Bekännelser

Lapinette igen: Om systern - hon befann sig alltså på "andra sidan", utan fast jobb och utan barn (efter flera missfall har de försökt adoptera - i fem år).

Min bror är delägare i en stor arkitektfirma, han har ett superhus och en fru med eget företag, tre söta barn, båt och spelar i ett band på helgerna.
Han fick också en livskris när han fyllde 40!

Är det ingen som kommer undan?

Anka - Jag beklagar förlusten!

Gemma - Låter som en härlig " getaway ". Vi tar inte heller några bidrag och har aldrig gjort.

Lapinette - Skönt att allt känns bättre nu! Som sagt man kan inte alltid vara på top. De vore väl konstigt, om allt vore toppen hela tiden.

Själv hade jag en fullspäckad helg. Måste faktiskt villigt erkänna att jag var ganska slut igår. I stort sett nästan varje helg i juni är vi fullbokade, så den här veckan och kommande helg har vi tackat nej till en del trevligheter. Och ska göra de vi tycker är allra lyxigast, att bara hänga med varandra. Jag vet inte om jag har berättat.. Vi ska iväg på en " road trip" under juli månad. Vi kommer att åka från San Francisco via L.A och avsluta med Las Vegas. Vi kommer att köra på Highway 1. Har ni några tips på några vingårdar som måste besökas?

Ankan - Blev lite fel där. Jag beklagar sorgen!

Inte varit här på ett par dagar

Ankan
Beklagar sorgen, hur mår ni?
Såg att din man tar det bättre än han trodde att han skulle göra, mitt tips är att ni pratar massor och ofta om det som hände och hur det kändes. Det gjorde inte jag utan bet ihop och grävde ner mig i arbetet med att leta papper arrangera begravning mm vilket innebär att det fortfarande kommer och "biter mig i baken" ibland och jag inte bearbetat det ordentligt.

FÖrstår vad du menar med att det är viktigt med ett bra pärmsystem, det sista man vill göra är att leta efter allt och inte hitta hälften. Deklarationen blir hemsk då. Har din man några syskon så de kan hjälpas åt?

Gemma
Vilken överraskningstrip din man fixade! Ska kika på bilderna någon dag när jag har mer tid.

Lapinette
Ah body pump, önskar att jag var lika energisk som du. Hoppas du mår bättre nu.

Zua
Kul, den resan har jag velat göra länge.

Izunia
Nedräkningen har verkligen börjat nu, körde du body bump gravid? HUr gick det bortsett från magen?

mannen fyllde ju 40 nu i april och han har nog inte fått nån kris - än! Nä, men jag tror inte han kommer att få en heller. Han får nöja sig med att se yngre ut än sin ålder, ha ett bra liv med baby på väg och en mkt yngre fru! haha! Ingen anledning till kris här!

Förhoppningsis, det gick helt ok med BP. Magen var inte alls i vägen. Lite jobbigt att resa sig från liggandes på rygg för att säta sig och pausa. Kom på att det var lättare att bara ligga kvar med stången under brösten!
Ska se om jag orkar träna imorgon igen.

igår blev en myskväll men alkofritt mousserande och mörk choklad..!

Izunia, härligt med ditt och mannens livsnjuteri. Och jag tänker INTE säga som "alla andra", att ni ska bla bla passa på och njuta nu för bla bla sen blir det bla bla minsann ingen tid till det. BULLSHIT! Att ha barn är att behöva välja bort några gamla njutningar till förmån för nya, större! Helt enkelt. Ni kommer att bli fab föräldrar.

Förhoppningsvis: Ja, du har rätt - man ska inte underskatta sorgearbetets betydelse. Att inte känna sorg kan ju handla om förträngning. Maken har därför själv bokat in sig för ett stödsamtal, bara för att bena ut det hela. Annars har han en bror men han bor utomlands så det blir vi som får sköta det hela.

