Telis - kul att du gillar min mage!
Frågan är hur länge till den kommer att vara söt; snarare lär väl gigantisk vara ett passande ord!
Nä, det här med huvudvärken är definitivt inget bra tecken. Jag har testat att det inte är vätskebrist i alla fall, för det hjälpte inte när jag drack som en tok. Och jag tror inte att det är inbillning heller (vilket det lätt kan vara när man fått veta att det är ett typiskt symptom), för den finns där verkligen jämt.
Men jag får väl se vad läkaren säger idag. Än så länge har jag i alla fall inte upptäckt något protein i urinen, så havandeskapsförgiftning har det inte utvecklats till. Ska bli intressant att träffa läkaren idag, för jag har en lång lista med frågor.
Angående sjukskrivning så var jag först helskeptisk, men nu känner jag att jag verkligen vill göra allt som står i min makt för att de små i min mage ska få en så bra start som möjligt i livet, och stanna där inne så länge det bara går. Tvillingar är ju ofta mindre redan från början, så att de ska bli ännu mindre bara för att de plockas ut (för) tidigt eller att de lider av sämre näringstillförsel pga det höga blodtrycket känns inte alls lockande. Därför är jag beredd att göra vad som helst för att det ska bli bättre. Det stora problemet är väl snarast att det inte finns några särskilda åtgärder att sätta in, annat än det diffusa "ta det lugnt". Tacka vet jag när det t ex är ett maraton man ska ge sig på; då gör man upp en plan, följer den och så löser sig allting, men just med högt blodtryck finns ju inte den möjligheten.
(Gnällfia har talat.
)