Ny tråd, ny månad och nya friska tag

muggles - har vänner som åkt flera gånger till Korsika med Langley och de vill hela tiden åka tillbaka. Det blir säkert toppen! Har åkte med Langley (fd Ski Tignes) tidigare men då till alperna.

Mugglan

Dagis har x antal vagnar som barnen sover i, men har de för många sovande barn ber de föräldrarna ta med egen vagn som barnet kan sova i. Vi fick ta med egen vagn när Max började på detta dagiset som han går på nu och det funkade bra, vi har ju bara ca 100 meter till dagiset.

Kompisen i fråga har själv 2 små barn och jobbar extra på ett dagis och har aldrig sagt att hon inte gillar dop, men däremot har hon sagt vid flera tillfällen nu att hon inte gillar prästen vi valt (olika orsaker som jag inte vill skriva här, är för arg för det eftersom jag inte delar hennes mening).

Nej, det är faktiskt inte jätteviktigt att hon är med på dopet.Hon är ingen fadder, men någon som vi alltid har firat födelsedagar, dop, bröllop med mera med. Jag har firat hennes 2 barns dop och nu stundar ju även hennes 30 års fest, som jag är bjuden på men inte så sugen på att gå på efter det här.

Vi har känt varandra sen vi var 3 år, bodde en gata ifrån varandra, umgicks jämt under upväxten och våra mammor är väninnor.

MrsB: vad praktiskt med dagiset! Aha, då förstår jag din reaktion. Trist! Men ibland ryker man ihop med kompisar och sedan blir man vänner igen - särskilt om man har haft en lång relation. Oftast beror det ju på missförstånd, att man inte förstår varandras motiv till saker el pratar förbi varandra. Tråkigt!

Lappis: ja jag har faktiskt också varit i Alperna med Ski Tignes (i Serre Chevalier för typ 100 år sedan). Men aldrig åkt med Langley trots att jag hört mkt gott om dem. Har åkt för mkt med UCPA... Vad kul att dina kompisar tyckt om det - då kanske det blir lika bra som vi tror!?!

Hej, skriver ett inlägg medan Iris ligger och rullar runt på golvet, hon tröttnar nog strax.

Vad kul att alla ska ut och resa, vi åker nog inte utomlands i år, jag vill ut i skärgården (fast det blir väl bara regn som vanligt) så vi funderar på att boka stuga på Åland en vecka och sedan ska vi ner till Öland som vanligt i ett par veckor. Annars är det ju första sommaren med hus och trädgård så vi vill ju försöka hinna plantera lite också. Sedan börjar man nog längta till varmare breddgrader igen gissar jag.

Mrs B, trist med din bekant men, men, hoppas att ni får riktigt trevligt ändå.

Lappinette, nu blir jag nervös, du startar väl en ny tråd??!! Snälla???

Lugn, lugn...känner det enorma grupptrycket .

Åh pust, ett tag blev jag riktigt orolig!!!

Hej tjejer,

Minns ni mig? Nu är det endast... hjälp, en månad kvar lite drygt till beräknad förlossning (7 mars). Jag har efter mycket förträngd oro äntligen öppnat locket till min rädsla, och berättat för barnmorskan att jag är fullständigt SKRÄCKSLAGEN inför tanken på en förlossning. Det bara vällde ut tårar och känslor, och jag tror att både BM, mannen och jag blev lite förvånade. Hon tog det dock på rätt sätt (fantastiskt skönt) och jag har fått en kallelse till Aurora-mottagning för att prata om oron och ångesten. Det är fantastiskt skönt att bli tagen på allvar - men nu är min fråga till er tjejer som har fött barn: har någon av er varit på ett sådant här stödsamtal, eller något liknande?

Kan också tillägga att det hjälper mycket att läsa era förlossningsberättelser - tack, tack till alla som delar med sig med sin inspiration och sina erfarenheter!!

Lapinette - har svårt att föreställa mig vad ni går igenom i er väntan. Har ni några konkreta planer för fortsättningen?

Nu är vi äntligen duschade och klara alla tre. Det tog tid idag.

Jag duschade först och åt frukost sen.
Max åt frukost först, tittade tv, lekte med sina leksaker och badade alldeles nyligen.
Malte åt, sov, badade, åt, sov.

Victory - nu är jag lite sent ute eftersom jag inte är inne så regelbundet, men här i Uppsala är det samma sak: inget NUPP/KUB test och vi ville inte göra fostervattenprov (pga missfallsrisken). Det enda som "ingår" är ett standardultraljud i v.18 ungefär. Jag var i v. 17 + några dagar när vi gjorde det, vilket gick alldeles utmärkt.

Lillfoten
Har aldrig haft skräck för att föda så jag har inte behövt prata med någon om det, men det är skönt att veta att man kan få den hjälpen om man behöver det.

Jag ser förlossningen som ett ont måste (men tur att det finns smärtlindring) om man vill ha barn och att det viktigaste är det som kommer efter all smärta, nämligen det underbara barnet.
När man väl får ut barnet och det kommer upp på magen är all smärta som bortblåst. Finns inget bättre än att få se sin bebis för första gången liggande utanpå sin mage.