God morgon! Men FruLlan, vi tycker om dig allihop här ju!!!!! Jag för min del kan inte begripa hur maken kan välja att inte stötta dig och dina gravidhormoner när han dessutom vet vilken press du haft på dig på jobbet, och han måste väl begripa att det inte är hälsosamt att ha någon inneboende på soffan någon längre tid som dels inte verkar ha hjälpt till alls mitt i er renoveringsröra och som dels verkar ha massor av egna problem, släkt eller inte. Usch så trist, hoppas att han tar sitt förnuft till fånga omgående! Lyckades ni bli av med inneboenden i alla fall så att något gott kom av det hela?
Vänner, hur har det gått att få igång amningen? Att det fungerar nu förstår jag ju av ditt inlägg men hur lång tid tog det innan allt kom igång, har det gjort mycket ont, klarade ni er utan att behöva ge tillägg i början innan allt kom igång? Fast så positiv och lugn som du har varit till alltihop så kan jag inte tänka mig annat än att allt fungerat finfint för dig!!! Tycker förresten inte att det är du som ska vara mer tillmötesgående mot din mamma, det borde vara precis tvärtom! Vem är det som just fött barn och som försöker återhämta sig och som fortfarande har ont egentligen, inte är det hon. Fast jag vet, jag vet, det är svårt med ens föräldrar!
Liten, ingefära ska ju mycket riktigt vara bra mot illamående men jag tycker att det smakar riktigt otäckt i vanliga fall och tycker man det så är det helt omöjligt att peta i sig när man redan mår illa...
Vad det gäller namn så har vi ju redan bestämt oss men det är väl bäst att man väntar och ser så att det verkligen blir den lilla tjej vi blivit lovade innan vi helt bestämmer och så kan det ju hända kanske att man ångrar sig när hon dyker upp men det tror jag inte. Vi har min farmors andranamn som första namn och makens mammas andranamn som andranamn. Vi hittade flera vackra namn inom släkten och bestämde oss därför för att hålla oss till dem.
Nu är det ju en vecka kvar till BF och inget jobb behöver man ju gå till längre vilket är skönt. Jag är så trött och har så ont så man vill bara få det överstökat nu. Men, men, det lär väl dröja än dessvärre. Nervositeten släpper inte så ju längre jag får vänta ju värre blir det väl även om jag försöker tänka på annat så mycket som möjligt.
