Barnkarusellen 2

Skickade sonen i säng. Det är allt han gjort sen vi kom hem faktiskt - ätit, sovit och gnällt. Tur att han inte gjorde det under resan, då var han en solstråle!
Han biter frenetiskt på hand- och fot-bitleksakerna (GULD värda!) också, så jag skulle inte bli förvånad om det tittar upp något litet vitt i munnen framöver.

Lappis har helt rätt om Toscana.
Såhär i efterhand har jag fått veta att det tydligen är vanligt med skorpioner på landsbygden i italien, men det var rätt läskigt när vi hittade första vill jag lova!

Men vad ser jag, har frullan varit inne?!!!

Håller fö med muggles om att det är lika egoistiskt att adoptera som att föda. Och lika fantastiskt.

Här var det intressanta diskussioner!

Själv sitter jag mest och deppar, igår kändes det helt ok att ha fattat beslutet att ta bort hunden även om det ju var trist men idag går jag hela tiden och har ångest och tänker att det kanske hade varit bättre att vänta lite till. Urdumt jag vet! Sedan känner jag att jag måste vara så noga nu med att låsa dörren om vi går upp på övervåningen för jag hör inte om någon kommer in här nere medan förut så visste jag att hunden skulle höra. Plus att det är världens jobb att städa golvet efter Iris när hon äter, det gjorde ju han förut!!

Sedan är mamma ledsen för att pappa förlorat så mycket blod när han börjat blöda i magen igen så att han blev tvungen att åka tillbaka till sjukhuset i morse så nu är han inlagd igen. Hoppas att han inte behöver vänta så mycket längre till på den där operationen.

Våra irisar i rabatten har nästan slagit ut! Det kanske kommer att bli fint alltid något trevligt.

Makens föräldrar skickade en blomsterkvast och lite choklad, kom med bud imorse pga hunden igår, kändes sorgligt men var en fin omtanke samtidigt.

Jag skulle ju fått middag ute hos mina föräldrar den här veckan när maken är i London men nu får vi klara oss själva hemma istället Iris och jag. Får väl bli allsången på tv ikväll då...

FruLlis - tack för härligt rim. Fick mig ett gott skratt.
Jag är inne på att pröva välling till Mindre bara för att hon ska sova bättre, och fasa ut amningen. Ersättning är ju inte gott enligt vissa.

Och äta behöver hon - har inte gått upp i vikt alls de sista 3 veckorna. Visserligen växt 1 cm, men det kan ju lika gärna vara felmätning. Men hon är ju pigg i övrigt - all energi går väl åt till att sprattla. Fast jag undrar - brukar andra barn gnugga ögonen och gäspa friskt, fast de just sovit 1-2 timmar middag?

BS - trist att pappa fick åka till sjukan igen. Att vara sjuk på sommaren med underbemanning och allt vad det innebär är ju inte idealt - om man nu ska behöva bli sjuk.

koko - läskigt med skorpioner. Visste inte heller att de fanns i Italien. Brr! Mindre har gnagt på tassarna och allt hon kommer över i en månad minst. Undras när tänderna tittar opp?

Mugglan - *hötter med fingret* Tillbaka till presentationen! (Så attans skönt att det inte är jag som ska hålla den. )

Ska nog dra mig tillbaka ett tag och förbereda mat. BVC pratar alltid om att det är viktigt för bebisens matlust att vi äter tillsammans - och vi har ju aldrig ens börjat med maten när hon ska sova. Kanske dags att ändra taktik.

BS - min familj har alltid haft våfflor och pannkakor som efterrätt efter soppa. Maken kan dock äta dem enbart, men för mig känns det helt fel. Men, vid halv nio igår kände vi inte för att laga soppa, så det blev till att gnaga i sig moroten efteråt istället (tänkte fixa morotssoppa).

Kvällens kulinariska upplevelse - svamprisotto. Med både vin och smör samt förstås parmesan. Smask!

Åh vad mycket att läsa! Underbart!

Här står också Flyga Drake på tur, låter bra att många är nöjda med den.

Jag har också svårt att definiera barnlängtan. Men att gå igneom denna långa berg-och-dal-bana som ni har gjort Lapinette - är inte det ett bra bevis på sådan? Sedan förstår jag att adoption ändå är ett stort beslut, och att det väcker nya tankar. Just den långa processen tror jag gör att man blir ganska klar över sina känslor och vad man vill, men det självklart en lång väntan och jobbiga ställningstaganden.

Sex ja, det börjar kanske närma sig ett försök här, vilket var snabbare än jag trodde (fyra veckor efter förlossningen). Jag är faktiskt sugen så psyket verkar hänga med, men har lite respekt för hur det ska kännas rent fysiskt. Mina stygn är delvis kvar, men vi får väl ta det försiktigt. Efterkontrollen är först efter 12 veckor så den vill jag inte vänta på. Jag hade hyfsad lust hela graviditeten, men tog få initiativ, vet inte riktigt varför så här i efterhand. Hjärnspöken av hormoner är lätt att få.

