När märker man av det?

Det känns som det är "gäng 2" som plussar nu - alla i ett svep

Jag antar att det här med att få barn, och att inte kunna planera när det ska bli av, har blivit ett större problem för vår generation än för t ex våra föräldrar, för jag tror att de flesta av oss planerar sitt liv mycket mer idag än man gjorde förr. Det är så mycket som ska hinnas med när det gäller utbildning, jobb, resor och personlig utveckling, och när man då dessutom ska "klämma in" barn mitt i alltihop utan att kunna planera det, ja då blir allting kaos. På ett sätt är det kanske tur att det fortfarande finns något moment i våra liv som inte låter sig planeras helt och hållet?!?

Under min joggingtur igårkväll funderade jag lite över om det finns folk som använder provrörsberfruktning som ett sätt att planera graviditet? Jag vet inte; det kanske är en provocerande tanke, men helt omöjligt är det kanske inte? Nu har jag ju inte gått igenom en provrörsbefruktning, och jag har ju förstått från koko att det är långtifrån problemfritt, men det kanske finns folk som inte bryr sig om det för att hellre kunna planera? Sen är man ju iofs inte säker på att det blir något av en provrörsbefruktning heller, så jag vet inte.

Hoppas att det är OK att vara lite filosofisk!

Ja det verkar faktiskt som att de flesta som jagat sina plus länge är på gång nu, på naturlig väg eller med lite extra hjälp från Sophiahemmet och Uppsala.

Cicci, har ni skaffat allt ni behöver nu då? Jag ville vara ute i god tid eftersom jag tänkte att man vet aldrig när man inte orkar ta sig runt bland bebisaffärerna längre men ändå så har vi hållit på och kompletterat in i det sista. Fast nu kan jag bara inte komma på vad som skulle kunna fattas men något är det säkert!

Tinga, det verkar vara ett ovanligt dyrt, utdraget och inte helt smärtfritt sätt att planera på i så fall men vad vet jag!

Kalla fötter vet jag inte om jag kan kalla det när jag plussade men helt skakig blev jag i några timmar och tänkte att nu finns det ingen återvändo! Det var förstås innan jag hade förstått hur jobbigt jag faktiskt skulle tycka att det var att vara gravid, jag förstår inte riktigt hur jag ska klara av nio sådana här månader till i livet om vi nu skulle fundera på syskon någon gång framöver och då tar jag inte ens förlossningen med i bilden! Kanske man mår bättre om det blir en kille men hur ska man lyckas få till det!

Cicci - blä på dig va! ;) Jag tröstar mig med minnet av min Twister jag fick av maken i fredagskväll. Solero exotic (som jag prövade då) gjorde sitt jobb lika lite som Piggelin (glassen då). :)

Brudsommar - har ni fyllt frysen med matlådor, bröd och fikabröd också då? Så att ni slipper tänka för mycket närmsta tiden efter förlossningen.

Twister är väl OK förresten men lite sliskig, jag är mer för choklad, typ Nogger, Tip Top, 88:an, bara inte alla Magnum-sorter, de tycker jag är för mycket bara.

Har kommit på att äpple hjälper mot halsbränna, undrar varför. Annars har jag ju fått tips om banan eller mandel men det har ju inte hjälpt, inte Gastrosan heller, det som fungerat bäst annars är väl Samarin. Fast nu har jag upptäckt att det fungerar minst lika bra med kolsyrat mineralvatten, eller som sagt att äta ett äpple.

Liten, ja måtte det bli midsommar i ett huj, då är väntat definitivt över för min del!

Vi har dessvärre inte fyllt frysen fast jag vet att vi borde det, jag kan inte komma på vad jag skulle vilja fylla den med, mat är sällan så god att jag vill göra matlåda av den och jag tycker nästan inte om några djupfrysta färdigrätter, det nästan vänder sig i magen på mig när jag ser dem ligga i frysdiskarna. Suck, jag vet inte vad vi ska äta första tiden när vi inte orkar laga mat, jag kan äta nästan allt nu men ingenting är egentligen speciellt gott.

Bröd och fikabröd kanske man skulle ladda upp med ändå men jag får väl skicka maken och handla sedan i alla fall.

Det är självklart ok, Tinga! Men jag tror inte att många som gör ivf skulle hålla med dig. De allra flesta har ju försökt få barn på egen hand i flera år först, och testat många andra, enklare, vägar innan. De allra flesta ser nog ivf som absolut sista utvägen. Och det ska man ju göra också.

Vi kanske är undantaget, inte för att vi ville planera, utan för att jag redan var nedreglerad och vi ville passa på att utnyttja det. Dessutom har man ju inte så bra odds när man har endometrios, så vi tyckte inte det var värt att vänta och se. Självklart hade jag hellre velat lyckas på egen hand för att slippa alla mediciner och gynundersökningar, men eftersom risken att våra försök även i fortsättningen skulle vara fruktlösa var så stor kändes det rimligt att satsa på ivf även om vi inte försökt själva så himla många gånger.

Jag tror att alla som blir tvungna att testa ivf har en enorm oro att aldrig få chansen att föda ett barn!
Men däremot kan du ha rätt i att folk i framtiden kanske kommer försöka utnyttja ivf som planeringsverktyg. Sjukt, men kanske en inte helt orimlig utveckling i denna planeringsvärld... Lite som att kvinnor hellre tar kejsarsnitt än föder naturligt...

Föda ett barn med ens egna och mannens gener menar jag, jag har inget behov av att bära på "någon annans" barn, då adopterar jag mycket hellre.

BS: Jag beställde just en madrass och liten kudde + skötbordsunderlägg från Ikea, mannen var där ute och fixade lite till vårt kök. Så jag skulle vilja säga att vi har det vi vill ha för tillfället. Säng, vagn, kläder, täcke, filtar, lakan osv osv Vi har inte köpt babysitter och det där än, men det tar vi när vi behöver det, bara det nödvändigaste till en nyfödd har vi. Det som ska inhandlas är snarare blöjor och salva och små tvättlappar och det kittet, men det gör man ju när man åker och handlar där i BF krokarna...
Sen ska jag baka bullar, det ska jag göra snart, för man orkar nog inte står med det i slutet. Måste bara renovera färdigt köket, känns snarare som att vi ska tömma gamla frysen på allt innan vi fyller på med nytt i nya...

Jag gillar inte heller Magnus, skulle vara den med vit cholklad i så fall.