Bekännelser

Ha en skön helg tjejer! Idag är det 40 års fest för A och jag har fullt upp med att dekorera och fixa drinkar (även om de inte är till mig)!

Ciao!

Zua
Det kanske är för personligt så du behöver inte svara om du inte vill, hur kommer det sig att du inte kan besöka det landet igen?

Izunia
Spännande, då är det inte så långt kvar. Ha en trevlig kväll!

Gemma
Modigt att köpa jeans över nätet. Jag blev så besviken när jag skulle köpa jeans för nått åt sen, min var helt utslitna och jag ville ha ett par exakt lika. Plockade fram samma storlek och provade men fick knappt upp dem över låren. Insåg att jag hade töjt ut dem ganska ordentligt så att inte allt gick ihop vid tvätt.

Själv har jag deklarerat min fars dödsbo idag, ungefär lika kul som det låter... kvällen blir i soffan framför en film med mannen och mysa lite då jag var på Mården och drack drinkar igår.

Hej girls, jag hinner inte skriva egentligen men vill bara säga:

Gemma: haha vad roligt att JAG av alla fick dig att göra ett nytt inköp! (JAG som ju är ganska modest när det gäller inköp.) Men det bästa till barnet ? och föräldern såklart? Jag får tacka dig tillbaka ? Isabella hade jag inte sett, ser superfin ut och väcker habegär även hos mig. Undrar om jag ska beställa en Beco Butterfly redan nu ? eller vänta och se om det kommer fler vackra tyger? Skulle vara jättekul att se bild på den sen när du fått den, gärna på dig med M i.

PS Eftersom den heter Isabella kan den ju bli en ny sak att klappa på efter Gerlinda. DS

Hej på er! zua, tack - det är ett par seven-jeans och eftersom jag redan har ett antal par av samma märke så vågade jag köpa utan att prova.

Majs, jag fick min Beco igår, den var fin men såg lite billigare ut än på bilden, och det var den ju knappast.. så en liten smula besviken är jag allt. Men om den bara är bra så lär jag ju växa ihop med den, bildligt talat. Nya färger kommer om bara ett par dagar. Kram!

Vilket härligt väder vi har i Stockholm idag!

Förhoppningsis - Vill gärna inte skriva om det här. Får jag ställa en personlig fråga till dig..Vad är det som känns mest tungt att inte ha sina föräldrar vid livet? Jag börjar nästan gråta bara jag tänker på att något skulle hända min mamma och pappa.

Izunia - Hoppas att ni fick en lyckad kväll!

Igår var det en fantastisk dag med strålande sol, satt i kort kjol och linne på balkongen och drack lite vin och åt lunch. Ett tydligt vårtecken är att jag nu har målade tånaglar...

Idag är det kanonfint väder, det börjar arta sig.

Zua
Det värsta med att inte ha någon av sina föräldrar vid liv är nog just det. Bortsett från saknaden vilken förändras med tiden(mamma gick bort för ca 4 år sen och pappa för ca 1.5) men då och då kommer tillbaka som en gigantisk våg och bara slår omkull mig så är det att de inte finns där. De var inte med mig när jag gifte mig, mina barna kommer aldrig få träffa sin mormor och morfar, de kommer inte vara med mig när jag promoveras och får stipendium osv.

Du vet vad man säger - oavsett hur stor man blir så behöver man sin mamma, det är så sant! Vem är det man ringer för råd, vem blir alltid glad för ens skull, vem finns alltid där när det är något, jo föräldrarna. Känslan när tanken far genom huvudet "åh det här måste jag ringa mamma och berätta" för att sekunden senare känna smärtan när insikten om att det inte går slår mig. Om jag blir med barn så kommer jag ha massor med frågor, får jag barn så kommer jag ha mängder med frågor och oro som jag skulle gjort vad som helst för att kunna ringa mamma och fråga om.
Saker och händelser jag förknippar med familj är plågsamma, julafton som är en stor familjehögtid var så jobbig att vi smet till Åre för jag ville inte vara kvar i Sthlm utan behövde byta miljö, födelsedagar, mors/fars dag osv är absolut inte samma sak längre.

Kommer så tydligt ihåg min första tenta efter det att mamma gick bort. Varje gång jag kommit ut ur tenta salen brukade jag ha ett par missade samtal från mamma som undrat hur det gått. Nu kom jag ut och slog igång telefonen och de fanns inte där, inga inspelade meddelanden som uppmanade mig att ringa så fort jag hörde detta och berätta hur det gått, inget om hållna tummar och annat.

Det kanske blev lite långt och deprimerande, men det är svårt att beskriva en sådan känsla.

Förhoppningsis - Tack snälla för ditt svar. Som min mamma brukar säga man är alltid ett barn i sina föräldrars ögon.

Zua
Det var så lite så, men som sagt det går inte att med ord beskriva sorgen och saknaden. Känslan av att aldrig mer kunna bli glad och det enormt dåliga samvetet första gången man skrattar åt något igen.

Jag hade ändå "turen" att kunna ta ett ordentligt farväl och hade inget ouppklarat med dem.

Solen strålar, lunch ute i solen är så härligt. Kände att jag fick kämpa lite för att inte vilja ha ett glas vin till.
Köpte ny mobiltelefon och hittade en handväska jag ville ha i helgen. La ner projektet med de vita handväskor jag hittat, insåg det korkade i att köpa en dyr vit handväska då den blir smutsig fort och får gräsfläckar och annat. Så jag köpte en billigare variant istället. Ikväll blir det pilates för första gången, någon av er som provat det?

oj jag sitter och gråter nu efter ditt inlägg förhoppningsis.. Jag är ledsen för din skull och önskar dig allt gott inför framtiden. Dina föräldrar kanske inte finns med dig här, men de vakar garanterat över dig!

Izunia
Verkligen inte meningen att få någon att gråta! Förlåt!
Jo jag vet att de finns med mig och vakar över mig och såg när jag gifte mig och allt sådant, vilket faktiskt är en tröst. Jag är verkligen inte religiös men jag är helt övertygad om att de har full koll på mig trots att de är borta, spec mamma för hon var så otroligt nyfiken jämt.