Bekännelser

Ankan, men gud så äckligt! Måste erkänna att jag igår stoppade monstrets plyschorm i tvättmaskinen, efter att en väninnas pojke sugit på den. Han har precis kommit tillbaka från tre veckor på Bali som sagt och hon hör definitivt till kategorin "langa över bebisen till vem som helst". Hon är helt enkelt stencool men jag är... inte det. Tycker inte att bebisar ska dela dreggel med varann, i synnerhet inte i ett land med läskiga epidemier. Men jag skulle antagligen vara lika jobbig i Sverige. Shit alltså när hon börjar stoppa ALLT i munnen, vad göra? Ankan, hilfe!

Ankan: Jag förstår honom. Slips ser ut och känns som en strypsnara. Fast just nu är min man jättefin i sin egen, blekblå med små Mulberry-träd på (och hans chef är lika snygg i diagonalranding Marc Jacobs-slips som JAG gav till mannen i julklapp, och som han sedan hade mage att låna ut! Pah!). Han råkar då älska slips + alla andra obekväma plagg. Nåja, det är ju hans problem - själv slufsar jag alltså för jämnan runt i plyschoverall och gympaskor.

ankan - usch säger jag med! Jag hade tagit tag i hennes hand och frågat vad hon håller på med! öhh..

Gemma.. du gjorde rätt i att tvätta den. Det hade jag också gjort!

Sen jag är också lite pedant och tycker inte om smutsiga barn i allmänhet och framförallt inte snoriga sådana. Jag förstår inte på föräldrar som låter sina ungar springa omkring helt kladdiga runt munnen och med snor som hänger och låter ungen slicka i sig.,...urk!

Jag var en sån mamma som HELA tiden gick och torkade näsor och munnar, kollade i öronen, rättade till kläder, pillade, osv, osv. När jag tittar på gamla videofilmer från när barnen var små så ser man hur jag ständigt håller på! När jag då frågar barnen "men herregud, höll jag verkligen på så jämt?" så tittar de bara på mig och svara lakoniskt: "ja - precis hela tiden!". Undrar om jag har traumatiserat dem (om nu uttrycket finns på svenska)? Fast de verkar må hyffsat i varje fall!

Ja du Gemma, hur göra när lillan börjar stoppa allt i munnen? Du får helt enkelt ge henne saker som hon får stoppa i munnen. Samtidigt måste man tro på att naturen är så fiffig så att den räknat med att det finns baciller överallt och att små barn är gjorda för att hantera det. Men jag förstår dig - Kina är inte Sverige! Men i och för sig så tycker jag att det är värre när barnen är äldre ändå, typ från 4-5 år, när de börjar röra sig ensamna och man inte kan kontrollera varje liten rörelse längre. Fast då bor ni inte kvar i Kina!

Ankan: Alltså... vi snackar ett land där folk går och spottar stora loskor överallt, där de har zero handhygien, där råttor och kackerlackor trängs med sopor och råa, döda kycklingar hänger på tork bland tvätten, där 40% av befolkningen är bärare av TBC och 10% av Hepatit B, där nya dödliga epidemier avlöser varann, där det finns rabies och dingue feber och väldigt mycket annat... och där kanske hälften av alla jag känner (inklusive väninnan jag ska luncha med idag - fast nu mår hon tillfälligt bättre) drabbats av åtminstone en bakterie som inte låter sig analyseras (just när det gäller analyser är kina undermåligt, då får man åka till Hongkong eller ännu hellre Europa) som ger diffusa symptom som diarreer och kräkningar under flera månader... Jag har aldrig varit hypokondriker och är fortfarande inte det, men nog vill man vara försiktig. I Sverige tapetseras tidningarna med larmrapporter vilket gör många medborgare till nervvrak; här är tvärtom informationen väldigt bristfällig för regeringens prioritet är alltid, alltid att se till att behålla lugnet. Hörde att en "vanlig dag" är luften i Shanghai som en dag i Paris då gränsvärdena överskrids och eleverna måste stanna hemma från skolan. Läskigt!

Det lustiga är att det inte händer MER grejer här, men det är kanske just för att vi tvättar händerna precis hela tiden och stannar hemma när vi är förkylda osv. Ja, typ när vi tagit i pengar. Min väninnas flicka fick f.ö. strep B infektion i vintras... när hon var i Sverige. Samma lilla flicka fick en jobbig förkylning i somras när de var i Sverige. Det är enda gångerna hennes dotter varit sjuk.

