När märker man av det?

Lappis: jag tycker det låter som ett klokt beslut. Du kommer bara att ångra om du inte känner dig fräsch i slutet av veckan.

Själv ska jag nog ut och gå lite jag också - bra mot svullnaden jag dragit på mig. Idag fick jag skippa klockan också (som jag haft i 10 år utan problem!).

muggles - jag satt i helgen och frågade honom vad jag har lärt honom när det gäller livsnjutning? För han har lärt mig njuta av massor av olika saker. Dessutom så har han lärt mig att slöa (har annars eld i baken).

Förresten vad orättvist, hade ni fint väder i helgen. Vi hade fina kvällar men dagarna bestod av regn, regn och åter regn.

Åh, Karlberg - där traskade jag också en del när jag bodde i Birkastan för evigheter sen... Fint att gå längs vattnet!

Träningsnarkoman - om det vore så väl, eller kanske iaf att jag var en 50%-ig träningsnarkoman. Ingen risk för mig dock - rör på mig för att jag mår bra av det, men framför allt för att kunna äta & dricka allt gott! Så med tanke på allt vin jag brukat hinka i mig annars, så är ju min gravidiet rena bantningskuren?!

Åååh, jag som inte egentligen har tid att vara här idag (måste göra en trist poster för en konferens) måste bara få hänga på kräftdiskussionen: Färska havskräftor till pasta och färska örter på en liiiten strand på Amalfikusten i Italien! Bästa kräftorna någonsin!
Gillar faktiskt både havskräftor och insjökräftor nästan lika mycket!!! Räkor går bra det med! :) :)

Snartis förresten: 18 augusti är väl snart? Du får ställa det i relation till mig som måste vänta ända till december... :(

Jag berättade för chefen förra veckan och mina närmsta tjejkompisar på jobbet vet också sedan ett tag tillbaka. Däremot väntar jag på att övrigt löst folk på jobbet ska upptäcka. Vissa verkar inte se alls medan vissa glor utan att fråga. Det är faktiskt lite svårt hur man ska göra med det där. Om ngn glor, ska man då säga "ja jag är gravid" eller ska man vänta tills de frågar? Vissa verkar så rädda för att trampa i klaveret att de inte vågar säga ngt. Och man vill själv inte helt appropå ingenting säga "hallå jag är gravid".
En kompis till mig berättade att vissa av hennes avlägsna arbetskamrater inte hade vågat påpeka ngt förrän ett par veckor innan hon skulle gå på öräldrarledighet... Skumt...

Jag har lite mage nu, men kan fortfarande dra in den lite så den inte blir så obvious. Jobbigt dock, skönare att "let it loose" så att säga :D

Jag mår uppriktigt dåligt om jag inte får min träning och idag skulle jag ha gått som vanligt men vågar inte. Det blev en promenad igår och sen en ikväll istället så hoppas jag på ett spinningpass med maken på onsdag.

Moppy: kan du inte lite i förbigående nämna att du varit hos barnmorskan (el likn) så att de fattar utan att du behöver säga "jo förresten, jag är gravid" out-of-the-blue?

Annars så har ju Piggelin en arb.kamrat som tog upp det under Övriga frågor på ett gruppmöte, dvs att hon var gravid! Underbart... (Var det inte så P?) Hon VAR fö sin graviditet, dvs gick in för det till 100%. Hon lät lite jobbig måste jag säga... Dessutom hade hon slutat dricka vin helt sedan hon fick sitt första barn. Alltså inte ens ett glas på en fredag var ok enl henne, för tänk om det hände ngt. Då måste hon kunna köra. Däremot drack tydligen hennes man på fredagarna. Hallå, det finns väl taxi?!

Nä om jag skulle ta och ge mig iväg ut på stan - här blir ju inget vettigt gjort iaf.

Förresten dök min chef upp på jobbet idag - urmärglad och hålögd, hur smal som helst. Det var tarmvred konstaterade de till slut och han har inte ätit på typ 2 veckor. Och har knappt några muskler kvar efter 2v i sjuksängen. Men nu är han på bättringsvägen iaf! Skumt att man kan drabbas sådär plötsligt.

Lappis: då får vi hoppas att du kna fortsätta träna sedan när du blivit på tjocken - såsom Vänner kunde. Hon tränade ju in i det sista. Själv fick jag ju lägga av runt v18. Saknar det...