld*
TACK för att ni finns nu när jag nojjar i trådens ämne för första gången på riktigt! Det betyder massor! Hoppas ni förstår det, älskade trådisar!
/Vickan
mycket tacksam över att ni finns!!!!!!!!!
jag borde nog skriva en massa men jag orkar inte. Läser en FL-tråd där de spyr galla över sitt öde att vara ofrivilligt barnlös. Känns tröstande, faktiskt. Hur vet man at man nått botten, och OM man har det... Hur kommer man upp?
Igår tänkte jag, att det vore väl för jävla typiskt att OM vi, mot all förmodan, skulle få barn till slut... Å så har vi kämpat som dårar i flera år och så kommer det ut en unge som ser ut som en get, eller är jättesjukt, eller ADHD som ingen orkr med. Det kanske inte spelar någon roll just då, men det känns som att alla kommer att fnissa åt oss, att det var väl onödigt med så mycket verkstad och filande för det där skräpet... Är det inte ett straff nog att få vänta sig fördärvad? Borde det inte bli perfektion av det hela då?
Vickan,
ja visst. Du kan vara hyperfertil och bli gravid på ett samlag utan kondom. Men prova när du inte har ÄL så får du väl känna på hur mysigt det är utan. Men samtidigt, vänta du gärna, så att någon kan ta över efter att vi skräptanter har plussat någongång. Då har du några år till på dig innan det är dags.