Bekännelser

Gemma:
Spännande med Manduca-selen; hade jag inte hört talas om. Du får komma med en recension sedan! Trikåsjalen Sino var jättemysig till vårt lilla gryn från början och hon sov framförallt otroligt länge i den. Sedan var det lite blandade reaktioner, iaf när det gällde att vara i den vaken ? och med huvudet istoppat? Hon somnade dock ofta rätt snabbt om man gick runt lite. Det kunde dock hända att hon vaknade röd, arg och gjorde utbrytningsförsök. När man tog ur henne såg det ut som att hon föddes på nytt? Gick bättre sedan när hon inte behövde ha huvudet istoppat, men det var ju snabbare att stoppa i henne i en sele.

Nu är hon 1 år ? och snart två veckor därtill. Hon tittar under lugg! Så nu är frågan om det funkar med gammalmodiga gummiband eller små hårspännen ? eller om det får bli klippning!

Vi har köpt kläder (till vår V eller andra barn) från de flesta av de märken du nämner, fast vi har inte köpt så jättemycket till henne ? vi har fått så mycket, både presenter och ?ärvda kläder?.

Jag kan tycka att Lindex egentligen har samma kvalitet som t.ex. Polarn o Pyret och BÄTTRE kvalitet än vissa andra mer roliga och speciella märken, t.ex. Molo och just h.j.or.t.h. Min make köpte rätt nyss en supercool body med tärningar på från Minirodini på rea.

PS Jag har addat dig Gemma på facebook; du är den enda här jag vet namnet på. Du får känna om du vill adda mig - jag förstår om du är försiktig! DS

Amelle:
haha vad roligt med kungakrona till din man! Men visst har de fina saker där på Epok? Min brudklänning köpte jag dock på Judiths. Vad ska du ha för stil på bröllopet -klänning, frisyr m.m.?

Oj vad alla har händelserika dagar!

Zea, det har gått relativt bra idag. Var med mannen hos läkaren och brast i tårar flera gånger under de timmar jag var där. Inte nog med att jag fick sticka mig själv (!), vilket också tog lååång tid, så var jag tvungen att gå till blodlabbet där sköterskan bara köttade in sprutan i armen på mig även om hon visste att jag var rädd och låg och grät. Det gjorde ju ganska ont. Idag har jag redan stuckit mig själv 5 gånger! 6 om man räknar med en dubbelstickning! Jag är stolt och mina värden är bra!

så.. på torsdag ska jag tillbaka för förlossningssamtal... vilket också ger mig ångest, därför ska jag dit. Undrar om min inställning kommer att vara densamma när jag kommer ut därifrån.
"Droga mig, väck mig när det är över! Ge mig allt knark ni har!!"

Tyvärr måste jag nog avboka min resa i maj då jag har en massa läkartider inbokade som jag har svårt att omboka.

Nej nej kära Izunia, inte ha ångest. Förlossningen varar typ ett halvt dygn, vad är det i ett liv? Och viktig fråga - har ni gått profylaxkurs? Måste, måste, måste!!! Skillnaden mellan "jag vill dö, jag vill hem, ta mig härifrån" och en häftig, eller i alla fall uthärdlig, situation för er båda. Plus att man har stooor nytta av det i alla andra sammanhang som innebär smärta / obehag.

Kram!

Och jag har missat nåt... varför stack du dig själv? Otroligt imponerande i alla fall!

Hemma igen från konferensen utanför Nice och ska strax packa väskan för nästa. Denna är dock i Sverige denna gång och med endast en övernattning. Egentligen avskyr jag att sova borta - sover alltid jätte dåligt. Men plikten kallar... Känner mig dock duktig som de facto tackade nej till nästa konferens som skulle gått av stapeln i helgen. Lite väl tufft program!

La Côte d'Azur var sig likt med ett hav så turkost att det nästan inte var trovärdigt. Vädret var minst sagt omväxlande med dimma en dag, moln nästa, strålande sol tredje och åska fjärde. April någon?

Jag shoppade endast lite keramik och textiler. Jag har lagt av mig när det gäller statusprylar, nu siktar jag mer på njutning som jag skrev tidigare. Ålderstecken kanske? Men att statusprylar skapar avstånd mellan människorna är väl inte så konstigt, det är väl hela tanken med dem?

