Ny tråd, ny månad och nya friska tag

Lillfoten - planen är nog att köra en ny fullständig IVF så fort tanten dyker upp i helgen dvs äggplock mm någon gång efter påsk. Fast just nu känns allt det där så avlägset och krångligt. Har haft det skönt den här "mellanperioden" då vi inte har fokuserat på barn. Mår bra och har ingen lust att dra igång allt igen.

Mrs B - tack för stödet! Du vet ju vad du talar om

Usch, rädslan är irrationell och märkligt - man vet ju att det går bra i nästan alla fall och att kvinnor föder barn överallt i världen och under de mest skiftande förhållanden.... men när oron slår till så går det inte att värja sig. Då finns bara tankarna på "vad är det som säger att det inte är vi som drabbas nästa gång ett barn dör i samband med förlossningen??". Men det finns ju inga garantier.

Lapinette - låter också som känslostormar!!!

Så du går och väntar på tanten nu för att se när ni kan gå vidare?

Lillfoten
Vad är det som gör att du är så rädd??
Något du läst eller hört om eller????

Även när jag födde vår son efter mf gick allt bra. Jag fick likadana värkar som när jag har fött mina andra två pojkar och smärtan var detsamma, men själva förlossningen gick jättebra. Personalen är verkligen duktiga när det gäller förlossningar så jag har alltid kännt mig trygg när jag har fött.
Däremot har jag inte varit nöjd med personalen på BB. De har inte alltid varit så vänliga, men man får ju åka hem när man vill och det underlättar ju.

Mrs B - det har både varit bekanta vars bebis dog i samband med förlossningen och ett par vars barn fick en neurologisk skada under förlossningen. Jag vet att båda dessa scenarion är mycket, mycket ovanliga, men det hjälper inte (förlåt om jag sätter igång otäcka tankar hos er andra).

Min rädsla baserar sig både på detta och mer vanlig förlossningsskräck - rädsla att förlora kontrollen, inte kunna hantera smärtan, spricka osv.

Lillfoten

Då förstår jag lite mer vad du är rädd för. Men med hjälp av samtal kommer det nog att gå fint tror jag.

Smärtan är enorm, men det finns hjälp att få som tur är.
Jag sprack under två förlossningar men det gick bra att sy ihop under lokalbedövning och det läkte ihop fint sen. Har inte haft ont av det sen.

Mrs B - tack igen för stöd och jag uppskattar verkligen att få läsa berättelserna från er som har gått igenom förlossningar.

Det är verkligen inte meningen att sprida negativa vibbar i den här härliga tråden - förlåt i så fall!!!! Graviditeten är på det stora hela underbar, jag mår bra och ser mycket fram emot att mannen och jag ska få en liten inneboende... minifot.

Lillfoten - rädsla för förlossningen är väl inga negativa vibbar!! Oj, oj när vi andra går lös här och spyr galla över både det ena och det andra. Det är ju lite därför tråden finns till, så man får gråta ut och fråga andra visa kvinnor.

På Aftonbladets hemsida FAMILJ står det idag både om KUBB/NUPP tester och att det föds fler barn med IVF.

Lapinette - tack till dig också!

...men det är klart att det känns nästan lite förmätet att sitta här vid datorn och vara rädd inför förlossningen när jag vet att mååånga på tråden kämpar i motvind just för att bli gravida to begin with!

Men ååååh, det är så mycket oro hela vägen. Först för att över huvud taget bli grvaida, sedan för missfall, för att man har ätit något som kan orsaka skada, för förlossningen, för amningen - och SEN börjar det på riktigt, som min pappa upplyste oss om! Det är ju egentligen när bebisen FINNS som det är läge att oroa sig på riktigt. I cirka 20 år. Suck.

Nåja, bebisen kickar glatt och obekymrat i magen just nu i alla fall, och tycks uppriktigt oberörd av min oro - häftig känsla som jag hoppas på att alla som vill får uppleva.