När märker man av det?

Cicci: vi får verkligen hoppas att han inte har en obotlig sjukdom!!! Men det låter ju som att värdena inte stämmer med det. Jag håller också alla tummar och tår!

BS: vad snällt av din mamma! Du får uppfostra din man att inte väcka dig i de lägena

Lapinette,
där har vi en gemensam nämnare - har också haft diverse njurbekymmer. Njurbäckeninflammation & sen njursten som typ tog ett halvår att upptäcka (pga inkomptent sjukvård...grrrr). Har också hört det där med att den smärtan man får av njursten kan liknas lite med förlossningssmärta & njursten var sannerligen den värsta smärta jag hittills upplevt. Men grejade jag den smärtan, så ska jag väl kunna greja förlossningen med - det är lite av min devis. Inbillar mig att även jag har hyfsat hög smärttröskel, men den som lever får se...!
Är ju bara halvvägs igenom, så det är ju långt kvar tills det är min tur, men just nu känner jag mig ganska lugn. Har en syster som fått tre barn & ett otal kompisar som alla fått minst ett barn & har fått höra ganska osminkade historier om hur det verkligen är. Vissa vill ju inte höra detaljerna/det hemska, men jag tycker det är lika bra att höra så mkt som möjligt, så vet jag vad som KAN hända. Vissa har haft det relativt lätt, andra har kämpat i 48 timmar & slutat med kejsarsnitt. Känner mig inte så hemskt ängslig för snitt heller, om det skulle behövas. Jag gjorde ju ett liknande snitt för snart två år sen & plockade bort ena äggstocken & det gick ju bra. Svårt att resa sig ur sängen etc & förstås ont, men efter några veckor är man ju hyfsat OK igen.

Det är märkligt vad alla barnmorskor håller på och tutar i en att alla kan öka mjölkproduktionen och att ersättning är "no-no", tuttförvirring mm. Min arb.kamrat (som ska ha sitt andra några dagar efter mig) hade problem med första barnet. Hans fru var tydligen enl hans egna ord rabiat med att helamma men efter ett tag upptäcktes att barnet hade gått ner i vikt. Och då sa BVC till dem att börja med ersättning och då gick barnet upp 1kg på en vecka. De insåg då efteråt varför hon varit så gnällig - hon fick ju inte tillräckligt med mat. Så hans fru helammade i 3 mån och sedan fick de rådet att ge ersättning på heltid istället varvid hennes mjölkproduktion avstannade helt. Hans sa att det hade varit bättre att amma så mkt som det gick och komplettera med ersättning (så som du gör BS) men de förstod inte det då, och fick heller inte rådet av BVC. Man ska nog inte lyssna 100% på dem...

Cissi - vad är det för sjukdom de tror att han eventuellt har? Hoppas det bara var falskt alarm och att han mår prima.

Frullan - det som bestämmer vilken dag jag gör det på är beroende på hur mina ägg ser ut. Jag hoppar ju in på röntgen innan och gör en VUL där de mäter alltihop och sen får jag skutta upp till syster Marie som får resultaten. Då säger hon antingen åt mig att det är dags eller om vi bör vänta någon dag till. Jag kommer även att testa med ÄL-stickor för att se så att det blir rätt och riktigt. Fick se en lång aladåb när jag var på toaletten nyss så det verkar som jag närmar mig!

Varför jag är nervös?! Det är väl mest rädslan över att misslyckas. Det är väl därför vi blir nervösa, när vi vill att saker ska gå bra så som presentationer och inseminationer !

...och med njurstenen så var det också så att jag inte visste vad det var när det gjorde som ondast & den oron gjorde ju inte smärtan lättare precis... Nu vet jag ju iaf vad smärtan kommer att bero på i november & det finns ett slut på den också, även om det skulle ta lååång tid

Ähh jag orkar inte läsa i kapp allt. Nu kan jag skriva, satt och ammade innan samtidigt som jag skrev, skit jobbigt med en hand och typ pekfingret
Sjukdomen har något konstigt medicinskt namn, men det handlar om ämmnesomsättning och att han saknar ett stresshormon etc. Går inte att bota, utan han får äta medicin varje dag hela livet i så fall, men han kommer inte dö det är det viktigate.
han är helt fantastiskt snäll. Sover och äter och skiter!
Det längsta han har sovit är 5 1/2 timme i sträck, det var i onsdags förra veckan. Kom till vandrarhemmet som vi bodde på en natt, vid 01, så gav jag honom mat och vi somnade sen alla 02.30 och vaknade 09:00. Han har nästan inte skrikit alls, ett par gånger har han gapat för full hals. Lyckliga jag
Han är förövrigt en kopia av sin pappa

Mugglan: När man är öppen 7-10 cm har nästan alla fått någon form av hjälp, till exempel EPD eller lustgas, man känner inte av det så mycket då. Min kompis fick EPD vid 6 cm, och hon sa att det var en befrielse, att hon förstod heroin missbrukare, hur det bara lugnar sig i hela kroppen när det värkar...
Du om någon kommer kunna föda utan problem. Du r ju dessutom en vältränad person i grund och botten! Med god fysik!
Tänk att jag var öppen 10 cm när jag kom in o jag han inte få någon bedöpvning alls, och jag tykte att jag hanterade det bhur bra som helst! Då kommer du göra det med endast lustgas kanske!