Samma sak med njutning - det är ju först när de basala behoven är tillfredsställda som man kan unna sig lyxen att lägga pengar på upplevelser, god mat, kultur osv. Jag tänkte en hel del på detta när vi var i Goa och jag såg hur fattigt och smutsigt det var så fort vi kom ut ur vårt västerländska reservat. Så samtidigt som jag njöt av vår lyx så hade jag dåligt samvete för deras fattigdom. Inte lätt detta... Läste för den delen i tidningen i morse att det tecknas 8 miljoner nya mobilabonnemang VARJE MÅNAD i Indien och det fick mig att tänka på nästa stora fråga - hur länge ska vår värld orka med den otroliga konsumtionsökningen som pågår?

Usch, nej nu var jag väl mer än lovligt dyster - sorry! Men jag jobbar numera i en bransch där frågor som integration, miljö, hållbar utveckling, utbildning osv är viktiga och jag präglas givetvis av den. Har dessutom nyligen lyssnat på Indianhövdingen och universitets professorn Oren Lyons när han besökte Stockholm och blev starkt berörd av vad han hade att berätta. Om ni inte redan sett Al Gore filmen "En obekväm sanning" så gör det! Och missa inte heller "I elfte timmen" som snart har Sverigepremiär.
Så - nu slutar jag att propagera, jag lovar!

Gemma: att inte kunna sova efter en förlossning är normalt. Det är så mycket adrelanin som far runt i kroppen efter en förlossning, plus mjölkhormon och annat som spökar. Att monstret inte sover 12 timmar när hon fortfarande är så liten är inte heller det konstigt. Det konstiga i så fall är att hon sover så långa pass åt gången - det har ni lyckats bra med! Hon är ju fortfarande väldigt liten och du kommer antagligen att märka en enorm skillnad när hon närmar sig 1/2 års sträcket. Tänk på alla intryck hon får i sig varje dag och hur dessa ska bearbetas, sorteras och lagras. Inte bara hungern som väcker henne utan även behovet av närhet och i viss mån tröst. Tänk dig vilka drömmar hon måste ha!

Izunia: spännande att du närmar dig förlossning! Profylax är bra - hjälper dig att fokusera på annat. Samtidigt är en förlossning så individuellt och det finns inga rätt eller fel. Om du känner för att ta smärtstillande så gör det - ingen kommer att tycka att du är sämre för det och du får ingen extra stjärna för att du är martyr. Alla har vi olika smärttröskel. Men skillnaden mellan en förlossning och "vanlig" smärta är att man vet att den leder till någonting fantastiskt och jag lovar att när du ligger där med den lille/lilla på magen så kommer all eventuell smärta att vara som bortblåst. Hur skulle kvinnor annars orka skaffa sig fler barn än ett?

I Stockholm fortskrider våren med långsamma steg - jag blir alltid lika frusterad så här års, vill att det ska bli varmt och soligt genast, inte två steg framåt och ett tillbaka hela tiden.

Egentligen vill jag ha allt; fred på jorden, en natur i balans, mat till alla, vackra saker och snygga kläder i massor, TID...

Tror att jag börjar med att inviga mina nya röda loafers - det är sånt man blir glad av!

Hej alla!

Izunia ? åh vad jobbigt med sprutor, jag är likadan. Vägrade smärtstillande intravenöst när jag kom in till akuten i höstas, trots sjukskötarens många övertalningsförsök, och jag tar aldrig bedövning hos tandläkaren. Så din upplevelse låter som rena skräcken i mina öron!

Tur att jag har hög smärttröskel för annars skulle sprutskräcken bli jobbig:)

Angående förlossning så har jag ju ingen erfarenhet än men tror att jag har en något skev bild av hur det är. Jag tycker nämligen att det verkar vara en grymt rolig och spännande upplevelse och inte det minsta läskig, haha. Kanske beror på att de flesta av mina väninnor (bortsett från en) haft så lätta och smidiga förlossningar där ungen kommit ut ett par timmar efter det att de kommit till BB, inte haft smärtlindring och knappt eller inte alls, behövt sys.

