Ny tråd, ny månad och nya friska tag

Tinga o Vickan, japp hon är sån kollegan... Innan jag skulle gifta mig så pratade vi om min brudklänning och hon frågade vilken storlek jag hade. När jag svarade så sa hon VA då måste du banta massor... *suck* jag tittade bara på henne och sa nej klänningen passar mig som jag är.

Vickan förresten, huset som ni tittat på påminner lite om vårat, förutom våra balkonger. Det finns lite bilder att titta på www.ohlsen.se under testportfolios och sedan huset om du / ni vill.

MrsB kämpa på! Kram

Nattson - vilken cool kåk!!!! och häftiga bilder på sajten! Var i Sverige hittar man huset och er? *minns inte*

Vickan, tackar! Huset o vi i Upplands väsby lite norr om Stockholm!

obs! inget för äckelmagade!!!

Muggles: Moas bajs - jag skulle säga: helt normalt. Mår hon bra i övrigt, vilket hon verkar göra, så är det nog ingen fara. Jag har ett vagt minne av att Livia hade samma blöjfenomen någon gång och att jag kollade det med BVC. Färgen kantydligen variera på skalan gult - grönt - brunt. Jag tror det kan ha att göra med vad du som ammare ätit.

Hej tjejer!

Jag tittar in här ibland och läser lite men har inte så mycket att tillföra, nu är det helt plötsligt mycket mer en gravidtråd än vi-som-försöker-tråd. Det är inte alls så att jag är avundsjuk (eller kanske liiiite liiite ) eller missunnsam mot er som har plussat, ni är alla så väl värda det och jag gläds med er allihopa! Det är bara det att jag känner mig som en riktig loser i sällskapet.

Känslor är inte så rationella precis, jag vet ju egentligen att jag inte ska ta det personligt det här med att vi tillhör dom där få procenten som inte lyckas bli gravida men det är svårt. När det gäller alla andra är jag så övertygad om att dom bara har haft otur och står på tur för det där plusset i vilket ögonblick som helst! Men när det gäller mig själv är det en helt annan sak, då är det jag som är misslyckad. Sen är det sjukt jobbigt att tänka sig att min stackars man skulle förbli barnlös, han skulle bli perfekt som pappa och han längtar så mycket.

Jag hoppas verkligen att jag inte smittar ner någon av er blivande plussare med mitt depp; det är som sagt en högst irrationell känsla om mig själv, ingen annan. Jag hoppas ju så vrålmycket på att att ni alla sitter där med era små pyren om ett år (och att silverfisken slutat kräkas och Iris börjat sova ordentligt vid det laget )!!

Kram på er allihop!

Telis - undrade så var du varit och hur det gått med dina prover!!!

Kan säga att det du skrev lika gärna kunde ha varit jag!!! I promise, jag vet exakt hur du känner dig. Fan, när man inte ens klarar av att hålla kvar embryot i en IVF...då känns det ganska så hårt.

Du och jag, Lappis, du och jag!

Jo, just det ja - alla proverna såg bra ut (även testosteronprovet ) utom det där dag 21-provet (progesteronet). Det måste jag ta om, vet inte riktigt vad det visar eller inte visar.

Har inte tagit något dag 21 prov men om man tittar på själva IVF-processen så verkar ju allt funka för oss ändå tills sluttampen då embryot ska fortsätta växa och stanna kvar i maggen.

Telis, det är du och jag och Frejis!!! Du får inte glömma henne. Antar att hon känner sig på ett ungefär så här också. börjar mer och mer förstå hennes känsla om att kanske strunta i det här med barn.

Lappis - Telis - Frejis: Stor kram!!!

Jag saknar er i tråden när ni inte är här.

/en högst ogravid A.M.

Lappis och Telis (och Frejis): trot el ej men jag förstår lite av vad ni känner. Helt och hållet kan man nog aldrig förstå om man inte varit i samma sits (och jag vill inte vara förmäten och påstå det) men litegrann. Jag tänkte på det i samband med mina amningsproblem (som jag inte alls tycker är lite mkt ett problem som att inte få barn, hoppas ni förstår det). Psykiskt var det ett hårt slag när det inte fungerade, ung som att jag inte var en "riktig" kvinna. Och jag tänkte frustrerat att mina bröst var defekta. Jag har funderat att jag nog skulle ha tänkt i samma banor om min livmoder om jag inte kunnat bli med barn. Helt förståeligt om ni håller er undan lite då och då men hoppas ni fattar att vi märker det och saknar er!

AM: tack för tipset. Jag misstänkte att det nog är ok eftersom hon är pigg och glad (herregud vilka "indiantjut" hon lade av i lunchrestaurangen idag... ) men man funderar ju lite när det helt plötsligt ändrar sig så kapitalt. Från att bajsa var 5:e dag till att byta en massa bajsblöjor per dag (och löst som attan). Och så den läskiga färgen.

Förr raljerade man ju alltid om småbarnsföräldrar att de bara pratar bajsblöjor etc men grejen är att det helt plötsligt blir viktigt Men jag varnade iaf innan så ni kunde hoppa över!