Bekännelser

Ankan - inser att det jag skrev lät väldigt fjuttigt! Trist är det att behöva jobba sent eller när man fått eksem, inte när någon nära anhörig gått bort. Hur tar din man det hela? Hur funkar det att ta hand om allt det praktiska mitt i all sorgen?

Amelle, vilken stockholmsromantisk helg! Vad ingår i flirtinis? Och när du skriver "hinderbana" tänker jag såklart på fälttävlan och hästar. Rider du fortfarande? Jag har - jag skojar inte - aldrig sett en häst i Kina. Inte en enda! Har inte suttit på någon häst på två år, känns jättekonstigt. Tror inte att det gått så lång tid för mig, någonsin. Måste bli någon liten tur nu i sommar.
Och - please, "tjata" mer om dina kläder, vi är ju numera svältfödda på just bröllopsstories, här på tråden.

Izunia: Din tuffing, body pump! Det tar knäcken på mig även om jag är ogravid. Tror att du kommer att känna dig väl förberedd inför den idrottsprestation som ligger framför dig. För jag håller med Ankan, även om man har en lätt förlossning (min var nog det, med 11h "snälla" värkar) så är det absolut väldigt tröttande att behöva fokusera så länge. Eventuellt är det mindre jobbigt om man använder medicinsk smärtlindring, men det är helt klart en fördel om man är i god form, inte minst under tiden efteråt.

Ankan, så tråkigt med din svärfar. Att han gick bort så snabbt var kanske på ett sätt skönare än om det varit utdraget, men så svårt för er att inte hinna förbereda er. Hur mår din man?Hur var deras relation?

Lapinette, what, inget rosévin på uteservering i Vasastan? För det är väl nästan sommar nu, i Sverige? Skönt att du känner dig gladare nu. Svårt sånt, att veta vad saker beror på, men man orkar helt enkelt inte vara på topp jämt.

Gemma - ett glas är ingen fara och räknas inte in bland överflöd och sena nätter. Har redan planerat in en utflykt med maken på torsdag kväll. Vi får se om det blir att sitta på en uteservering, picnic eller en cykeltur men något somrigt ska vi hitta på.

Ja, det var definitivt en svacka i förra veckan och just det där att inte riktigt veta vad som är fel. Är det fysiskt, psykiskt och i sådana fall vad? Bara känna sig trött, tung och ledsen. Nåja, nu mår jag bättre och som du säger man kan inte vara på topp jämt. Ibland behövs det lite dalar för att man ska uppskatta det liv man har!

Flirtinis är vodka, ananasjuice och bubbel. Vansinnigt gott men fullständigt livsfarligt! Och yes, visst rider jag fortfarande, ska snart sticka iväg nu faktiskt.

Ankan ? beklagar sorgen efter svärfadern, låter verkligen jobbigt. Det tar på en med begravningar och sorgearbete och allt.

Lapinette - mysigt med en kvällsutflykt mitt i veckan! Åh vad jag hoppas att vädret håller i sig nu.

Izunia - vilken lyx för din man att bli mött på flygplatsen, det är nästan det bästa med att resa bort ju :)

Hello girls,

Tack för omtanken! Mannen tar det helt ok faktiskt, till sin egen förvåning. Låter konstigt men jag tror att han någonstans haft en beredskap att just detta skulle hända och att det skulle gå fort. Typiskt för en person som svärfar som ju aldrig var sjuk... Men det är som Gemma skriver - skönt att det gick fort. Å andra sidan tar det ett tag att smälta och reaktionen kan komma senare.
Värre är det för svärmor som är helt förvirrad nu, därav allt arbete för oss med att reda ut ekonomin, begravningen osv. En sak har det dock lärt mig - dels vikten av att arkivera och ha ordning på sina papper, dels försöka få en så bra pension som möjligt. Så om ni inte redan gör det - pensionspara tjejer! Och se till att era män gör det åt er när ni är barnlediga och tjänar mindre. Och tjänar ni bra nu - ordna en tiotaggarlösning eller liknande med er arbetsgivare, allt för att försöka få pensionspengarna att växa.