Personligen tycker jag att en läskig spruta i ryggen verkar bra mycket värre än att klara smärtan. Jag inser att jag förmodligen riskerar att få äta upp det här senare, men ändå.

Izunia - Vad stark du är!! Kommer du att fortsätta att ta sprutor under hela graviditeten?
Har själv både sprut och förlossnings skräck. Min mamma födde både mig och min bror " naturligt" och säger precis som Glada Ankan - det finns inga rätt eller fel.

Hehe majs din hemsking... nu har jag såklart varit tvungen att shoppa en Beco Butterfly också, i mönstret Isabella. De är ju såååå chica! Kommer anlända med UPS från USA innan eller under helgen. Mannen får använda Manducan, så parallellkör jag mina tjejvarianter. Ja, så har jag ju tänkt mig. Sen är det ju en annan sak vad monstret vill, hon bestämmer.

Regn IGEN. Och en jobbig natt, monstret skrek och drack en fjärdedels liter av mina dyra droppar, från flaska. Nu skiter vi i flaskan, nu kör jag vanliga varianten istället, så försöker vi få fason på hennes sömn igen. Tror att allt går bättre nu för hon bår BRA igen! Tre dagar av skrik, gråt och gnäll följde efter sprutan, men i morse var hon åter sitt goda, glada jag igen. Lite mindre pratsam än tidigare, men så godmodig och behändig. Yes! Gick ut i regnet, trött som f-n, till en jättejättemysig restaurang som gör rustik medelhavsmat med lyxiga ingredienser, faktiskt riktigt likt Döden i Grytan och Den gamle och havet, om ni hajar. Fast man sitter i en stor sekelskiftsvilla med vacker stenlagd gård i Shanghai istället för en lokal på Östermalm. Lunchade länge med kinesiska väninnan och hennes bebis, alla fyra var på gott humör och, ja, vi hade jättetrevligt helt enkelt. Nu väntar jag på att mannen kommer hem så att jag kan gå och träna. Och i morgon bitti ska jag intervjua min manhattan-väninnas ayi, för att se om jag och monstret trivs med henne. I så fall får hon ta ex antal morgnar i veckan så att jag kan gå iväg själv och förlusta mig. Det blir nog kanon, monstret är ändå på gott humör då och jag brukar vara alltför trött för att roa henne så som hon förtjänar.

Amelle, jag hade samma "naiva" inställning som du till förlossningar och i efterhand - haha, jag hade rätt! Det var exakt så som du beskriver det. Och även om det var jobbigare än jag trott att trycka ut den + att jag sprack så gjorde det inte så mycket, det var på det hela en urcool upplevelse. När man väl spricker är man helt bedövad och stum därnere ändå, kroppen har ju ett snillrikt inbyggt bedövningssystem som man bl a aktiverar med andning. Plus att hjärnan liksom stänger av och kopplar på autopiloten efter ex antal timmar. Är glad att det tog 11h, precis lagom. Kändes inte särskilt långt faktiskt, kanske som 3 "normala" timmar. Att spricka var inte kul men de var superduktiga på att sy och nu är jag typ helt återställd. Det kändes vidrigt att ens tänka på det då men är faktiskt inte hela världen. Man är gjord för att klara bra mycket mer än så. Tyckte också att läskiga sprutor i ryggen kändes betydligt, ja, läskigare och lustgasen glömde jag bort, behövde den helt enkelt inte. Det gick finfint ändå, pas de problems. Schysst att ge sig själv möjlighet att upptäcka allt sitt fina, inbyggda knark hehe.

Jag har ingen speciellt hög eller låg smärttröskel tror jag, typ... normal. Fast nästa gång tänker jag nog vara mer öppen än nu. Om man trots allt behöver akutsnitt eller igångsättning så kan ju världen inte rasa samman för det.

Glada Ankan - Är uppvuxen i en familj som är väldigt engagerade i dessa frågor som du tar upp. Då vi bott i Indien, Mellanöstern och Afrika.
Att hjälpa andra människor är en självklarhet i min familj. Men jag tror inte de ena utesluter de andra. Jag tycker om lyx i alla dess former och den största lyxen kan även vara de enkla i livet.