När märker man av det?

vårbrud: det är helt förståeligt att ni tar det lugnt med berättandet och med att glädjas. Men det som hände är ju tack och lov oerhört sällsynt och att det skulle hända er igen vore nästan orimligt. Men jag förstår, det hjälper inte att resonera logiskt i sådana här lägen. Det är som att kroppen automatiskt skyddar sig - hjärnan har inte så mkt med det att göra. Och jag som också var orolig långt in i graviditeten förstår dig mkt väl. Fortfarande kan jag få tankar om att det kan vara ngt fel på Slick'n (NUPP är ju inte 100%-igt) el "var det inte länge sedan det sparkade?" men jag trycker bort de tankarna. Det är (i mitt fall) bara tvångstankar...

Har förresten fått mina "15 sec of fame" Var i ett stort köpcenter mitt i Göteborg idag för att handla och då dök en tjej på mig. Försökte väja undan för jag trodde först det var en sådan där jobbig som vill göra en undersökning el insamling till ngt välgörande. Men det var en reporter för Studio 1 på P1 som undrade om hon kunde intervjua mig för ett program som ska sändas imorgon. Och jag sa ja Det handlade om vaginal förlossning kontra snitt, varför man väljer det ena el det andra, att snitten ökar osv. Shit, jag hoppas jag sa ngt klokt!!! (Alt inte kommer med alls ) Några ggr förstod jag inte vart hon ville komma och en gång tror jag att jag stammade (fick inte fram ordet) - hoppas de klipper ihop det snyggt...

Ojojoj!!!! :o
Himmel vad ni skrivit idag111111
Jag har inte alls hunnit in här förrän nu (sen kväll). Har kompisar på besök och har försökt jobba på som attans idag på jobbet så jag får en ledig dag imorgon så jag kan umgås med dem då.
Det är verkligen jätteskoj att träffas, MEN jag börjar nästan tvivla på vårt barnprojekt. De har en liten son (snart 1) och trots att han är supersöt och gullig, så känner jag att det känns jättejobbigt också. Han är självklart jet-laggad nu så hans dygnsrytm är helt urkajkad, och därav säkert lite väl gnällig ibland. Men fyyyy vad jag verkligen tycker det är jobbigt!!!!

Shit, det är helt sant, men jag känner nästan inte riktigt för barn längre. Alltså. :o :o :o
Jag vet att detta låter helt sjukt!!!!! Men just nu är man nästan sugen på att börja knapra piller igen. Och detta trots att barnet till 85% är hur gulligt som helst! :o

Vad är det för FEL på MIG?1??!!?1?!? :( :( :( :o :o :o

Jag vet även att alla säger att det blir annorlunda med egna barn och allt det där. MEn vad hjälper det när man liksom ändå tappat sugen????? :(

Jaja, sugen kanske kommer åter. Men just nu känns det faktiskt riktigt bra att man inte ska satsa på ÄL förrän i augusti!
:?

Annars är det bra med mig. Har varit lite smålåg de senaste två dagarna och vet inte riktigt varför. Kan inte förklara det, men har känt mig inte deppig, men lite låg helt enkelt. Hm? ÄLar för fullt nu tror jag så ett tag funderade jag på om det kunde vara hormoner som spökade. Men har aldrig hört talas om att man få humörsvängningar runt ÄL. Bara pms strax innan mens. Men det är ju lite VÄL tidigt för pms redan!!! :o

Ah, skit samma. Hoppas att det går över snart.

Nu måste jag sova för lillkillen vaknade 4 i morse så jag är rätt trött.

Kanske är detta övning inför vad som "kanske komma skall"...???? :?

Säkert en fin övning inför framtiden Sweet. :)

Jag fick ångest på Midsommar av de 90% urgulliga barnen som var med. De där 10% som är trötta, överaktiva och klängiga är jobbigt.

Men, jag är väl inte 100% underbar jämt heller. :D

Sweet - du känner säkert så för att du är låg i största allmänhet. Själv undrar jag också ibland vad man kommer att ge sig in på. Vi har det så bra idag...ska vi påfresta vår lätta livsstil med något som spyr, skiter och gråter nätterna igenom. Men om man ska tro alla föräldrar så är det ju det bästa som har hänt!