Izunia: Svanskotan kan smälla till under utdrivningsskedet när den liksom böjer sig bakåt för att underlätta för barnets huvud att passera. Kan låta högt men gör inte ont!

Lapinette: 40-års toi? Jamais!

Ankan - har pensionsparat sen jag var 20 och jobbade på bank. Vi skulle sälja minst en pensionsförsäkring var och jag sålde en till mig själv .

Ahhh oui, 40 ans presque... tror det är de där tankarna med barn, ålder och livet som passerade genom huvudet i ilfart i förra veckan.

hmm pensionsspara???

Jo jag ser det mer och mer som en idrottsprestation nu faktiskt! Jag har alltid känt att jag vill vara i god form för att jag tror det kan underlätta en del. Det tillsammans med smärtlindring och Dextrosol! haha!
Body pumpen kändes inte så tuff sist som jag trodde att den skulle då det bvar ett tag sen. Jag stötte inte i magen eller så men det är ju betydligt svårare att böja sig ner djupt med benen. och nu efteråt... aj aj vilken träningsvärk jag har!

Nu ska vi kolla vidare på vara Lamaze-dvd... flås flås!

Lapinette: Min kompis som fyller 40 om några dagar berättade för mig nyligen att hon väntar sitt första barn! Hon är helt chockad... Som du ser så har du gott om tid på dig. Kämpa på!

Flirtinis? Gan bei.

Lapinette: Mannens syster fyllde nyss 40 och fick en riktig depression så nu knaprar hon Prozac.

När det gäller besparingar vet vi ju inte hur eller var vi kommer bo så vi aktar oss för att binda våra pengar i någon typiskt "svensk" pott, det kan ju kosta dyrt om man vill smaka på friheten som ni säkert vet. Ändå har jag pensionssparat sedan jag började jobba, när jag var arton. Kändes helt meningslöst då men min pappa tvingade mig. Sen har jag ju fonderna, det måste väl också räknas. Mannen har ju sina (våra) offshoreplaceringar, plus aktier, plus lite annat sparande.
De svenska myndigheterna fortsätter att jaga oss pga att vi är utomlands. Denna gång är det försäkringskassan - som mannen aldrig varit anmäld till!! Sist fick vi ju skäll för att han inte varit anmäld, "men tänk om han blir sjuk då?" Ja, då får han ju inga pengar. Men han har haft två sjukdagar på 12 år så det har liksom aldrig varit aktuellt. Bara betalat en massa, massa skatt och aldrig tagit ett enda bidrag (inte ens bostadsbidrag), inga studiebidrag, inga barnbidrag till monstret. Föräldrapenning möjligtvis, senare, men det är också allt. Och nu skäller de för att vi inte skrivit ut oss, de tror väl att vi ska sno åt oss bidrag som vi inte är berättigade till. Otroligt patetiskt faktiskt. Vi har alltid, och kommer alltid, ha så lite att göra som möjligt med det svenska bidragsspindelnätet. Vi klarar oss själva, det mår man bäst av tror jag. Eller också ska man ha järnkoll på allt och utnyttja systemet till max och alltid bo i Sverige. Sådär som de flesta tycks göra. Fast det passar inte oss.

Igår var en mysig dag. Lillan sov till åtta, sen kom ayin och jag gick och fick en sköööön massage + storhandlade. Därefter lunch i soffan, sedan gick jag iväg och fikade med en väninna. Monstret är nu helt portabel, härligt att slippa barnvagnen. Hon "åkte" i babybjörnen, sedan lekte hon i mitt knä med sina leksaker på kaféet, sedan sov hon utsträckt i min famn, sedan åt hon, sedan lekte hon lite till, sedan gick vi en promenad hem medan hon sov.
Mannen kom inte förrän halv elva så jag åt själv den grekiska salladen (som också blev frukost till mig idag, funkade faktiskt utmärkt med sallad till frukost!).

Om någon timme ska vi bege oss ut i den milda blåsten för att träffa en stor samling mammor med bebisar på PAUL. Om det inte börjar regna tills dess köper vi med oss av deras utsökta sallader och har picnic i parken, annars får det bli lunch på plats.

Kram, G