I och för sig har jag haft relationer med en del hunkar.. Men det är inte det jag fallit för.
Förra killen hade jag indirekt träffat X-antal ggr under 4års tid och visste i princip inte vem han var..förutom till namn, jag la helt enkelt aldrig märke till honom.. Medan han hade lagt märke till mig första gången han såg mig. Men 4år senare, när vi blev presenterade för varandra första gången...sekundrarna innan så stod han plötsligt mitt framför ögonen med världens charmigaste leende och glittrande ögon. Då förstod jag varför "alla" tjejer faller som kägglor för honom.. Sedan hade han väl egentligen inte allt det jag tidigare tittat på rent utseendemässigt men hans utstrålning, hans röst och hans sätt gjorde att även jag föll som en käggla.. Fura brukar man väl oftast säga va, men...
Han var det sexigaste och härligaste som gick i ett par skor..
Hur som, jag erkänner att jag är rätt ytlig och att jag aldrig varit med om att attraktion växer fram om det inte finns något där redan från början... Men för den sakens skull så ser man ju inte bara "perfekta" killar eller ser enbart till det yttre.. "Allt" ska klaffa liksom...
Jag följde aldrig "bonde söker fru" men kikade någon gång och jag tyckte att alla var rätt trista och oattraktiva, förutom en kille.. Den unga vältränade kanske många skulle gissa på, men nää.. Jag tyckte att den korta, tunnhåriga och överviktiga bonden (han som gifte sig) var den som var mest attraktiv.. :)
Svammel, svammel.. Men vad jag menar är att ytlighet och att utseendet är viktigt betyder ju ändå inte att man sållar bort alla "vanliga" killar som inte är "perfekta"...
Som så många sagt, skönheten sitter i betraktarens ögon.. Men det ÄR VIKTIGT tycker jag!