Piggelin - han precis läsa ditt inlägg igår kväll (om ditt ex) innan vi gick ut på promenad så självfallet dök ämnet upp under promenaden runt Karlberg. Maken tycker det är helt ok att jag skriver här bara jag inte nämner honom och det gör jag ju aldrig eller hur .

muggles - a star is born! När sänder dem detta?

Lappinette: det är kl 17 idag tror jag. Förmodligen bara ett kort reportage i vanliga Studio 1, jag kanske inte ens kommer med alls. Beror väl på vad jag sa Det handlade om att förlossningsvården är så underbemannad i Göteborg i sommar och att kvinnor med planerade snitt ska skickas till Värnamo. Hon frågade en massa om jag ville ha snitt el "naturlig" förlossning, varför, varför jag trodde snitten ökar etc. Ujuj, hoppas jag inte låter alltför korkad! Det var ju inte direkt förberedda svar...

Du gjorde säkert en strålande insats Muggles. Troligen bara du som tycker det lät oförberett och stammande.

Jag är en sån som har väldigt svårt att höra mig själv på band/film, utan att få ett totalt sammanbrott. Förmodligen låter jag så mesigt för alla andra också - men de är väl vana. :D

sweetstreet - jag fick EXAKT den där känslan på midsommar. Var på midsommarfest hos en kompis med en 7 månaders... ehum... njaaaa var min känsla.

Dagen efter träffade jag några andra kompisar som har en störtskön 2 åring... snacka om att jag känner mig som en velpotta..

Dessutom har jag hamnat i läget att de flesta av mina vänner har barn. Något slags grupptryck dyker liksom upp, vare sig man vill eller inte.

Samtidigt lugnade det hela sig när jag under förra vecka umgicks med kompisar som inte kommer få något biologiskt barn - frun där har nåt fel på sin livmoder. De verkar ha landat i insikten och lever livet framlänges ändå...

*grubbel*

hejsan tjejer

Sweetan tack för mail KUL! ditt förnamn är inte riktigt det jag hade förknippat dig med... eller... hmmm... jo det känns mer rätt allt eftersom...
hmmm konstigt det där.

jag förstår precis vad du menar med att tvivla om barn. Shit, helt ärligt är det skönt att höra att fler säger det. jag kan själv tycka att barn är asjobbiga och skitfula och hur i hela friden kan vi vara så enormt korkade så vi ska skaffa ett
är vi galna eller?????

Vi har ju ALLT ocfh kan göra ALLT varför ska vi då behöva anpassa oss efter jobbiga ungar.

MEN jag tror verkligen att ens egna barn kommer att kännas helt annorlunda. Elelr jag hoppas det för annars kommer borren inte bli särskilt omtyckt av mig iallafalla

Nej men helt ärligt, jag tycker att andras barn är skitjobbiga, till och emd syrrans barn som jag innerst inne älskar enromt mycket kan jga bli sjuuukt trött på.

men jag trro det handlar om att man inte är van och att man inte måste på något sätt. Jag tror att man inte kommer uppfatta ens egna barn på det sättet.

men jag förstår vad du menar... EXAKT!!!!!

mugglan: det där med att jag är kontrollfreak men ändå lugn inför förlossning tror jag beror på hur jag faktiskt ser på förlossning.
jag anser att vaginal förlossning måste vara det mest naturliga som existerar. är inte hela kvinnans kropp byggd för just detta? att bära och föda barn? och kvinnor har klarat av det i miljoner år utan ens en tillstymmelse av de hjälpmedel vi har nu. Så varför ska inte JAG som är en modern tänkande människa också kunna förlita sig på att min kropp klarar av det?

men jag har förberett mig lite, jag köpte en avslappnings CD på förlossningskursen, men jag har aldrig lystnat på den

Något som jag däremot är orolig för är kejsarsnitt, just för att JAg då inte har kontrollen. Den ligger ju då i händerna på någon emd en kniv och det är vel snarare mer att oroa sig för än att min kropp kan föda barn.

Sen kände jag för första gången en oro för att föda barn just under kursen och insåg då att jag skulle börja oroa mig om jag grottade ner mig i detaljer om förlossning. Nej, bättre att ta reda på basfakta och sen sköta kroppen och de utbildade männsiksor som kommer assisitera vid förlossningen sköta resten.

jag tror det kommer bli en sjukt jobbig och smärtsam upplevelse men så UNDERBAR!!!! Fy faaan vilken häftig grej. Trots blod, smärta och spyor, faaan avd häftigt det ska bli!!!!