Tjohoooooooo
Hääääjsan alla rara super trådisar!!!!
JAG har blivit MAMMA!!!!
Ha ha ha
jag kan inte fatta det 
jag kan säga JAG och MAMMA i samma mening
Det rä inte sant!!!!
Ha ha ha
HELT otroligt!!!!
Åter till verkligheten 
Hejsan tjejer.
Hur har ni det? Har det hänt nåt sen sist.... vilket ju var ett tag sedan.... hur länge.... hmmmmm.... vet inte riktigt.
Men i MIN värld har det hänt en del sedan sist.
VAD????
Jooooo.
JAg har blivit Morsa!!!
japp ni hörde rätt. Borren beslutade sig för att komma ut till sist. 10 dagar efter berälnat, men det var behövliga dagar i magen för den lille skrot ungen så det var helt rätt av honom att stana.
För vemvill inte heller ha fördesledag den 14 september 
det är ett perfekt datum jööööööö.
Japp ni gissar det... borren kom ut i fredags morse och visade sig precis som vi vetat/gissat hela tiden vara en lite kille.
Väldens finaste lilla sködpadda
ha ha ha
Vi var kvar på BB till söndagen och har varit hemma och försökt inse att vi är en familj. Det är inte det lättaste kan jag säga. Det är helt otroligt omtumlande och så STORT att det är svårt att fatta. Underbart men lite kaotiskt läskigt. Men det är förmoldigen PRECIS som det ska vara.
Alla mår kanon och lille grabben är en sååååå snäll liten krabat. Med ett enormt snutt behov dock.... men så ska tde tydligen vara i början.
Vi har ingen aning om vad han ska heta än så han kallas för det mesta. Bla Turtle för att jag tycker han ser ut som en sköldpadda 
Sååååååå söt.
Fast hmmmmmm det kanske bara är vi som tycker..... han är nämligen lite rödlätt och det brukar folk tycka är mindre vackert. Men han är såååå fin. och det är ascooolt med hårdrockskillar med långt rött hår och skögg
ha ha ha
yeah man dödsmetallar boris kommer bli GRYM!!!!! Hmmm är jag månne partisk? Har ju röda inslag själv och maken med......
shiiiiit vilket rörigt inlägg
ha ha ha
amningshjärna eller
Nåja kanske lite fölossningsberättelse så långt jag hinner.
Summering.
Det är GRYMT att föda barn!!!! Så jävla underbart coolt. En totalt omtumlande upplevelse. Går inte att beskriva. jag är så GLAD att jag en förlossning. Visst när det gjorde som ondast så tyckte jag att HUR i HELVETE kunde jag ha varit så dum att jag inte tog snitt. Jag trodde jag skulle hoppa ut genom fönstret av smärta. Men ... det var en så kort tid, maken var fantastisk och det går över och glöms sååååå fort.
Totalt, det cooolaste jag upplevt.
Okej till storyn.
Ca 1 vecka inna BF bröjade jag få lite svag menssmärta på nätterna, inte ont alls, men det molade. Torsdagen innan BF som var tisdag 4:e kom en vit slemklump då jag gick på tioa, detta antog jag var en del av slemproppen.
Sen började storyn igen på måndagsnatten den 10:e då jag nästan gått över en vecka, med att jag hade ont och gick upp och vankade en kort stund. Sen udner tisdagen kom det ett par attacker ont igen men inte farligt alls.
Tisdagsnatten fick jag lite mer värkar vilka förvärrades under onsdagen. Kan erkänna att de iblandgjorde jäääävligt ont och stundtals var det inte längt emellan alls.
Natten mot torsdagen hade jag sjukt ont och det var bara 6 minuter mellan värkarna när de var som tätast. Men sen lugnade det ner sig och blev längre emellan för att sedan komma oftare.. och så höll det på.
När det var som värst hade jag skitont, andades som en galning och frös och hade frossa. Men det var ju bara att vanka på då man inte åker in när det är 6 min emellan. Tillslut kunde jag dock somna om och sova några timmar.
På torsdagsmorgonen skulle jag ringa förlossningen för att få tid för ultraljud som man ju ska göra om man gått över för mycket och ska planera igångsättning. Fick tid till måndagen. Fick även tipset att bada badkar mot värkarna och att komma förbi förlossnignen på kvällen för att få tabletter för att kunna sova på natten. Efter nästan 3 dygn med värkar tyckte de att jag måste få sova och hämta krafter... smart drag.... 
Efter badet på morgonen kom resten av slemproppen som nu var helt brunsvart.
Värkarna kom nu ca 45 minuter emellan, tätnade ibland och mer sällan ibland under torsdagen.
På eftermiddagen kom de ca 15 emellan och någon förlossning såg inte ut att vara i antågande.
