Pappa

Vill bara flika in en liten tanke i diskussionen......har inte följt tråden exakt så jag hoppas att ingen tar illa upp!! :)

Om du har en pappa som är frisk o kry o kan gå utan rollator och vill att han ska följa dig fram i kyrkan så gör det som känns bäst för dig o din partner!

Min pappa är väldigt sjuk o jag hoppas verkligen att han orkar o finns kvar så att han kan vara med på mitt bröllop.
Om han varit frisk o kry hade han iofs ändå inte velat följa mig fram i kyrkan (ville inte när min syster gifte sig) pga det är ingen svensk tradition.....hans anledning som jag inte riktigt kan försvara.
Men man kan ju alltid fråga sin pappa om han vill göra det!! :)

Traditioner är eg till för att förenkla (läst i vett o etikett-boken) men ibland kan de kännas stjälpande istället så då bör man göra som man själv vill.
Pappa har ju FÖLJT dig genom livet så om han vill FÖLJA dig den sista biten som du bär hans efternamn så varför inte?!
Men om han FÖR dig till altaret så har ju det en annan innebörd eller? :)

Alla tycker , tolkar och tänker olika så är et bara...
Vi som väljer att gå fram med pappa gör det för att DET BETYDER NÅGOT FINT FÖR OSS.
Vi säger inte att det är det som är det ända rätta eller att andra måste göra det, en del väljer att ha sin bror, mor eller någon annan som betyder mycker för dem, vid sin sida.

Jul har ju inte heller den betydelsen det hade förut, so what, låt folk fira vilken jul de vill.
Jag försöker inte få någon annan att fira jul på mitt sätt eller säga att det är förnedrande...

Hade vi däremot haft pappa vid vår sida för att någon tvingade oss eller just för att vi ville förmedla kvinnoförnedring på vårt bröllop och till alla runt oss, DÅ hade det varit läge att motargumentera ordentligt

Vi kan argumentera till f-n avlöser oss så länge målet inte är att få den andra att ändra åsikt, för det tror jag knappast komme ratt hända någon av oss.
Vi kan skänka den gamla symboliken en tanke, vilket vi förmodligen redan gjort, men vi kommer nog inte att ändra oss.
För vår "symbolik" har vi redan klar för oss.

Nä, du har nog rätt i det Blomsterbrud att ingen av oss kommer att ändra åsikt=) Och det är ju inte heller meningen med diskussionsforum, att man ska få andra att ändra åsikt. Även om man sin åsikt ganska klar för sig är det ändå intressent att höra vad "den andra sidan" har att säga.

Jag är helt för valfrihet (så länge prästen är med på det) så det är klart att vill man gå med sin pappa ska man göra det.

Det jag kan tycka är konstigt är väl att man kanske inte i alla lägen är villig att sätta sig in i vad det innebär, ungefär som när vissa röstade för Euron för att det är så jobbigt att växla pengar när man ska till Tyskland, eller mot, för att våra svenska pengar är mycket finare. Ett ganska oinsatt beslut alltså.

Hur mycket du än vill göra det så går det inte att bortse från symboliken, du kan kalla det något annat, men det ändrar ändå inte handlingens innebörd.

Men som sagt du gör som du vill på din dag och jag gör som jag vill på min!

Vi gifter oss borgerligt eftersom vi inte är nämnvärt troende och tycker det känns lite obekvämt att stå och lova inför gud osv när man inte tror på det sättet.
Hade vi gift oss i kyrkan och prästen sagt nej till att pappa ledde fram mig hade vi inte haft problem med det...

Ska jag leva mitt liv fritt från handlingar som kan ha en negativ innebör för någon annan människa, men inte för mig, är det nog lika bra att ta snaran med en gång

Jag har inga som helst problem att bortse från symboliken, i det här fallet stör det mig inte.
Jag känner mig inte ett dugg förnedrad och det kommer ingen i vår omgivning heller att göra..

Men jag kan helt klart hålla med dig om att det finns gått om oinsatta beslut i vår värld

Blomsterbrud

Du läser mina tankar...

hear hear!

Det handlar inte om att vi inte är tillräckligt "insatta", tro mig är det någon dag man är insatt i så är det väl sin bröllopsdag!

Vi gör som vi vill och så gör ni som ni vill. Inget är mer "rätt" eller "fel".

Nusse:

Är det inte dags att förlåta alla dåtidens män för allt elakt de gjorde mot våra förfäder och blicka framåt mot det jämställda samhälle som faktiskt håller på att skapas och som dessutom (i vår del av världen) kommit ganska långt?

För dem som verkligen vill göra livet bättre för kvinnor så finns det säkert bättre saker att "ta tag i" än att anklaga nygifta för gammalmodig kvinnosyn enkom av nledningen att de vill att brudens far leder/för/följer/whatever dem till altaret.

Så mycket vi gör idag härstammar från det ena eller andra... Men saker o ting utvecklas o ändrar betydelse. Morgongåvan var t.ex. för i tiden en ekonomisk säkerhet för kvinnan om något skulle hända mannen...Glöm nu inte att säga till din m2b att du inte önskar dig något...Du vill ju inte att han sätter sig över dig på det sättet, eller? Ha heller inte vit klänning om du nu inte är oskuld...Förstår du vad jag är ute efter? Det är din syn på saken som är förlegad, inte saken i sig...

av ödmjukhet bör jag också tillägga; anser jag. :)

:)

Jag håller helt och hållet med Nusse på alla punkter

Håller med, det kanske är dags att se saker för vad dom är idag, på 2000-talet, istället för att fördjupa oss i vad det betydde på 30-talet.