Pappa
Är det någon som ska gör den engelska/anglosaxiska stilen och låter sin pappa lämna över dig vid altaret?
Det ska jag, tycker det är en fin grej.
Är det någon som ska gör den engelska/anglosaxiska stilen och låter sin pappa lämna över dig vid altaret?
Det ska jag, tycker det är en fin grej.
*Applåd till Nusse* Du skriver så himla bra!
Varför envisas folk med att kalla detta en "anglosaxisk" tradition? I till exempel Danmark är det också "normalt" att bruden går in med sin far. Danmark, ett av våra grannländer. Jag undrar om de vet vilket kvinnoförtryck som lurar under ytan där?
Jag tror också att det är lugnast att bara inse att alla inte resonerar likadant. Det som gör mig mest arg är åsikten att vi som väljer att gå inte med pappa har överdoserat på amerikanska filmer och dessutom inte har någon aaaning om vad brudöverlämnande innebar förr i tiden. Det tycker jag är en respektlös åsikt.
Sedan blir det ofta motsägelser: en tradition ska få byta innehåll, en annan inte. Det är helt ok med morgongåva och brudkrona, för där har betydelsen förskjutits. Att gå in med sin pappa ska fortfarande klassas som brudöverlämning och är helt förkastligt.
Kommentaren om "varför trassla med urgamla seder och sedan blanda in modernt" förstår jag inte heller. Om det är modernt att gå in med sin pappa borde det ju innebära att den nya seden inte bär med sig den urgamla betydelsen som vi ju faktiskt alla är emot? Eller för att dra argumentet till sin spets åt motsatt håll: varför hålla på med en urgammal tradition som att gifta sig och sedan moderna till det med andra sånger än religiösa psalmer i kyrkan etc.? Det argumentet håller absolut inte.
Jag ska gå in tillsammans med min pappa. Jag gifter mig med en engelskman som absolut vill stå där framme och vänta på mig. Vi gifter oss dessutom i iskyrkan så jag måste ha någon med mig som ser till att jag inte halkar!
Kan vi inte bara lägga ner hypotesen att diskussionen skulle handla kvinnoförtryck? Vi har både tänkt och kommit längre än så.
Och vad spelar det för roll överhuvudtaget om ett inslag man vill ha på bröllopet- favors, såpbubblor, kasta buketten/strumpebandet, hoppa över kvasten, trampa på ett glas, gå fram med sin pappa, inte är svenska? Har vi helt plötsligt gått och blivit läskiga patrioter eller vad är det frågan om? Fram med folkdräkterna då! :)
Och nej man gifte inte sig av kärlek förr i världen i sverige heller. Hur romantisk och "svenskt" det än kan låta.
Det var även här en ekonomisk uppgörelse socknar emellan.
Jag blir så fascinerad av hur detta kan skapa såna känslor hos folk det egentligen inte angår alls. Varför inte hacka på att jag inte gifter mig i kyrkan också?
Leave me be! Jag kritiserar ingens planer.
Och ivory är väl ändå en form av vitt! :)
Jo, jag förstår resonemanget, men argumentet håller inte. Det var det jag försökte förklara med mina exempel. Man kan inte sätta en stämpel på en tradition som både ny och gammal och bara plocka fram de dåliga sidorna av båda dessa egenskaper (gammal dålig = kvinnoförtryck och modern dålig = passar inte in i den gamla traditionen bröllop). Det verkar som ett jätteavigt sätt att se på saken. Men det kanske är det som är poängen! Ett bra argument är det dock inte.
Pumpkin - 5 juli 2008 skrev 2008-02-08 11:14:34 följande:
Fast det dåliga är ju inte gammalt, det är ju fortfarande aktuellt, det är ju det som folk opponerar sig emot
En undran till er som är emot brudöverlämning på grund av kulturella aspekter...
är ni lika emot det när det sker i usa eller av en amerikan? Jag är amerikan, är uppvuxen i USA, är amerikansk medborgare och pappa bor i USA. Den större delen av min släkt som närvarar på bröllopet kommer att vara amerikaner. Och jag vill jätte gärna att min pappa leder mig fram till altaret. Ja, jag vet att det kommer från ett kvinnoförtryckande ursprung, ja jag vet att det ät dubbelmoraliskt att ändå vilja göra det samtidigt som jag givetvis inte håller med om det det står för. Men jag fastnar hela tiden i det traditionella i det. Det ni skriver är att brudöverlämning har varit något svenskarna sett på film har varit min verkligen när jag växte upp. Jag älskar tanken på att ha min pappa inblandad i vigseln, och mamma också för den delen. Kan absolut tänka mig att bli "ledd" av dem bägge två.
Har egentligen ingen formulerad fråga... är mest nyfiken på era åsikter.
Kan inte alla bara få göra som de vill?
jennie
exakt min mening också. varför hålla på och lägga sig i andra planeringar? de är ju inte ens inbjudna till bröllopet...