• Tinga

    Barnkarusellen 2

    Hej alla barnkarusellsåkare!

    Hoppas att ni ursäktar min dåliga fantasi när det gäller nytt trådnamn, men min fantasi går just nu åt till att namnge de små!

    Välkomna alla gamla och nya anhängare!

  • Svar på tråden Barnkarusellen 2
  • Frejis




    Nenne, du har helt rätt, jag skulle kunna kopiera det du skrev för att så tänker jag när det gäller adoption. Även när det gäller om vi skulle lyckas att bli gravida till slut. Hur vet man att barnet som man på ett eller annat sätt får inte kommer att "förstöra" det liv man har?


    Men nu skulle vi inte grubbla eller hur?

    Vickan, hyperfertil är man nog när man lyckas bli gravid trots att man äter p-piller. Jag tror dock inte att du ska vänta till vi alla, i alla fall jag, har plussat, det kommer nog att ta en livstid!

    Dags för sängen, har druckit vin så att det får räcka för ikväll!
    Nattinatt!
  • Frejis

    Titta det funkar! Nu har jag lärt mig något nytt!


  • Zozo

    Hejsan flickor! Nu har jag semester och den gar som sagt direkt över i mammaledighet.. Känns VÄLDIGT knepigt... men jag antar att man vänjer sig. Just nu är det ju bara semsester..

    Vickan; vi fick bara ett ryck; maken slog till med ett datum och sa sa vi "va faan.." och sa hoppade vi.. Inte för att vi kände oss redo ut i fingerspetsarna.

    Hbgbrud.. det later som om du haller hus i mina trakter pa ditt nick? Men eng mammaledigheten skulle jag snarare gissa pa Schweitz?

  • Telemarkgrrl

    Frejis, roligt att se dig! Vi har ett sista IVF-försök kvar i höst.

    Vickan, jag tycker att Frejis sa det jättebra "Om man ändå inte kan få tillförlitliga svar på alla sina varför, finns det en rimlig anledning att ens ställa frågan?". Du vet ju ändå att du vill ha barn, det är ju annars den största frågan. Att nojja om tidpunkten, ja, antingen får man inse att tidpunkten aldrig blir riktigt perfekt utan det bara är att köra på ändå eller också får du säga till din man att du behöver 1 eller 2 eller 3 år till för jobbets skull. Man måste ju inte heller vara hemma på heltid i 18 månader, titta bara på Sweet.

    Nenne, roligt att se dig också. Och vad jag skrattade åt ditt inlägg om din man för ett tag sen! Har han lärt sig något nytt sen sist?

    Nu var det väl ändå länge sen Nattson var inne? Undrar hur det går för henne, kan bebisen redan ha kommit?

  • Lapinette

    Åhhhh så många "ogravida" som var här inne igår kväll !!! Själv spenderade jag ytterligare en kväll på soffan med några avsnitt av Six feet under. Har verkligen lärt mig att vara lat sen jag träffade maken. Fast innan jag la mig på soffan körde jag pump.

    Frejis - angående adoption så tycker jag att ni borde ställa er i kö. Som du redan vet är kön lång och ni kostar inte en förmögenhet så ni kan ju besluta er för att hoppa av under tidens gång. Det vore jäkligt trist om ni står där om 3-4 år och ångrar att ni inte adopterade och då är för gamla för att få adoptera. Ställ er i kö!

    Ringa Stadsdelsförvaltningen *kliar mig i huvudet*.

    Vickan - det tar ju ofta några månader innan man blir gravid och sen ytterligare några månader innan den kommer ut så vid det laget kanske du har tröttnat på ditt jobb . Nej, som några andra skrev här så innebär ju inte ett barn att du helt behöver ge upp ditt jobb.

    Annars stod det återigen om infertilitet i DN imorse. Maken suckade när jag nämnde det och undrade om vi kunde ta "semester" ifrån allt detta! Oj, han verkar inte vilja höra eller veta något mer och han ville definitivt att jag skulle sluta tänka på det... hur då?

  • muggles

    Sept: Moa har aldrig sovit hos oss mer än i undantagsfall men vi flyttade henne från hårdliften (som hon sov i när vi kom från BB i brist på vagga) till spjälsängen när hon var 2 mån och hon märkte ingen skillnad, så det går nog bra att vänta lite. Anna W har mkt åsikter som bör tas med en nypa salt.

    Liten: hur har det gått med sova-hela-natten-kuren?

    Sweet: Moa fick flaska redan första veckan. Hon gick ju ner för mkt i vikt för att min amning inte kom igång och på BB gav de oss instruktioner att ge henne ersättning med amningskopp (då rinner hälften utanför). Men Bvc sa att hon behövde ha på flaska för annars skulle hon inte få i sig tillräckligt. Och det gick superbra att både amma och ge flaska, det var aldrig ngt problem gällande rätt tag och så.
    Jag tror inte man behöver vara så superrädd för att de ska bli förvirrade av napp och -flaska.

    Tinga: underbart att höra nyheter om dina pojkar! Jag hoppas att allt går fint med amning och hemgång så småningom. Hemskt med operationen (såg ett av avsnitten av Sjukhuset där de opererade ett bukhinnebrock tror jag det var på en liten tjej, förstår lite hur det måste ha känts). Tänk vad ni får gå igenom! Får ni prata av er med ngn psykolog el så?

    Välkommen Saffranin! En till göteborgska - kul! Min mens kom igång 4 v efter p-pillerstopp (Desolette) och var sedan regelbunden som en klocka. Men nu när jag ätit Cerazette så är den helt kajko. Nu har jag slutat med Cerazette så nu får vi se hur lång tid det tar innan den kommer igång...

    Välkommen hbgbrud också!

    Vickan: jag tror att det du känner är klassiska kalla fötter. Jag har känt likadant vid många tillfällen i mitt liv: när jag skulle flytta till Australien 1 år för att studera (tänk om jag inte skulle trivas? jag trivdes super), när maken och jag skulle flytta ihop efter att bara ha känt varandra i 6 mån (tänk om vi skulle ha samma städgräl som med min förra sambo - vi funkar superbra ihop), när vi skulle trycka på knappen och skaffa barn (tänk om vårt "fria spontana" liv aldrig blir det samma igen? vårt liv nu är hur grymt som helst). Man är alltid rädd för förändringar, det är väl en naturlig rädsla för det okända. "Man vet vad man har men inte vad man får" typ. Men mitt motto i livet är att jag INTE ska sitta och ångra det jag inte gjorde, när jag är 60 år. Bättre då att pröva olika saker och sedan i stället förändra det man inte trivs med. Bättre att kunna känna "jag vågade pröva" än att tänka efteråt "jag skulle ha...". Det tänkesättet har fått mig att våga kasta mig ut i många olika saker. Jag har träffat alltför många människor i pensionärsåldern som tex sagt "jasså du ska jobba utomlands - det önskar jag att jag hade gjort när jag var i din ålder". Jag vägrar sitta där och tänka att jag har missat en massa! Och livet med barn är så mkt bättre än jag kunde föreställa mig! Jag känner mig inte alls bunden och oflexibel; vi gör i stort sett samma saker som innan vi fick barn, bara att Moa är antingen med el så har vi skaffat barnvakt. Mitt råd är annars att inte fastna i samma tankemönster utan "tänka tvärtom". Pröva tanken att din man sagt att han inte vill ha barn någonsin - hur känns det? Pröva tanken att inte kunna få barn fast ni försöker - hur känns det? Pröva tanken att vara mammaledig i 6 mån och sedan återgå till jobbet på deltid/heltid - hur känns det? Se möjlighetern och inte hindren! (Ursäkta - nu blev jag klämkäck bäst å sluta) Ang jobb så trivs jag verkligen som fisken i vattnet på mitt jobb och längtar inte tillbaka till mammaledigheten (men det ska bli skönt med semester med maken och goa Moa!) så jag kan förstå det argumentet men herregud, du har ju minst 30 år kvar att jobba!!! Du hinner nog ha roligt på jobbet...

    MrsB: har du prövat med fruktmos - gillar inte Malte det heller? Om han gillar det så kan du ge honom ngt annat blandat med frukt och sedan minskar du gradvis på frukten och ser om han fortfarande äter. Kan funka.

    Victory: kul med en liten update från dig! Javisst finns det ett liv efter förlossningen också - el ja, efter ca 5 mån efter förlossningen haha!

    BS: det låter inte bra att din mamma slogs så med katten!

    Själv går jag omkring med koppar i kroppen sedan i tisdags. Det var ju ingen match att ploppa in en spiral, tog 2 min, kändes lite som förvärkar (BM tyckte jag var smärttålig - förstår inte varför jag inte var bättre på att klara mig utan smärtlindring under förlossningen i så fall), och var helt gratis! Fantastisk mödravård vi har i det här landet! Det som är bra är att nu har jag samma skydd som piller fast utan hormoner så vill vi ha ett barn till så är det bara att ta ut den och försöka bums - inget väntande att kroppen och tantjäveln ska komma igång. Det har jag ju inte riktigt tid med i så fall, fyller ju 38 nästa gång. Men vi är så nöjda med Moa än så länge och allt funkar super just nu så vi känner inte alls för att "börja om" men en ny liten krabat än iaf.

  • Nattson

    Jag har inte skrivit på länge, känner att jag inte alltid har så mycket att tillföra. Men tänkte komma med en liten uppdatering av läget:
    Mitt vatten gick 4:30 imorse. än så länge har jag inte regelbundna värkar så det är bara att vänta och se. Om inget händer av sig själv så har vi en tid kl 1800 imorgon kväll för igångsättning. Jag hoppas att det kommer igång av sig själv.

  • Mrs  B

    Nattson
    Oj, oj, oj, då är det inte länge till!!!!
    Lycka till och glöm nu inte att andas......

    Muggles
    Tänkte faktiskt blanda i fruktmos (som Malte ÄLSKAR) men nu har det börjat släppa lite med luncherna så jag avvaktar nog lite till. Envis som jag är så lägger jag inte av med mitt trugande.

    Idag har vi varit på marknad jag och barnen. Igårkväll var maken med men idag gick jag själv med barnen och en kompis och hennes familj. Max var jätteduktig ända till slutet då han var ganska så trött på det hela. Och med full förståelse.
    Trodde att det skulle bli jobbigt att hålla reda på Max i denna folkmassa som det är på stora marknader, men nu var han så duktig och det var så skönt. Fick trotsen efter han somnat i bilen på vägen hem istället.

    Nu är jag TRÖTT och väntar bara på maken som ska komma hem med en nyinköpt tv. (Äntligen efter ca 3 års tittande på en ny tv).

  • Mrs  B

    Någon undrade vem som var på tur:

    Nattson= BF 17/7 2008
    Victory= BF 30/7 2008
    MWS= BF 31/8 2008
    Zozo= BF 11/9 2008

Svar på tråden Barnkarusellen 2