självklart pratar vi sunt förnuft här:) jag vill bara påtala att jag tänkte väldigt mkt som Cissi INNAN jag fick barn, jag menar jag var 20, först av alla i bekanstskapskretsen och bodde på klubbar tom 9:de månaden av grav, kunde inte för mitt liv förstå hur männsikro kunde vilja vara hemma m sina bebisar och bara vara. och att anpassa mig till deras rutiner i början kändes oxå konstigt innan jag fick barn, men sen, sen var det en självklarhet! kunde inte förstå att jag i öht tänkt så själviskt tidigare, jag menar detta lilal hjälpösa pyre som inte en kunde hålla upp nacken själv och som riskerade att kvävas om ansiktet råkade hamna nedåt mot kudden - att jag skulle dricka alkohol då för att jag tyckte det var gott kändes egoistiskt.
idag längtar jag efter vin men skulle inte ens tänka tanken att dricka ngt under grav eller när jag ammar, det är en sån himla kort tid av ens liv så varför stressa?
så för mig ändrades min inställning när väl dottern var född, sen var jag absolut ingen mönster mamma, jag ammade bara i 5 månader och samma dag jag slutade var jag på krogen m både vin och cigarett i handen:) ngt som idag känns helt otänkbart.
det finns hur många forskarrapporter som helst och hur mågna läkare som helst världen över som antingen är för eller emot alkohol, men det fact att det faktiskt är många som är emot gör att jag hellre tar det säkra för det osäkra och praktisera total avhållsamhet.
att ha med sig barn på restauranger och så är hur naturligt som helst för mig, speciellt nu när man inte får röka på krogen (tack o lov) men jag gillar itne fester/kalas/midsomamrfirande m alkohol och barn i hemmiljö.