Jag gick inte ens profylaxkurs, men de sa att man skulle andas in genom näsan och ut genom munnen på vattengympan. Kan tala om att när jag hängde över järnräcket utanför förlossningen så höll jag snare andan för att klara värken, mendet gick med. Sen spännde jag mig, men det gick i allafall... Som Frullan säger, man hittar sitt sätt och det kanske inte alls är det sättet som man har lärt sig på kurser för att kroppen på olika kvinnor funkar olika.
Hur som, det enda jag kan säga för att peppa, är att jag faktiskt inte upplevde det som överjävligt! Snarare en underbar upplevelse. Krystvärkarna kommer jag inte ens ihåg, men det stämmer att det var som värst vid 9-10 cm!

BS: Jag matgade med kopp på BB, men tyckte det var drygt. Hälften rann utanför och resten spydde han upp för det kom för snabbt!
Jag började med tflaska andra eller tredje dagen på BB och han suger jätte bra. Han började få napp på BB 3 dagen.
Jag ammar hela tiden, men när man sitter på fest, så ser det bättre ut att mata med flaska än att kasta fram en tutte Man kan ju lämna bordet, men nu hade jag bestämmt att jag skulle få ett glas vin, därav att vi matade med flaska då.
Min man gav honom ersättning en natt med, när han var otålig och bara kastade huvudet fram och tillbaka och spottade ut tutten, till slut orkade jag i tnemer och tyckte det var slöseri med tid, vill han inte så får man testa nåot annat. Flaska är kanon, rinner ner snabbt och sen är de helt däckade rtt par timmar

Något jag funderat på. Dessa kurser och föreläsningar ni gått på inför graviditeten. Hur ska jag göra som har en karl som inte kan svenska? Ska man gå dit ändå och sitta och översätta för honom? Vet att denna fråga är rent hypotetisk då vi inte ens lyckas bli med barn...men jag funderade på detta i helgen.

Cicci
Heeeeeeej gumman!!!!
Åh vad kul att höra ifrån dig och välkommen "hem" igen

Hmmmm, nu är jag så där okunnig igen... men vad är PKU och vad visar dom? Jag hoppas verkligen inte att firren har någon sjukdom!!! Sjukdom är aldrig kul så jag håller tummarna. Men jag tror absilut inte att en läkare skulle ge ens de misnat positiva signaler om det fanns en risk att han hade en sjukdom. Så det tror jag är ett bra tecken.

Mugglan: jag tror verkligen att det är TOPPEN att förbereda sig. som jags a så tror jag att i samtliga fall så går det lättare om man vet vad som ska hända och vet vad man själv kan göra för att underlätta läget.

saken är bara den att jag inte vet HUR man förbereder sig. Jag menar infon fick vi ju på kursen och öva andning och avslappnig... ja det är jag vel helt enkelt för lat och intresserad förn att göra.

Så om jag verkligen trodde att jag kunde förbereda mig på något bra s'ätt så skulle jag det, men jag vet inte hur.

Och det där med att kroppen är skapt för att föda barn. Med det menar jag inte att det därför ska vara utan smärta NEJ smärtan är en del av förlossningen. Vad jag menar är bara att smärta inte är farligt. Det kommer göra skitont och vara hemskt på alla sätt. MEN det ska vara så, det kommer greja sig tror jag. har andra klarat det, varför skulle inte jag?

hallå i tråden,

vilka härliga diskussioner ni hade igår, fylla och träffa era respektive :D :D
Härligt att komma in och läsa igenom allt hahahah

Cicci, skönt att allt går så bra med lillen. Håller verkligen alla tummar och tår att han inte är sjuk utan att det har med att han kom tidigt.

Frullan, håller med dig, alla kvinnor har ju fött i alla tider så varför skulle inte vi klara det??
Jag har inte kollat/läst massa om förlossningar för ofta står det bara hemska saker och då kan man nog börja nojja ordentligt.
Tror dock att man kan bli lite av exorcisten och verkligen växla i humör under öppningsskedet. Det återstår att se, stackars sambon isåfall :D :D

Var hos BM igår och fick ett rätt tråkigt besked om det stämmer. Kick´n har lagt sig i säte men hon var inte säker så får avvakta till sös på fredag.
Om det stämmer, varför vänder sig h*n NU efter 33 veckor med huvudet nedåt???
Hmmm fast det skulle ju förklara varför det varit sånt himla extra liv i magen.

Hämtade även vagnen igår, så himla nöjd :)
Gått runt i lägenheten och svängt och lekt med den. Den var faktiskt mindre än väntat så nu får den enkelt plats i hallen och kan vändas runt i vår smala "hallkorridor".

Idag bär det av mot Ikea för att inhandla säng med tillbehör samt saker för att fixa iordning badrummet.
Sen är det lite småsaker som ska inhandlas men i princip så är allt klart för Kick´n sen :)