Gemma: Svenska myndigheter kan vara lite nitiska men jag föredrar trots allt det och hoppas att det innebär att de har koll på läget! Beträffande våra höga skatter och alla möjliga och omöjliga bidrag som finns så känner jag mig lite tudelad. Jag ser ju vilken enorm standardskillnad det är på t.ex.verksamhet för funktionshindrade här jämfört med resten av världen och vår höga kvalité beror förstås på att det finns medel att tillgå (som kommer från skatterna). Att vi har en sjukvård som nästan alla har råd med tycker jag är bättre än ett system med bara privata försäkringar, och det är ingen slump att vi bor i ett så pass rent land. Samtidigt blir jag förbannad när jag märker hur folk fuskar och missbrukar systemet eller rentav passiviseras. Så en blandning av eget ansvar och offentlig "trygghet" borde vara bäst.

Igår firade vi makens födelsedag! Han fick nya kläder (byxor, skor, skjorta) och allt passade perfekt trots att inget hade provats. Hade satsat på klassiskt men samtidigt lite trendigt och han blev verkligen ursnygg. Så snygg får han inte vara på jobbet bara - skulle aldrig få ha honom i fred då! Sedan gick vi ut och åt och avslutade kvällen med Indiana Jones. Fast jag var rätt så trött - hade bara sovit 3 timmar natten innan eftersom jag satt och jobbade vid datorn enda fram tills fåglarna började morgonkvittra. Inte bra - måste tänka på rynkorna!

Hallå Ankan, jag håller helt och hållet med dig när det gäller svenska lagar och förordningar - mycket är bra, likaså vad skatterna används till. Däremot blir det riktigt löjligt när enskilda utövare är så inskränkta att de läxar upp vuxna människor som självsvåldigt nog inte anmält sig till försäkringskassan + ansökt om barnbidrag åt dottern, än mindre har koll på hur reglerna fungerar. Ja, som om man vore ett oansvarigt barn bara för att man har mage att vilja klara sig själv! Och när man tillråga på allt bor borta i Kina, ja då MÅSTE det bara vara något skumt på gång, så då sitter de där, de välmenande men inskränkta tanterna och farbröderna, och försöker rota fram eventuella skumraskaffärer (läs: att man bor här och likväl utnyttjar systemet). Jag har alltså per telefon och brevledes blivit uppläxad för att vi INTE utnyttjar systemet (på det legitima viset), och sen blir man det en gång till för att man med all sannolikhet gör det i alla fall (genom buffel och båg).
Om man köper hela bidragskittet, då är Sverige ett paradis. Vill man däremot bli lämnad i fred, så är det ett dåligt alternativ.

