Hej igen,
Tack för stödet! Min mamma är den största energi-tjuven i min närhet helt klart, men hon är ju min mamma så det är svårt att inte drabbas av henne. När de var här idag sa hon inte prinsens namn över huvud taget, utan kallade honom Lilleman, lilla Pyret osv. Jag ignorerade... Fast innerst inne känns det ju, så jag sms:ade några kompisar och berättade om namnet och fick positiv feedback, så att det kändes bättre igen. Själv skulle jag aldrig medvetet såra henne så. Jag har t.ex. blivit retad för mitt eget namn i skolan några ggr, (men jag var väldigt självsäker som barn, så det påverkade mig knappt), men det har jag t.ex. aldrig sagt till henne för då skulle hon såklart inte bli så glad eftersom det var hon som valde mitt namn. Ja ja. Och gällande vikten så bryr jag mig inte, mer än att jag blir så arg på att hon inte fattar vad som är viktigt här i livet.
Gällande amning i sängen så är det viktigt att man lägger ifrån sig barnet efteråt så att det inte ligger emot en själv och att den har ett eget täcke. Vi har gjort en liten plats mellan oss i sängen. Första etappen sover han dock i spjälsängen (tills han vaknar första gången).
Piggelin,
Tack för grattis! Det var fantastiskt, helt klart! Och så har jag glömt kommentera att jag läste att Vårbrud (Var det väl?) skrivit att min förlossning liknade hennes, det var intessant att läsa! Jag har försökt få tag på min förlossnings-BM för att få svar på lite frågor, t.ex om jag kan vänta mig oregelbundna värkar även på en eventuell nästa förlossning, men jag har ännu inte fått tag i henne.
Plikten kallar!