19 på kvällen kom vi till förlossningen för att få tabletter. planen var att bara få dom och sen åka hem. Hade oregelbundna värkar.
Men de ville göra en udnersökning för att kolla hur det såg ut.
Detta gjordes ca 19.30 och då var jag 1 cm öppen och under udnersökningen kom det massa blod. Detta startade allting och värkarna kom nu i full styrka och tätt som attan. Runt 4 minuter emellan och skitonda.
Att åka hem nu kändes inte aktuellt, vi bestämde oss för att stanna kvar en liten stund för att se hur det utvecklades.
Värkarna var sjukt smärtsamma, jag kan säga att smärtan under förslossning fgår inte att jämföra med annan smärta. Men maken var heeelt sjukt underbar och vi tog oss igenom varje värk hand i hand tillsammans. Såååå undebara minnen Fy fan vad jag älskar den mannen
De berättade också att borren låg ovanligt långt ner och det var därför jag hade så ont och detta var också orsaken till att jag haft så ont i 3 dagar. Hade han inte legat så långt ner skulle jag inte haft ont under förvärkarna.
Skojar ni att borren redan i magen valt att gå sin egen väg och inte göra som andra barn
ha ha ha
Under hela förlossningen så frös jag sjukt mycket, jag gissar att det var frossa av smörtan. Så jag födde barn iklädd sjukhusdräkt och feecekofta
ha ha ha'
vilken syn
Vid 21.15 började jag med lustgas för att det var så oerhört smärtsamt. Lustgas var kanon och man kom snabbt in i hur man skulle få det att fungera. Vid det här läget var jag öppen med bara tre tunna kanter kvar.
22.10 hade jag så sjukt ont att jag ville hoppa ut genom fönstret. Vändningen och nekat snitt kändes sjukt korkat. Ba dom epiduarl. MEN tyvvär var narkosläkaren på akutärende så jag fick vänta i i 55 minuter på att få epiduralen. DEN timmen kan jag säga var den värsta jag upplevt. Men återigen. Min make. Sååååå sjukt bra. Han var ett sånt stöd så jag inte kan beskriva det. Utan honom hade det inte gått.
Epidural mina kära vänner är guds gåva till mänskligheten, DET kan jag bara säga. åhhhh villken befrielse när den började värka vilket dock tog mer än en halvtimme. Hoppas att de som uppfann epidural fick nobelpris Det behövdes dock folk för att hålla i mig när de satte den för jag kunde inte vara stilla under värkarna Men det gick skitbra allting.
Jag fick dock fortsätta med lustgas för att få bort topparna, men efter epiduralen kunde jag vila och det värsta var över.
Efter 1,5 timar fylldes epiduralen på och efter ytterligare en timme var jag helt öppen och de tog hål på fosterhinnorna för att vattnet skulle gå. detta var klockan ett på natten.
Efetr en halvtimme har jag sammandragningar och tryck neråt vilekt betyder att det snart är födelsedag.
Vid det här läget var jag HELT euforisk. Jag kan inte bskriva det men jag kände mig starkare, bättre, mer laddad, glad och sjukt lycklig, mer än vad jag känt under hela mitt liv. Jag var så peppad för att kyrts, kände mig så stark och var så jävla STOR i själen. Det går bara inte att beskriva. Jag har aldrig k'nt något liknande. Trots all smärta så var jag så peppad, glad och lycklig och allt jag ville var att krysta.
02.15 börjar jag krysta. Men eftersom det gått så oerhört fort för mig att öppna mig, det tog ju bara 5 timmar från 5 centimeter till 10 och heeeelt öppen. Detta leder ofta till att det blir en paus för att livmodern måste vila. Alltså att krystvärkarna kan försvagas. Detta hände mig, så jag fick värkstimulerande dropp.
Maken tyckte nästan att jag var FÖR taggad och tyckte jag skulle varva ner, och sköterskorna fick säga åt mig att vänta på krystvärkarna inna jag krystrade. Men detta ville jag inte jag ville BARA föra barn.
Jag krystade i 20 minuter men mina krystvärkar var trots dropp för svaga och då borren visade att han var lite trött och mina värkar blrv svagare så nämnde dom att det kunde bli tal om sugklocka och läkaren tillkallades. Detta hot fungerade kan jag säga. Jag ville bara krysta och tog i . All smärta var dock borta vid det här laget och sen hela krystfasen började.
jag lades också upp i benstöd för att de skulle kunna komma åt om borren blev trött och sugklocka behövdes. Men Allt gick sjukt bra och 10 minuter så upplevde jag den mest magiska känslan i mitt liv, av att jag födde fram en liten pojke som gav upp ett ljuvligt vakert skrik och lades på min mage.
Känslan av att en bebis glider ur en går inte att beskriva. Det absolut bärsta jag upplevt.
Att sedan få det här varma underverket på ens mage.... ja det är obeskrivligt. och att känna hans rörelser på magen, ja det var helt otroligt. EXAKT samma rörelser som man känt inuti magen kände man nu utanpå magen. SÅÅÅÅÅÅÅÅ otroligt cooolt. Går inte att beskriva.
Så summa summarum.
Min förlossnign var helt sjukt underbar. Jag fick verkligen en drömförlossning. Visst jag har aldfrig haft så ont i hela mitt liv, och jag trodde inte jag skulle överleva. MEN det är under en kort tid, man överlever och det finns hjälp.
personalen var såååååå jäkla bra jag bara älskar dom. Min man var så bra så jag undrar om han inte har utbildat sig i förlossning på något sätt. Han var lugn, trygg och åhhhhhh helt perfekt.
Jag älskar min förlossning och är sååååå glad över att jag fick uppleva den. Så undebart. Jag fick både göra ett helt fantastiskt vändningsförsök och få en fantastisk fölossning.
och fort gick det.
Från att vara 1 cm öppen vi 19-19.30 till att föda 02.45. och totalt krystade jag bara 30 minuter.
Så tjejer, se FRAm emot en fölossning. Det är HELT underbart. Men visst var beredd på smärta. men det går inte att beskriva den den måste upplevas. och den är inte farlig. Den går över i damma sekund som bebisen är ute. Eller rättare sagt i samma sekund som värkfasen är klar och krystfasen börjar. och det är en resa som jag GARANTERAT vill uppleva igen. All smärta till trots.
och jag har faktiskt aldrig haft så ont. Som sagt ville jag bara att allt skulle ta slut. Jag bad till och emd om en kniv för att skära ut borren själv
ha ha ha
men så desperat ont hade jag.
men som sagt, med ett bra stöd går det toppen, och nu minns jag inte ens smärtan. Jag VET att jag hade ont.... men inte hur det kändes. Kroppen är finurlig.
Och lita på personalen. De är SUPER bra och vet precis var när och hur de ska agera och hjälpa. Lita på dom då går allt bra.
och lita på er kropp, den VET vad den ska göra. Till och med profylax andning kommer av sig själv.
Usch vad jag babblar, men jag blri euforisk av att bara tänka på förlossningen.
Nåja, vi stannade till söndagen på BB där alla också var helt underbara. Maken åkte hem och sov ett par timmar efter vi kom till BB, vi fick inte familjerum direkt utan på eftermiddagen.
Första kvällen på BB var magisk, vi låg emd vår super unerbara bebis och drack Moet och vara bara lyckliga. Borren är såååå snäll och bara sover och äter.... eller bara äter
När vi kom hem från BB på söndagen hade maken förberett hemma med ett stort fång röda rosor och en flaska Bollinger
Det kändes dock lite överkurs emd en HEL flaska så det blev en piccolo istället som vi delade på. första kvällen hemma blev det sushi och champagne framför öppna spisen medan borren sov i sin korg.
Lycka??????
Skojar ni
Nu består tiden ENBART av amning. Borren vill ligga vid bröstet HELA tiden. Man tror att det är fel och att man inte gör rätt. Men det ska vara så för att mjölken ska komma igång och för att bebisen behöver det.
Dock är jag mycket tacksam för att de berättade att man kan få känslosvallnignar. För helt plötsligt framför brasan på kvällen så började jag bara stört gråta. Jag vet inte egentligen varför men jag bara grät. Så mycket känslor och tankar. HELA livet förändras ju och man funderar på allt, även hur man ska kunna beskydda sitt barn osv. Det var skönt att veta att detta var normalt annars hade jag ringt psykakuten
Jag får en sån här känsloattack varje kväll, ikväll har den dock varit mild och utan tårar.
Men det är STORT att får barn.
Och det blir kaos i känslolivet.
Sååååå mycket förändras och ALLT är nytt.'
HUR gör man???
vad ska hända????
hur ska det blir???
ja det är rörigt, men underbart.
Oj... näe tjejer
det är vel ingen som orkar läsa det är.
Jag har nog glömt hälften och ingen är vel intresserad av mitt babbel.
Men jag vill bara skicak tusen miljoner kramar och pussar till er. och
var inte rädda för förlossningen utan se FRAM emot den.
Ni kommer ha mer ont än vad ni tror är möjligt... men det är totalt sett en helt fantastisk upplevelese inklusive smärtan.
Nu ska jag pussa på min make och son som ligger och sover tillsammans i soffan.
Sååå vackert.
Borren ligger och snusar på makens mage och makeken trynar också ska jag säga.
puss på er alla !!!!