Men alltså guhuhud vad jag är deppig av mig nuförtiden. Är faktiskt ganska GLAD, trots att min förkylning blossade upp i natt igen + att lillan vaknade och insisterade på att äta två gånger. Men sånt bekymrar mig inte nu när vi har en fin rutin i grunden, det var nog bara en växtspurt. Hon är nu 4 månader och 1 vecka och börjar växa ur sina stl 68-kläder!! Speciellt benen är alltid för korta.

Det är inte så varmt idag, skönt. Mannen kommer hem och äter middag med oss ikväll, också skönt.

Gemma: När jag var liten bodde vi under 6 år i Afrika - vi talar alltså 60-tal. Mamma hade exakt samma problem som du - hur göra för att hålla 3 barn så friska som möjligt? Vi överlevde men åkte på en del sjukdomar, bl.a. dysenteri. Men då var vi som sagt lite äldre - som bebisar klarade vi oss fint och det kommer Lillan med en sådan hök till mamma att göra också.

Förresten Gemma - är inte ni på väg till Sverige snart? Då får ni tanka frisk luft i varje fall!

I Stockholm har vi haft flera underbara dagar på raken med sol och stigande värme. Som trädgårdsmänniska går jag givetvis och oroar mig för att det är så torrt överallt och att grundvattnet sjunker. Samtidigt kan man inte annat än njuta, allt är så underbart vackert! Balkongen (13 m2) hemma i Råsunda prunkar. Den är fullproppad med växter som överlever ute året runt; pion, klematis, rosor, stamsyrén, rhododendron, cypress, lagerhägg... Och i år har jag planterat en drös med dahlior för sensommar fägring. Tänkte även skaffa röda hängpelagonier i fina korgar att hänga på räcket.

Jag vet, jag är ett hopplöst fall, satsar hellre på grönsaker än fina kläder!

Och som ni ser är jag uppe med tuppen (igen), kan bara inte ligga kvar i sängen när solen redan lyser genom trädkronorna och fåglarna kvittrar som tokar. Jag bara måste få uppleva morgonen, suga i mig allt det vackra. Vår hörnlägenhet ligger fint med massor av träd, gräsmattor och planteringar på ena sidan, och en park på den andra.

I kväll, när vi ska äta släktmiddag hos svärmor, kommer jag givetvis att vara hel död...

Jag kan gå igång lite på detta med skatter och hur vi har det i Sverige. Vi är världsbäst! - Vi har högst skattetryck på privatpersoner i hela världen. Borde vi inte då vara världsbäst nästan på allting annat som har med statligt finansierad service? Borde vi inte åtminstone vara bäst i världen på någon del i den statliga finansierade servicen?

Sjukvården är patetisk i Sverige jämfört med många länder i Europa. Det är inte fel på de som arbetar I vården - duktiga människor med för lite resurser överlag. Sjukvården är gratis i många andra europeiska länder, funkar snabbare och vem vet - kanske bättre?

Tandläkare är gratis i vissa andra länder och i vart fall billigare i de flesta andra länder i Europa.

Vi har uteliggare, vi har psykiskt sjuka som lider av att inte bli omhändertagna av vården och ännu fler anhöriga till psykiskt sjuka som försöker själva att vårda - till ett väldigt högt pris.

Vi har en inhuman åldringsvård med konstant underbemanning och mer av karaktären "förvaring". Jag trodde tills för några år sedan att vi var så himla bra där. Pyttsan! I Grekland får man vårdbidrag på 6.000 kronor per månad om man tar hand om sin nära andhörig för vård i hemmet. Man får hjälp med lön till en hemvårdare för avlastning när man jobbar, helger ibland etc. Jag säger inte att det är en bättre lösning (men det kanske det är) men Grekland har inte det högsta skattetrycket i världen.

Jag skulle kunna fortsätta en bra stund om skolan, vägar, infrastruktur mm - men det får bli i ett annat forum.

Avslutningsvis - mycket är bra i Sverige men det finns verkligen utrymme för förbättning och vi borde ställa krav på våra politiker på bättre leverans mot vår betalning (de skatter vi har betalt).