Hej mina vänner!
tack för era stöttande ord, de värmer
Känner mig fortfarande nere men bättre än härom dagen.
Nu har jag inte ammat sen i torsdags natt, och jag har nog lika mycket separationsångest som Lucas, saknar det faktiskt.
Eller jag saknar den närhet man får under de stunderna, känns som om jag inte är lika "nära" honom som förut.
Martin har nu fått lägga honom varje kväll. I fredags grät han i en timme innan han somnade men natten var rätt ok.
I lördags tog det inte mer än 15 min utan gråt och den natten var rätt ok också, vaknade förstås men kunde somna om rätt snabbt. Igår natt somnade han direkt men vaknade sen kl 00.20 och grät fram till 02.50. Shit vad det skär i mitt hjärta då!!!
Jag varken pratar eller visar mig för honom från jag sagt god natt på kvällen tills han vaknar på morgonen. Alla säger att det är ett måste att göra så eftersom han förknippar mig med maten.
Tyvärr så vill han fortfarande inte ta flaskan, så det enda han får i sig i vätska är till maten. Vi försöker hela tiden få i honom vatten eller mjölk så han inte får vätskebrist. Han skulle behöva minst en hel flaska med flytande per dag vilket han inte är i närheten av
Martin är min stora idol och hjälte, åh vad jag älskar honom.
Skulle aldrig fixa det utan honom.
Vad tråkigt att Andi åkt nu, förstår om du känner dig ensam.
Tänkte på det, Andi förstår ju svenska me jag har aldrig frågat vilket språk ni pratar med varann? eng el sv?