Pappa
Är det någon som ska gör den engelska/anglosaxiska stilen och låter sin pappa lämna över dig vid altaret?
Det ska jag, tycker det är en fin grej.
Är det någon som ska gör den engelska/anglosaxiska stilen och låter sin pappa lämna över dig vid altaret?
Det ska jag, tycker det är en fin grej.
oj då, kanske inte va så aktuellt med pappan längre på denna tråd
Håller också med!!!
På den här punkten är jag inte helt enig med dig.. men inte helt oenig heller.
Jag tror att det är ganska subtila signaler som styr uppmuntran till både barn och vuxna. Vi märker vad omgivningen uppskattar, och det styr oss. Det har ju t ex gjorts en hel del undersökningar om hur dagispersonal samspelar med barnen på dagis. Jag tror att dagispersonal generellt sett är en grupp som är medvetna om genusfrågor - och trots det så visar det sig att även de gör skillnad på tjejer och killar....
Bride in England skrev 2008-04-07 16:19:27 följande:
Jag tänker inte dra allt igen, men om du har tid/ork att läsa lite i början av tråden så står det ganska mycket där om brudöverlämningens ursprung och hur olika vi ser på dess innebörd idag.
Jag ar val till viss del enig med dig dar ocksa - att visst finns det nog dagispersonal osv som generaliserar och hanvisar pojkarna till bilbanan istallet for dockvran. Men jag tror inte att det har sa stor inverkan som du tror. Och nagonstans ifran maste ju skillnaden mellan pojkar och flickors intressen ha kommit ifran -forslagsvis fran de sjalva?! Eller satt det en kommittee och bestamde vilka intressen pojkar och flickor bor ha?
Närå, jag varken är eller känner mig som ett offer
Det som jag tycker är intressant i mitt eget fall är att det är andra kvinnor som reagerar starkast när jag bryter mot normen. Min amatörpsykologiska förklaring till det handlar om att det är provocerande att jag inte vill ha barn, och inte heller tänker skaffa några. Jag tror att det uppfattas som ett ifrågasättande av andras val - vilket det inte är. Jag vill bara få rätten att göra mitt eget val i barnfrågan.
Kanske handlar det också om att det finns kvinnor som egentligen inte är så förtjusta i barn, men aldrig har funderat över att man faktiskt kan välja bort föräldraskapet. En kvinna som egentligen inte ville ha barn, men som blev föräldrer för att det bara "skulle vara så" - för henne är det antagligen väldigt provocerande med frivillig barnlöshet.
Kan också tillägga att jag verkligen gläder mig med vänner som vill ha barn och dessutom lyckas få barn. På samma sätt sörjer jag med de vänner som längtar efter barn men av olika orsaker inte kan bli föräldrar. Alla måste få välja sin väg.
Sociala normer och omgivningens förväntningar är starka krafter som man inte alltid är medveten om till fullo. Jag tror att det är klokt att inte underskatta deras betydelse för de egna valen.
Det är väl precis det som är kärnan. Varifrån kommer skillnaderna? Därom tvistar de lärde, så vi lär inte bli överens och lösa världsproblemen i den här tråden.
Det jag känner mig ganska säker på är att de största skillnaderna mellan små pojkars/flickors intressen kommer utifrån, dvs att det styrs av hur vi vuxna bemöter dem.
Bride in England skrev 2008-04-07 16:55:01 följande:
Ja da tycker vi olika i den fragan och som sagt kommer vi val kanske inte langre an de som redan tvistar om detta. Men jag har en kansla av att om jag borjade kopa bilar till min dotter fran det att hon var liten sa skulle hon anda ganska snart bli intresserad av dockor och mer "flickiga" grejor nar hon vaxte upp - trots att jag forsokt "lara henne" att leka med bilar. Men du kan ju alltid testa om du far barn och se om du kan paverka barnets intressen. Feminister bor val dock se upp sa att de inte gar for langt - att rycka ifran barbiedockan for att man tror att flickan blivit hjarntvattat pa dagis eller sa istallet for att acceptera att en flicka gillar att leka med dockor och ta hand om dem - det ligger val mycket i de kvinnliga konshormonerna dar kan jag vaga mig pa att påstå!
Åh, oroa dig inte - jag kommer inte att producera några egna barn att testa mina teorier på
Jag har dock rätt många vänner/släktingar som har barn. Jag testar lite på dem ibland. Roligast är det med mina vänner där ena parten är transsexuell. De barnen lever alltså idag med två pappor.
En av deras döttrar hade varit ledsen en dag för att hon inte hade någon mamma. När en av papporna frågade varför hon var ledsen över det så förklarade hon att "barn som har mammor behöver aldrig städa sina rum, för det gör mammorna åt dem". Jojo....
Bride in England skrev 2008-04-07 17:10:46 följande: