• nu är jag fruL

    När märker man av det?

    Ja just det tjejer när märker man av att man blivit gravid? Och hur märker man av att man har ÄL?

    Japp ni gissar rätt här är tråden där vi jagar aladåber, ägg, simmare och pluss. Med eller utan hjälpmedel...

    Här fortsätter vi. Vi har nu jagat ägg, aladåber och pluss i några trådar. Gråtit och skrattat ihop. Framgångarna och bakslagen har kommit om vart annat i tråden om hur man märker att man är gravid och hur man blir gravid.

    Här delar vi allt, tips, trix, sorg och glädje. jakten på de befruktade ägget är en berg och dalbana HÄNG MED!

    MEN om ni tänkt bara sticka in huvudet en gång och berätta att ni plussat! Gör INTE det. Här kämpar vi tillsammans i både med och motgång.

    Välkomna alla nya och gamla!

  • Svar på tråden När märker man av det?
  • Snart så....

    Lugna gatan här idag? Jobbar alla eller?

  • Moppy

    Nej jag är här :D. Var bara tvungen att läsa igenom alla underbara inlägg av Sweet :) Skönt att du är tillbaka gumman, nu är tråden nästa som vanligt (Cicci saknar man fortfarande). Har ngn hört ifrån henna och firren? Är nyfiken på vilket namn det blev tillslut.

    Koko - lycka till på KUB idag! Kommer gå superduper!

    Sept & Victory - jag håller tummarna. Ni är båda så värda ett plus! Ja det är ju alla förstås här i denna galna tråd!

  • Lapinette

    Försöker jobba. Är bara så trött zzzzz....

  • Lapinette

    ... och hungrig! Kanske jag är gravid . Hi, hi...i nästa vecka får ni alla mina sympton IGEN! Stackars er!

  • Lapinette

    På tal om det så ska jag till Grand och äta ikväll med vd'n på Sophiahemmet. Kanske ska flörta till mig en gratis IVF? Skämt å sido så är jag absolut superdålig på att fråga efter "favors". Gör det aldrig. Men trevligt med en middag i deras pianobar så där spontant. Måste bara hem emellan och fräscha upp mig. Ser ut och känner mig som en gammal padda idag.

  • nu är jag fruL

    snartis
    Jag är här eller rättare sagt....
    jag är fysiskt på jobbet... men jobbar inte som vanligt
    har precis pratat med syrran i 1,5 timme.

    jag måste bara säga, att syskon måste bara vara det absolut bästa som finns. Om det verkligen är något som jag vill ge boprren i livet så är det ett syskon.

    Nåja

    Just det, hur gick det med cellprovet?

    snartis:
    hittade du några fina barnkläder? Vi hann aldrig kolla sängar på ikea igår vi kom dit en kvart innan de stängde och då var det bara att byta skåp och ta nytt. Nån rundtur hanns inte med.
    Dessutom så hämtade vi liften så nu har vi en "hel" barnvagn

  • Lapinette

    Frullan - hur många syskon har du och hur många planerar du till borren? Själv har jag en storebror och han är verkligen stor och då menar jag inte på bredden eller längden utan i ålder. Han är nämligen 10,5 år äldre än mig så jag har alltid sett upp till honom. Har aldrig haft de där fighterna och kommit så nära som "normala" syskon men det har alltid varit väldigt mycket "kärlek" mellan oss. Han är super min bror och ska också med ikväll på middagen.

  • -August-

    Jag haller med Frullan. Syskon ar suverant. Mina foraldrar skilde sig nar jag var 14 och hade jag inte haft min storebror hade familjen kants helt splittrad. Han ar 2 ar aldre och har alltid varit sa snall och lugn. Sedan fick jag en sladdis-syster, 18 ar yngre an mig! Hon fyller 12 i ar. Jag har aldrig bott och levt med henne men vi har en speciell relation anda. Jag och min bror har alltid varit hennes hjaltar, helt automatiskt pga vara roller som superstora syskon.

    Jag skulle vilja att jag vill ha tre barn. Innan det forsta ar det kaxigt att saga bara "vill ha"... Vi far val se hur latt/kul/underbart det ar med tva till att borja med!

  • nu är jag fruL

    lappis:
    jag hatr "bara" en syster som är 3,5 år äldre än mig. Under perioder under uppväxten tyckte hon vel att jag var ganska pestig.... du vet tjatig efterhängsen lillasyrra.
    Men vi har ändå alltid haft utbyte av varandra och faktiskt kommit väldigt bra överens. Det var ju super under segelsemestrar osv att ha en syster att leka med...

    Under mina tonår så växte vi ihop rejält och har alltid varit jätte nära, om än vi ses ganska sällan då hon bör på västkusten.

    Själv så tycker jag att två barn räcker... förmodligen för att jag bara har ett syskon själv. Sen tycker jag att det verkar praktiskt med bara två... bekväm och lat det är jag det

    men det är svårt att uttala sig om hur många som kommer kännas bra innan man ens har fått ETT barn. vem vet, boren kanske tar kål på oss så att det inte blir syskon... eller så blir jag sjukligt mammig och skaffar 12....
    man får helt enkelt se. Men ETT syskon känns som ett måste för att jag vet vad det ger och vilket stöd det är.

    man behöver ju liksom aldrig förklara något för ett syskon, de vet ju allt om en liksom.

    maken däremot har 3 syskon och tycker att två barn är på tok för lite....
    jag vet dock inte vem han ska skaffa de där andra ungarna med eftersom jag bara ska ha två

    men som sagt, diskussionen om antal barn får komma sen när man vet vad man talar om.

    bor din brorsa alltså i sholm han också?
    Fy vad kul att ha sitt syskon nära!

  • nu är jag fruL

    precis augusti...
    det är lätt att avar super morsa över huvudtaget när man inte har barn alls

    Först nu när det börjar dra ihop sig inser jag att jag inte kan ett skit alls om barn elelr uppfostran.
    Konstigt....
    jag som visste ALLT förut

Svar på tråden När märker man av det?