Pappa

*höjer mitsarna*

*hämtar lite kall öl....bjuder runt....*

Jag kan bara tala för mig själv. Jag tror absolut att det finns egenskaper/intressen som fler kvinnor (resp. fler män) har. Jag tycker däremot inte att man kan säga att t ex en viss egenskap är kvinnlig bara för att det är fler kvinnor som har den. Det innebär ju implicit att en kvinna som saknar den egenskapen är okvinnlig, och sådana uttalanden är jag inte beredd att stå för.

Frågan är också varför en viss egenskap/intresse finns i större utsträckning hos det ena könet. Är det genetiskt, eller är det något som man fostras in i av sin omgivning?

Att män generellt sett är fysiskt starkare än kvinnor, och därför i högre utsträckning jobbar på flyttfirmor - det tycker jag är ett bra exempel på ett yrke där de fysiska skillnaderna mellan könen är uppenbara och spelar roll.

Däremot har jag ytterst svårt att tro att det är genetiskt betingat att det finns fler män som är kockar, arkitekter och läkare (för att bara nämna tre exempel).

Bride in England skrev 2008-04-07 11:37:30 följande:

Okej, om jag vänder på det och frågar såhär då: Är det enbart miljön som avgör vilka intressen vi får? Isåfall kan man ju undra varför många typiskt könsdominerande intressen fortfarande är det, när vår miljöutveckling i övrigt gått framåt...Jag tror inte på att det är för att man förväntas göra något som man gör det som man eller kvinna, förklara då varför man fortsätter med det yrket om man inte gillar det? Och med den nyfikenhet vi människor har och idag även möjlighet, hur kommer det sig att så få kvinnor söker sig till mandominerande yrken och vice versa?

Ni pratar om jämställdhet mellan kön och att yrken och aktiviteter ska vara "neutrala", men hur ska de kunna vara det om ingen bryter trenden och jämnar ut könsfördelningen? Och orden "manligt" och "kvinnligt" används i vardagsspråket i många avseenden, ska ni ta bort orden ur ordlistan? Eller varför får de inte användas inom yrken? Är det fel av mig att gilla att vara kvinnlig och att tycka att dras till någon som är manlig?

Om det är fel att gilla att vara kvinnlig? Hmm... om du frågar mig så blir nog svaret att det beror på vad du menar med kvinnlig. Ett exempel: Jag är själv väldigt ointresserad av allt som har att göra med barn. Jag är inte så förtjust i att vara barnvakt, och jag och maken planerar inte heller några barn. Gör det mig okvinnlig?

För mig är kvinnlighet att jag är trygg i min könsidentitet. Jag känner den tryggheten även om jag hatar att laga mat, inte tycker om barn samt älskar att hålla på med bokföring. Min kvinnlighet är inte knuten till egenskaper och intressen som många andra kvinnor har. Det är snarare en känsla och en grundtrygghet. Flummigt, javisst, men just nu kan jag nog inte beskriva det bättre än så.

Jag tror att både arv och miljö spelar in när det gäller vilka intressen vi har. Ibland är det stor del arv, ibland stor del miljö. Jag tror också att förväntningar fortfarande har stor del i t ex yrkesvalen. Vi styrs av omgivningens förväntningar mer än vad vi vill erkänna för oss själva.

Allt detta betyder inte att jag tycker att kvinnor har det uselt i Sverige. Vi har det mycket bättre än kvinnor på många andra ställen runtom i världen. Men det betyder inte att allt är bra. Jag vill hellre se steg framåt än bakåt när det gäller könsroller, och för mig är t ex brudöverlämning ett steg bakåt.

Ja det gor vi sakert - delvis. Men allt beror inte pa omgivningens forvantningar. Jag lekte bade med bilar och dockor nar jag var liten, men bilarna lekte jag bara med eftersom alla andra barn hos dagmamman var pojkar. Jag var inte alls sarskilt fortjust i att brumma omkring med bilarna utan tog hellre hand om mina dockor. Jag forvantades alltsa av killkompisarna att leka med bilar men valde anda dockorna. Sa hur skulle du tolka det? Som att det var en slump att den enda flickan lekte med dockor och killarna var overfortjusta i bilarna?

Duchess - ni får säga emot mig, men jag anser helt enkelt inte att hushållsarbete är kvinnligt, hur skulle annars ungkarlar klara sig? Där ser jag en skillnad, många killar klarar att laga mat, städa m.m. när de bor ensamma, men har jag nånsin stött på en tjej som bytt däcken, rensat avloppet, bytt olja till bilen m.m. själv? Nej, singeltjejer lämnar in sånt/ber killkompis fixa. INTE ALLA men iaf de jag känner.

Bride in england - ditt exempel är ju lysande, det visar ju på det jag försöker säga - arv spelar STOR roll. Det är inte så enkelt som ni andra vill få det till att omgivningen spelar in, förklara då hur man i experiment med isolerade människor ändå funnit gemensamma drag med folk som lever tillsammans i samhällen?

Och bokföring är inte nåt speciellt manligt, det är nåt som alla med eget företag måste göra, både kvinnor som män... Lika mkt som att vi alla måste städa, diska, laga mat, tvätta....

*räcker upp handen*

Jag var 35 när jag träffade min make, och har bott ensam största delen av mitt vuxna liv innan dess. Jag har bytt däck och olja på bilen, rensat avlopp och alla sådana saker. Det gör även många av mina tjejkompisar. Mina föräldrar har alltid stöttat mig och brorsan på så vis att vi inte ska vara handfallna utan en partner. All heder till dem för det!

Jag känner mig inte det minsta okvinnlig för att jag kan byta däck om jag får punktering!

Jag skulle tolka det som att de flesta pojkar uppmuntrats att leka med bilar, och att tjejer inte får samma uppmuntran. Sen tror jag absolut att det finns tjejer som gillar bilar och killar som inte gör det, men om vi ska föra principiella samtal så blir det ju tyvärr svepande generaliseringar.

Bride in England skrev 2008-04-07 14:38:45 följande:

men...poangen var ju att jag fick VALDIGT mycket uppmuntran men anda lekte jag inte med bilar?