Börjar för varje dag bli lite mer mig själv - jätteskönt. Jag tror jag haft en liten släng av förlossningsdepp, mycket känslor som leder till gråt, rädsla för att maken ska krocka med bilen, allmän otrygghet. Sen börjar jag nu ta till mig lilla tjejen fullt ut känslomässigt, jag var så rädd att något hemskt skulle hända inledningsvis tror jag att jag inte riktigt vågade. Jag gick in fullt för alla praktiska grejor, amning, magont, att hon gick upp i vikt etc, men kunde nästan inte sätta mig still och bara njuta av henne. När jag gjorde det kom tårarna omdelbums på ett sätt så att det nästan blev jobbigt. Jag kände mig avundsjuk på maken som kunde knyta an från dag ett helt föutsättningslöst. BVC har sagt att alla blir erbjudna ett samtal efter åtta veckor appropå hur man mår, jag tror att jag ska nappa på det faktiskt. Fast nu känns det som sagt mycket bättre! Lite är det nog kopplat till att jag kommit ut lite mer och rört på mig och träffat folk.

BS, tung dag och inte kul att vara ensam ikväll då. Det finns ingen kompis som kan komma över till Allsången? Det är skönt att ha någon att prata med nmär det känns så där. Annars få du hänga här! Kram!

Och välkommen till Gottelina också!

September - jobbigt att inte allt känts toppen, men vi är ju fler som känt så. Om du vill ses och snacka av dig någon gång så säg till. (Det går ju jättefint att snacka annat oxå. )

Här är man borta en halv dag & så är det massor att läsa ikapp - precis som i gamla goa tider Gött!!

Lappis - MY GOD vad mkt pengar det rör sig om! Man får verkligen inte vara fattig för att genomgå allt detta!

När ni skriver om Borago så tänker jag hela tiden på en salva på apoteket mot mjölkskorv i hårbotten på bebisar - visst heter den Borago, ni här som har koll?! Många användninsgområden verkar det som

Telis - gärna julkort på maken
...och självklart är vi morgonpigga i Italien - dottera vår vaknar ju vanligen mellan sex & sju på morgonen. Ska kolla lite närmare vart vi ska bo & om det är långt från stationen. Vet bara att det är centralt!

Kokos, vad roligt att Toscana var lyckat! ...och jag hade heller ingen aning om att det finns skorpioner där - & jag har varit där flera ggr Kanske bara bra att jag inte vetat om det

Frejis - när var det som ni åker ner?

Kokos igen - ojdå, tänder på G! Amanda är fortfarande helt tandlös! Massor av folk i vår omgivning har trott att A's tänder ska komma snart (sen hon var typ tre månader) eftersom hon gnagt så mkt på leksaker hela tiden. Men icke sa Nicke!

Liten - Amanda gäspar ofta en hel del efter en längre stunds sömn, senast nu i eftermiddags & då hade hon sovit drygt två timmar!

Frullan - känner igen det där med "tråkmorsan" så väl! Jag är väldigt kluven där, å´ena sidan vill jag inte vara den där tråkmorsan & så är det omgivningen inkl mannen som är de roliga, å´ andra sidan är det ju som Muggle säger att man står för trygghet etc. Jag kan tycka det är skitjobbigt mellan varven!
Plus att jag inte vill att mannen bara ska vara roliga pappan i höst, han får gärna vara lite "tråkfarsan" han med... Kan iofs ha lite att göra med att jag är så himla rädd att trilla ner i den där klassiska kvinnofällan, att man blir projektledare för AB Hemmet & är den som hela tiden har helhetskollen. VILL INTE att det ska bli så! Vi är ju två om det! Sen måste det ju även innebära att jag ska kunna delegera ansvaret, så det ligger helt klart en hel del jobb däri för mig med... Jaja, inbillar mig att det är bra att jag iaf är MEDVETEN om att det kan bli så - typ ett första steg för att kunna motverka det

September - vad fint du beskriver detta med tiden det tar att knyta an etc. Känner igen kaoset av känslor så himla väl! Jag hade vissa dagar som jag grät åt precis ALLT i början. Även detta med att definiera barnlängtan - gillar hur du uttrycker dig!
... & grattis till att lusten är på G tillbaka!!

BS - kraaaam

Vad ni har skrivit mycket idag! Och jag har bara jobbat... nja, nästan, och gjort allt annat trevligt som man gör på jobbet

Piggis - vi åker 2/8. När åker ni?

Koko - skorpioner i Toscana, usch! Visste inte att de fanns där, men det är förhoppningsvis sådana som inte kan ta sig upp från marken till sängen. Eller ramla ner från taket... Nu har jag fått någonting att tänka på
Hur var resan annars? Massor med god mat hoppas jag

Brudsommar - stor kram till dig! Tråkigt att ni var tvungna att ta bort hunden, men det är ju bra på ett sätt eftersom han slipper lida mer. Tråkigt när livet tar slut.

Välkommen hit Gottelina!

Vi fick idag hem information från en adoptionsorganisation som heter Barnen framför allt. Tänkte ta med det på vår kvällspromenad tillsammans med kaninen - ja, han går i selen och det finns säkert människor som tycker att vi är galna Jag är också osäker när det gäller adoption, inte minst för att man mer eller mindre blir "tilldelad" ett visst barn. Hm, vi får fundera vidare på det här.

Trevlig kväll!

FruLlan - om maken och du får för er att åka till hålan för att göra syskon, är ni välkommna på uppladdande middag i vårt lilla träslott!!! *saknar dig*

Brudsommar - det lät tungt med hunden och din pappa och allt *styrkekramar*

Gottelina - bantning är möjligt! Jag knäckte 24 kg förra året. Heja dig!!!!

Själv grubblar ihjäl mig över att om/när/hur jag ska ansluta mig till tråden på riktigt. Dvs gå med i plusjakten... fast nån mer omotiverad plusjagare känns svårt att hitta. Tur att ni just haft en utläggning om motivet till att skaffa barn, det var nyttig läsning!

Jag är mest ett omotiverat frågetecken på den där fronten.....