Sitter i min härliga, grisskära glamourrock och njuter av min ensamhet. Monstret sover i sin skrubb efter bad i stora badkaret med mig (supergosigt) och jag väntar på att det ska plinga på dörren med anledning av min middagsleverans (vietnamese beef spring rolls, garden salad, grilled salmon, miso yoghurt dressing och en Raspberry Rage smoothie). Mannen är som sagt på chefsmiddag, AKA tjockisklubben.
Eftersom det var skyfall och olidligt kvavt idag, fick det bli en lugn dag. Började med att jobba 1,5 timme medan ayin lekte med monstret, gick sedan till gymmet och körde lite kondition och styrka. Lunchen åt jag hemma, sen gick jag en sväng till köpcentret, mest för att stimulera dottern. Hon log som en liten galning mot allt och alla, fick verkligen fäkta bort tanterna som ideligen försökte ta på henne. Vet inte om ni läst det, men det florerar en ny läskig epidemi här som heter "hand foot and mouth disease", som BARA dödar bebisar och barn under 6 år. Handhygien är med andra ord viktigare än någonsin. Och ändå envisas vissa idioter med att klämma på knubbiga bebisben med sina skitiga tassar. Har blivit blixtsnabb på att göra en undanmanöver, men det är sååå svårt. Typ vid övergångsställen passar de på, och det följer alltid samma mönster. De ler, så långt allt väl. Monstret ler tillbaka, så drar de sig närmare och närmare, smygande, decimeter för decimeter och så: Vrooom! Fram med handen. Hittills har faktiskt inte en enda lyckats vidröra henne; jag blir urförbannad och ropar: Bie peng ta! (Rör henne inte!) Sen får de en avhyvling, det är SÅ ohyfsat att ta på andras barn, och då blir de alltid skamsna och ber om ursäkt. Men alltså vad ska jag GÖRA? Känns gruvligt tråkigt att sända ut såna bitch-signaler till min lilla solstråle. Det är oundvikligt att hon kommer bli misstänksam mot folk som i grunden är snälla och älskar barn. Men liksom detta är KINA som är fullt med sjukdomar som inte funnits i Europa i typ hundra år, eller ens någonsin, och jag vore en oansvarig mamma om jag lät kreti och pleti tafsa på henne. Eller, ska jag undvika områden med mycket folk? Det är antagligen det bästa.
Mina väninnor har olika strategier. Många bryr sig inte alls utan klämmer glatt på sina små efter att ha tagit i pengar och allt möjligt annat. Ställer väskan på marken och lägger den sedan i barnvagnen, där bebisen ska ligga. Langar över bebisen till personalen när de ska prova kläder, eller göra nåt annat.
Andra är nitiska och lever i höga torn med ayis som måste ha speciella kläder på sig när de anländer, plus att deras bebisar inte får leka med andra barn. Den första kategorin har absolut de frimodigaste, gladaste bebisarna, men hur länge..?
Sånt här gör att vi tänker flytta härifrån, faktiskt.

Ankan igen: Helt otroligt skickligt att lyckas köpa kläder som sitter bra på maken, utan att han provat! Gillar han när du väljer kläder åt honom? Min man är fullt förmögen att göra det själv, men vill ändå att jag ska packa hans väska med allt utom skor (i skogarderoben är han envåldshärskare).
Och tre timmar, hu, förstår inte hur du kan fungera. Själv blir jag helknäpp om jag får mindre än sju timmar, och riktigt funktionsduglig blir jag bara efter åtta.

Ankan igen: Syftade alltså på sömn, när jag skrev om tre timmar.

Gemma: egentligen behöver också jag mer sömn och jag lägger mig alltid tidigt men jag sover väldigt lätt, vaknar för det minsta och har svårt att somna om. Har bestämt mig för att inte få panik över hur trött jag kommer att vara utan tänker istället på hur gott jag kommer att sova nästa natt. Det händer allt som oftast att jag, istället för att ligga kvar och snurra runt i sängen, kliver upp vid 2-3 tiden för att läsa, jobba eller lösa korsord ett par timmar. Brukar sedan gå och lägga mig igen och sova 2 timmar till. Jag vet att jag helt enkelt har svårt att slappna av när jag har mycket omkring mig men jag är desto bättre på att göra ingenting när jag är ledig. Fast helst av allt skulle jag vilja sova 8 timmar på raken utan att vakna en enda gång!

Beträffande kläder till mannen så älskar jag att shoppa åt honom och han låter sig villigt kläs på. Han tycker alltid om det jag väljer ut men så är han också tacksam att leka Barbi (eller snarare Ken) med eftersom han bär upp allt så snyggt (lång, långa ben, bra proportioner helt enkelt). Det finns dock ett antal plagg han vägrar att sätta på sig och till dem hör slips! Han äger inte en enda.

Ja, inte lätt att veta hur man ska förhålla sig till att folk vill klämma på ens barn. En gång när sonen var liten så upptäckte jag att tanten som satt bredvid oss på pendeltåget (jag hade sonen i knät) stoppat in hela sin knoge i hans mun och han dregglade och sög så glatt på den! Urk...