Ny tråd, ny månad och nya friska tag

Oj oj, tur att jag fick tid att titta in och rapportera innan ni blev alltför oroliga - gulle er!

Liten har ju sen ett tag övergett skidspåret, och senaste dagarna hängett sig åt att forsa fram som en val i bassängen på kursgården igen. Rätt gissat Lappis! Vatten är verkligen mitt rätta element just nu, känner mig nästan i storform i vattenytan. Stor kanske är rätta ordet.

Sista omgången på kursen, och snart är både jag och Mindre styrelseproffs. Fattas bara en bolagsstyrelse att excellera i... Fast det har blivit attans så svårt att koncentrera sig här med, inte bara jobbet alltså. Och blivande morsan skyller ju glatt all okoncentration på det stackars barnet. Oops!

Inser ju i alla min okoncentration att jag inte bara glömde att informera er om frånvaron - utan även chefen... Eller så förträngde jag det glatt - lite känsligt att frånvara de sista 8 dagarna på jobbet.

Nåja, jag ska hem och göra en heroisk insats med mina manualer i 5 dagar till. Sen hoppas jag att det får räcka.

MrsB - tur att lillkillen stannade inne ett tag till, och att du mår i alla fall lite bättre.

Moppy - väntar med spänning på en bebbe. Hoppas du är på BB och inte hos barnmorskan för igångsättningsdiskussion!

Och en massa kramar till alla som börjar tröttna på startfållorna. Ta en julpaus och bara mys ett tag - om det går förstås.

Nu ska kursen avslutas - see ya'!

Jag har tänkt på en sak..
När jag kämpade i spåret i dryga 11 månader tänkte jag ofta att om jag blir gravid då ska alla få veta att resan dit kändes lång och kämpig och att det inte bara var "hoppsan, jag blev visst gravid!" som man så ofta hör. Nästan alla vi har berättat för har även fått veta att det tog sin tid och förvånansvärt många (förutom de som i samma andetag de berättat att de är gravida, lite halvstolt, sagt att det "bara" hände) berättar då att de också kämpade länge (allt upp till 5 år har vi fått höra).
Tänk vad skönt om man hade vetat det när man själv drev runt i spåret mellan hopp och förtvivlan - att det inte var så lätt för alla andra som man lätt tror!

Hoppas ingen av er här i tråden som plussat direkt tar illa vid sig.., menar mer hur många i min omgivning betett sig när de deklararerat sina graviditeter. Önskar självklart att det kunde få gå snabbt och smärtfritt för ALLA som så önskar!

Min ogravida kompis ringde. Hon och hennes make hade precis fått sitt utlåtande efter alla tester på Sophia. Typ så här lät det.

Alla resultat ser bra ut ...för er ålder! Det är bara att fortsätta försöka. Om inget har skett på 6 månader så kom tillbaka så får vi försöka med insemination. Ge det 3 försök och funkar inte detta så IVF. Normalt för er ålder tar det ca 2 år. Slappna av, njut av livet, ät hummer och drick champagne. Ta inga Äl-stickor, det gör er bara stressade men försök att pricka in dag 12.

Så hon är nöjd och glad...medan jag är deppig och stressad. Ska kanske tillägga att hon är jämngammal med mig medan hennes make är 9 år äldre än min man.

Ska kanske också tillägga att min kompis har försökt nästan lika länge som oss dvs snart i 1,5 år.

Vickan - jag fick INTE ökad sexlust för att jag sluta med pillrena....snarare tvärtom.

Liten- där var du ju! Tack för att du lugnade oss!

Piggelin- kan tänka mig att man behöver tid att smälta förlossningen! Skriv bara om du får lust!
Förlossningen är inget jag ser fram emot, men längtar ihjäl mig efter resultatet! 16 veckor kvar känns som en evighet.
Visst gick väl ni på profylaxkurs (annas)? Hade ni glädje av den under arbetet tror du? Är det något du rekommenderar?

Lapinette - deppigt att höra om en till.. men nu när du varit "avgiftad" rätt länge - har det ändrat sig tillbaka?!? Eller har motivationen att bli med barn överskuggat själva lusten? (hmmm... hoppas du förstod det där sista, klurigt att formulera...)

Lapinette, det var väl ett ganska skönt besked för din kompis?
Jag har slutat med piller och väntar pa att allt ska komma igang. Det brukar ta ett tag (upp till 6man). Men borde man testa sig under tiden? Rent teoretiskt kan ju nat hända, men chansen är ju liten. Fast jag har testat mig varje manad. Mest för att jag älskar vin :)

Lappis: Det låter som din kompis med man fick träffa ett ovanligt välformulerat exeplar av doktor ...? Sedan beror det kanske på hennes sinnesstämning just då att hon tolkade allt positivt så att säga. Att du är deppig nu efter inseminationer och ett ivf-försök är ju helt självklart!!! Tillåt dig att deppa. Men tror du inte att det kommer gå både upp och ner både för dig och väninnan? Precis som med allt annat i livet så beror det mesta - tycker jag - på hur man tolkar händelser olika vid olika tidpunkter och reagerar lika skiftande ... Stor kram till dig!

MrsB: Testa att äta kokt ris bara. Det måste väl funka!?

Alla: Skidåkarsnacket helt obetalbart! Jag önskar att det lätt hade gått att kopiera alla inlägg - då hade ni blivit gärstskribenter på min blogg allihop (Nenne är den enda än lå länge!)!

Nu ramlade jag av stolen.......

Maken kom hem från jobbet!!!!!!!!!!!!!!!!!

Visserligen ska han bara vara hemma till klockan 4, för sen är det match, men ändå.
Det är en viktig match idag och han har det väldigt stressigt på jobbet så det var därför han kom hem nu för att mysa och ta det lugnt innan han ska åka. Är nere på dagis och hämtar sonen just nu. Får väl se vad han säger om det.

Men efter våra gräl igår känns det bra att det blev så här idag i alla fall.